dier förtjusande, och intagas af den harmonisk helhet, hvartill olärdt landtfolk förstått bring exekutionen; man skulle tro sig häri finna el karakteristisk länk mellan det nordiska, sträfv ech manliga Tyskland, samt det yppiga, sväl lande, fullblodiga Italien, och vi skulle tycka att dessa milda veka melodier, hvilka eljest kun de anses som en kontrast mot den högländt bergstraktens romantiskt vilda, imponerande na: inr, tvertom ingredierade deri, såsom en nöd vändig ljuspunkt i den eljest starkt skuggad taflan. Men när dessa sånger, om vi så få sä ga, lösbrutits från sin hembygd, när de flyttat från den friska naturen in i konsertsalens qvaln bland vaxljusen och den eleganta societeten, gö ra de precist samma effekt, som sjelfva sångar nes drägter bland de moderna her arues oct damernas: man betraktar dem med nyfikenhet finner dem icke så illa, för att vara landtmäns pittoreska nog för det svälle och de omgifningar dit de höra, men sedan pyfikenheten blitvit måttad, är också intresset forbi. Folkvisan är ett helt för sig. Hon är der egentliga grunden för all musik, ech det uräm ne, hvaraf konsten bildat sig, och af hvars enkla produktioner hon till en stor del lefver, sam hvarur några dess herrligaste skapelser utveck. lits. Föredragen med sannt uttryck, rent oct okonstladt, samt af en vacker stämma, äger hor ett oemotståndligt behag, hvilket hvar som bels måste tjusa och hänföra hvarje känsligt hjerta Hon bör likväl förstå sin tid och sin plats, e vilja vara mer än hvad hon är, ej vilja gifvå sig ut för konst, och ej framträda med aunspriål att fylla konstvännens fordringar. Dessa s. k. natursånger har likväl frångitt folkvisans ur. sprungliga enfald. De äro ett slags öfvergång till kenstsången, men sakna på en gång den sednares utbildning, omväxling och system, sam visans naiva enfald ; de vilja således icke rät anslå hvarken natureller konstsinnets fordringar; de äro för maniererade för det förra och för torftiga för det sednare. En hel afton, an. vänd att höra en soirce af sådane alpsånger, bli temligen enformig. Hvad som mest behagad oss, var duetten: Der saubere Jägersmann som i sin vackra melodi och sin enkla utarbet: ning, kunde forsvara sin plats äfven i en mo dern utmärkt tonsättares arb:te.