het, följa sin bevakning tll pohs-prefekturen,
samt derifrån till Laforce, der han inspärrades,
såsom angifven för lösdrifveri , ett förfärhg!
brott, som lagen i Frankrike, ur stånd att fö-
rekomma det, straffar nästan lika med stöld.
Allmänna tidningarna talade ingen ting om
denna händelse. Jesuiterne ech Polignacska
ministerens planer, sysselsatte uteslutande den
borgerliga pressen, den enda oberoende på den-
na tid, då inga demokratiska blad funnos. För
öfrigt är en person, som dör af hunger, alltid
i Paris en hvardags-händelse. Det är ju na-
turligt, att den allmänna ordningens vagn, som
majestätiskt framrullar bland oss, måste har och
der krossa någon stackare, som icke i tid ak
tar sig, Det är ju, påstår man, blott ett htet
ondt, mot ett stort godt. Fråga bara de sun-
da lärornas predikanter och ministerens publi-
cisler.
Fjorton dagar efter den händelse vi omta:
lat, var den korrektionella polisens dörr i god
tid belägrad af en talrik och valklädd publik,
— såsom det heter i berättelserna — hvari-
bland man till och med såg några unga och
vackra fruntimmer. Man väntade en intcessant
ravsakning; det var nemligen fråga om en fa-
shionable af de bättre stånden, som en procen-
tare anklagat för bedrägeri, och som en ut-
märkt advokat skulle försvara.
När domstolen intagit sina platser, inträdde
en ung man, klädd med smak och elegans,
snarare åtföljd än förd af två geosdarmer, och
satte sig med en bekymmerslös uppsyn på ad-
vokatens bänk, emellan en advokat och en gam-
mal min, som tydligen syntes vara hans far.
På domr:rens frågor svarade den anklagade i
en säker ton och fullkomligt valda uttryck.
Motparten, som dagen förut biifvit tillfredsstäild,
infann sig icke. Allmänna åklsgaremakten ta-
lade genom en af sina substituter, i ganska mo-
derata termer, öfver de besvärande omständighe-
ter, för hvilka den anklagade var angifven, och
fann i hans ungdom, i den uppfostran han er-
hållit och i den rang hans familj innehade, gan-
ska mildrande skål, hvilka hans opartiskhet å-
iade honom att framställa till domarenas behjer-
tande.
Advokaten, som om morgonen erkållit 3000
franks i förskott på sitt arfvode, och löfie om
lika mycket till, i fall han vann sin sak, tala-
de med värma och hänvförelse. Hans vältalig:
het rörde åhörarena, och afpressade den ankla-
gades far några sanna tårar, som: tycktes göra
intryck på domarena. Den anklagade sjelf der-
emot, röjde icke minsta tecken till rörelse, icke
ens då presidenten, efter en lång kedja af gan
ska logiska slutföljder, frikände honom och döm-
de hans motpart till rättegångskostnadernas b:-
talande.
Den unge man, åt hvilken domstolen gifvit
en så lysande upprättelse, var ingen annvan än
Marcel de Saint Albin.
Då utslaget var afkunnadt, lemnade de fleste
åhorarena salen, och sessionen inställdes för en
stund.
Vid dess återtagande, framförde gensdarmer-
ne ur et:t litet kabinett, eller snarare ur en mörk
och esund håla, som man ganska uttrycksfullt
kallar råtthålan, ännu en auklagad, ganska o-
lik den förstoämnde. Hans enda kläder, ehuru
det var midt i viatero, bestodo i en blus och
ett par lärf.sbyxor, och dess bleka och magra
avletsdrag, öfverdrogos oförmodadt af en liftig
rodnad, då han tog plats på de anklagades bänk,
mellan tvenne gensdarmer.
,Hvad brott har då den stackars gossen för-
öfvat?, så frågade någre arbetare och några
qvinuor af sämre folket, som för närvarande
utgjorde korrektions-polisens auditorium. No-
tarien underrättade dem snart med sin gnällan-
de röst att Andr — ty det var han — var
anklagad för lösdrifveri.
Allmänna åklagare-maktens organ, som visat
sig så foglig mot Marcel, den rike mannens son,
lät hela tyngden af sin stränga vältalighet falla
på Andre, den fattiges son. Han visade med
en oemotståndlig logik, att bland alla samhällets
kräftskador var lösdrifseriet dem vederstyggliga-
ste, den mest inrotade, den beklagligaste; han
slöt deraf, att lagskipningen icke kunde vara
för sträng mot detta slags förbrytare, som tyd-
ligen icke äro det af annat skäl, än för det de
vilja vara det, emedan alltid — enligt den of-
fertliga åklagare maktens mening — hvar och
am mana ban lafaga 2 15 fb bo so I si ar