muyujenama pa alsnlll ge HANALVEPRert, INVIGS fv
frin far till son fortsatt samma yrke, ehuru de
nu lefvanda descendenoterna icke vilja erkincna
den rätta källan till deras nuvarande existens.
Exempel beh5fva här ej citeras; de finaas i
amnäogd inom ala slags yrken.
Vill man begripa, så skall man följaktligen
beg ipa, att i intetdera faliet skråväsendet har
deu verkan, som man deraf väntar. I fråga
om handtverken behöfecr det icke, och i frå
ga om feb iker förmår det icke skydda dea
persouliga skicklighetea mot kapi alet. Men det-
ti får dock icke allmänt erkäsnas, ty derigenom
skulle de, som nu anse sig behöfva skyddas med
sin skråförfatining, kunna vimna din öfvetygel
se, att de intet sky:d beh5f-a, och att de så-
led s icke äro någon :ackssmhet, ågon tjenst-
barhet skyldige, för att e-hålla det; och då vo-
re en:af de mägtigaste häfstängerna i riksdags-
mxschinen förstör: da
Trollhätte slussverks ombyggnad, som du in-
blandat i frågan om Bo gasesiåudst, har måvgar-
handa vackra sido- och kommer alt ristas på
mången grsfsten, då tiden en gång är mogen
och diverse driffjedrar uppen5are varda, En,
som du i synnerhet hängt upp i detta ul: ämna-
de gale i, år förmojliged ingea tingannat än ea
bulvan ;; och jag har här hör: glunkas, att han
skall ;bhfva adlad, und-:rnamn, al Hundhufvud;
eu viss rolighatsminister har ju föreslagit, at:
ban i vapset skuile få ett förkläde i silfverfäli.
Det berättas, att Carl XII redan adlade en ua -
der samma namn ; men det lirer icke hafva sket:
genom någon sådan kanal; ty hvar och en har
sina kanaier.
Om Bonde - ståndet ordar du åtskil ;
ligt, :som jag icke i allo kan gilla. — Jag:
tager äfven det i den ordning , du -sjelti
foljt,, — Nils Minssons död, verkade mera på
vänners sminen än på nksdagsärendernas gång;
han spelade aldrig eu ledande roll derwi. Omj
Anders Danielssons begrafda välstånd, kan
man säga, hvad kejsariunan i Ryssland sade
oms vinterpalatset : ;hyad. menniskohänder hafva
uppbyggt, kunna meaniskohänder återställsn.
Maunen är annu icke gammal; sitt föra väl-
stånd uppbyggie han: sjel, och det är icke S
möjligt, icse eus otroligt, att hvad dena enskilda
omtankan icke i hast skulle kunna ensam åter-
stalla, kan, den allnrävna öfvertsgel en om man-;
neas ovanliga fö måga att gagna på sin plats,
väl; fiona sig hu.ad ett fylla. Jag har märkt, I
att; en liflig opinioa hårom uppstått i min ort
Han vore icke din han är, om han icke hade!
bittra. fiender, som mel misstydningens och små-;
delssns vapen sökte undergräfva honom. Men j
jag.år öfvertygad, att, ehvad man äu pariielt
må, lägga honom, tili last, nationen ändock skall:
sey alt han uträttat mera, än uågon annan nu,
lefvande riksdagsman; och det förefaller mig;
otroligt, att-man skulle tillåta en dylik man
falla Också har jag hört alimäat, att det, som
du anser p5egrafvew, kan åter uppgräfvas ,. och
alt utsigten är temligea säker, att hau icke:
skall af sina affårer hindras att åter uppträdaj!
vid nästa riksdag. Ehuru optimist, och följ-
aktligen fiende till det system, som Auders Da j4
nielsson foljt, kan jeg dock icke peka, att det!
skrik, som våra pgodan blad förlidet år höj:le
emot honom, genom framdragande af en rätte- t
sångssderur. hin gick så segrande, föreföll. mig k
något för groft; och jeg fruktar, alt det kom-c
ner att hafva just motsatt verkaa mot den åsyfo le
ade. tet är bedröfligt, att. våra goda tidnin-j 1
sar nästan alltid genom sin: hetsighet spriuga!s
örbi måles och skada den sak, de vilja befrsm-:; ni
a. För detta, om ej för annat, borde de heta! d
stycelsepress, hvilket namn man nu så ifrigt b
indamber sig. 0
Aut Hans Jansson kommer att uträtta myc io
et i sin verkningskrets, att han redan utiättat, et
et något hvar, Han bar dena sällsynta lyckan, ui
tt förena mycken värma med mycken besn- i
ing... De fleste läsare förstå icke riktigt, hvad ic
u menar med att han nej tyckes vilja vaa mercik!
ler avnat än bondev, isenua fras her oftails
örr hörts; men mängden har aldrig förmitt gör, vi
a sig reda for dess betydelse. ie, som sökt h
öra sig riktigt sydliga, hava framkastal vissa st
inkar om småherrarn, Såsom den rama bouv- g
ens molssts cch den, som vVOr2 att vänta i:m
ondesråudets leder, i fall olyckan en gång ör
ie att allmogen, si mera oblaudad, beklädde ati