dier förtjusande, och intagas af den harmonisk
helhet, hvartill olärdt landtfolk förstått bring
exekutionen; man skulle tro sig häri finna el
karakteristisk länk mellan det nordiska, sträfv
ech manliga Tyskland, samt det yppiga, sväl
lande, fullblodiga Italien, och vi skulle tycka
att dessa milda veka melodier, hvilka eljest kun
de anses som en kontrast mot den högländt
bergstraktens romantiskt vilda, imponerande na:
inr, tvertom ingredierade deri, såsom en nöd
vändig ljuspunkt i den eljest starkt skuggad
taflan. Men när dessa sånger, om vi så få sä
ga, lösbrutits från sin hembygd, när de flyttat
från den friska naturen in i konsertsalens qvaln
bland vaxljusen och den eleganta societeten, gö
ra de precist samma effekt, som sjelfva sångar
nes drägter bland de moderna her arues oct
damernas: man betraktar dem med nyfikenhet
finner dem icke så illa, för att vara landtmäns
pittoreska nog för det svälle och de omgifnin-
gar dit de höra, men sedan pyfikenheten blit-
vit måttad, är också intresset forbi.
Folkvisan är ett helt för sig. Hon är der
egentliga grunden för all musik, ech det uräm
ne, hvaraf konsten bildat sig, och af hvars enk-
la produktioner hon till en stor del lefver, sam
hvarur några dess herrligaste skapelser utveck.
lits. Föredragen med sannt uttryck, rent oct
okonstladt, samt af en vacker stämma, äger hor
ett oemotståndligt behag, hvilket hvar som bels
måste tjusa och hänföra hvarje känsligt hjerta
Hon bör likväl förstå sin tid och sin plats, e
vilja vara mer än hvad hon är, ej vilja gifvå
sig ut för konst, och ej framträda med aunspriål
att fylla konstvännens fordringar. Dessa s. k.
natursånger har likväl frångitt folkvisans ur.
sprungliga enfald. De äro ett slags öfvergång
till kenstsången, men sakna på en gång den sed-
nares utbildning, omväxling och system, sam
visans naiva enfald ; de vilja således icke rät
anslå hvarken natur- eller konstsinnets fordrin-
gar; de äro för maniererade för det förra och
för torftiga för det sednare. En hel afton, an.
vänd att höra en soirce af sådane alpsånger, bli
temligen enformig. Hvad som mest behagad
oss, var duetten: Der saubere Jägersmann
som i sin vackra melodi och sin enkla utarbet:
ning, kunde forsvara sin plats äfven i en mo
dern utmärkt tonsättares arb:te.