UL IlUvatr dt a att uvUvianta UlLlYCGEL TDOLE
tiska ämnen i sista instansea roan sålunda ickt
lärer kunna bestrida.
Nyligen har min bukett blifvit förstärkt mec
ett rart och praktfullt exemplar: En resensior
i Allehanda öfver Hr von Beskows sista sor-
gespel: Birger och hans ätt.
En litteratör af så ko!ossala dimensioner, son
Hr von Beskow, Svenska Akademiens spiritu:
rector, innehafvaren af Rosensteins och Fran-
zEns plats, Kongl. Thester-salopgens 1:estaura-
tor, bedömd af en sådan kritiker, som Dagligt
Allehandas, måste nödvändigt, — man inser det
lätt på förhand — vara i sitt slag en högst
märkvärdig företeelse, den man icke bör för
summa att beskåda på närmare håll. Den ena
kan anses som typen af Syverges puvarande lit-
terära ståndpunkt, och den andra som den in-
karnerande konstkritiken, och deras uppträ-
dande på samma fält eger sålunda onekligen
en mer än vanlig betydelse. Jag har med be-
dröfvelse i Tit. tidning stundom tyckt mig finna,
att Tit. icke gjort; de båda mäktiga andarna full
rättvisa. Sådant har väckt min sorg; jag har
ofta tänkt på medel att återföra it. på rätta
vägen, och nu ändligen tratt mig, hvad den yp-
perlige konstnären i Dagligt Allehanda be-
träffar, finna ett sådant i den ifrågavarande re-
censionen. Då denna föranledt mig att
köpa sjelfva boken, hoppas jag med det sam-
ma geoom en liten revy af det ifrågavarande ar-
betet kuona i sin rätta dager framställa äfven
den ypperlige författaren och skalden. Den,
som haft lyckan att göra bekantskap med sam-
ma författares förträffliga skådespel 5yno,, och
påminner sig endast slutkatastrofen deri, tro-
ligen den snillrikaaste effektscen vår theater eger,
näst Lindgrens bekanta prelog vid theaterns
jubeliest, der Brage uppstiger ur sin graf
för att få veta, att man den qrällen spe-
Jade Cora och Alonzo,, den såger jag,
som erinrar sig detta, har redan en försmak af
hvad man kan vänta sig utaf ett Beskowiskt
drama. Att Birger och hans ättv icke låter en
i denne väntan bedragas, derom skall man i
sinom tid vid en närmare bekantskap med den
gudomliga tragedien lätteligen öfvertygas. Jag
börjar med en återblick på den i sitt slag på
int:t vis mindre utmärkta recensionen i Dagl.
Allehanda
Rec. börjar med den förklaring, att Birger
och hans ätt samt Torkel Knutson obestrid.
ligen höra till det utmärktaste vårt språk fram-
bragt bland d:amatiska arbeten ; men att Birger
likväl hade ett företräde framför den andra,
samt följaktligen hunnit kulmmationspunkten af
Sveriges dramatiska litteratur. Hvem skulle icke
vilja lära känna denva höjd? Liksom man på
obekanta ställen tager sig en väl hemmastadd:
vägvisare, så tager jag medfult förtroende
Dagligt Al!ehanda till min cicerone, och föl-
jer dess handledning vid genomstöfvandet af
arbetets förtjenster. Dessa äro, att planen är
rätt god, väl genomtänkt, väl utvecklad, hand-
lingen af mycken förtjenst, diktionen vacker,
versen i hög grad välljudande., Detta är väl
ungefär allt hvad man kan säga berömvärdt om
ett skådespel. Likväl förhåller det sig, enligt
samma recension, med dessa förtjenster, unge-
fir som med förtjensterna hos Kellgrens Lydia,
eller att de icke äro ti!l, ty Rec. ger straxt
vid handen diverse betänkligheter emot sitt e-
get yttrande, hvilka tyckas i det närmaste upp-
häfva det, och verkligen skulle göra det hos
hvar och en anman. Sålunda säger han sed-
nare om karaktererna, att de äro ,det svagaste
i styckety, och att samma förbållande är med
dialogen, — Hittills har väl varit såsom något o-
bestridligt antaget, att i ett sannskyldigt sorge-
spel det vore just karaktererne som motiverade
och bestämde handlingen, och jag kunde der-
före lika litet begripa, buru man af svagt tek-
nade karakterer kunde få en god handling,
som att en klen dialog stod rätt väl tillsam-
mans med en vacker diktion, eller att denna
blir vacker med ven felaktig metrisk konstruk-
tionn,såsom den litet längre fram uppgifves äga.
Denua min föreställning var likväl ett misstag,
ty både karakterer och dialog hafva allt, enligt
samma recension, förtjenster, hyilka stundom
äro ganska utmärkta.v Dessa förtjenster äro,
att de nofta äro blott halft skildrade, mera ut-
kastade än genomförda, , d. V..s. med andra
avd a mama hGcfkaoas 0 KR