(Insändt.)
Något om Landtmätare och deras vilkor.
Nyligen lästes i Aftonbladet (hvilket i ord-
niagen, är i dessa bistra indragwings-tider svårt
att minnas) en intressant berättelss om Norska
fältmätares mödor och äfventyr under deras ex-
kursioner. Denna skildring ådrager sig upp-
märksamhet, bland annat genom den träffande
teckning den tillika innehåller af hvad landtmä-
tare i Norrland hafva att uthärda. Allt hvad den
Norske författaren sagt om de förre, kan äfven
sägas om de sednare. De mest tröttande van-
dripvgar öfver ödemarker, omvexlande af berg
och sanka kärr, som oftast tillåta vandraren en-
das att klättra och vada, den under våren och
hös:en skarpa kölden, så besvärlig då instrumen-
terna skola begagsas, de usla kojor, som måste
tjena till legementer — alli detta är gemensamt
för dem begge. Men i afseende på aflöning
hafva de troligen intet gemensamt, ty då skulle
de smukke brödernes fältmätare vara att be-
klaga.
Då man fäster afseende på vigten af landtmä-
tarnes arbeten, så val i vet-nskapligt hänseende,
som för deras inflytan ie på ägande rätt nu och för
framtiden, och de snstränguingar de fordra, samt
tillika tager i betraktande, att en landtmätare,
minst af alla civila tjenstemän, kan vid högre
ålder vara i aktivite, så skulle man vilja tro,
det Regeringen så aflönte d-ssa siva tjenare, att
de uader sin tjenstetii och äfven på ålderdo-
men skulle finna auständig bergning. Huruvida
de hafva någotdera, kan slutas deraf, att de vid
afvittringsverket i norra linen anställde landt
mätare hafva 500 Rar i å:lig lön — en vacker
summa för ålderstigea män med familjer! —
samt att landtmätare i allmänhet icke hafva
pensionsrätt.
Staten ger pension åt de fleste tjenstemän,
ibland amnat ull dem, som hafva så vigtiga be-
styr, att de understundom ombesörjss af tjenste-
pigor och minderåriga barn — det vill söga
post-inspektorer och postmästare — men icke
åt dem, som hafva större anspråk på statens
omvårdnad.
Om en lönande små-syssla sökes af en pen-
sionerad militär, som 14 dagar om året stre-
tat på ärans bana, d. y s. på exercis-platsen,
och en åldrig I n-tmätare, utan pension, som
un er sina mödosamma forrättnivgar fö lorat bel-
sa och den arbetsförmåga, han, såsom sådan,
beböfver, hs em erhåller deu? Naturligtvis militä eo.
Forste och Andre Lavdtmätare-sysslorna sj
nas hafva varit inrättade, förnämligast för att
vara en uppmuntran och belönivg för skicklig-
heten och en långvarig verksamhet. Den sed-
nare af dessa befattningar har dock blifvit träf-
