Är det då välbetänkt, att i Sverige göra han
del och sjöfart underordnade åfven de onatur
ligaste industriföretag?
Alt tvimga åkerbrukare och bergverksidkar
betala sina förrödenheter 50 procent för hög
för uppebållande af dessa näringsg enars usla lit
Bör Sveriges sjöförsvar, som år beroende a
handelsflottan, uppoffras för ett inbilladt manu
faktur-iotresse?
Jag siger inbilladt, emedan alla prohibitio-
ver, alla på handeln och sjöfarten hittills til
deras förmån lagde band hafva ej förmått at
bland det så kallade fabriksiotresset skapa sjelf.
bestånd, mycket mindre rikedom. Om mar
uppskattar totala värdet ef alla de fzbriker i ri
ket, som egentligen ropa på förbud, och af al
förmögenhet bland deras ägare, så uppgår det sä.
kert icke till fem, nej icke till tre procent a
den summa, som Sveriges egentliga naturliga nä
ringar skattat till dem, sedan deras första upp:
komst.
Långt ifrån att vilja undertrycka fabriker
övskar jag ifrigt sådane fabrikers framgång, som
kunna bestå utan prohibitiover. De dagliger
uppkommanda nya bomullsfabrikerne fordra e
förbud såsom vilker för sin existens. — Må de
skyddas genom en måttlig import: tull, men mi
man vid bestämmandet deraf erinra, att en uti-
från införd vara, utom tullen, belastas med kon-
voy-afgift, tolag, provision, assurans, frakt m. m
uppgående stundom till 10 a 15 proc. af värdet
Jag har tillåtit mig denna digression från de
egentliga ämnet — sjöfarten — för att utpe-
ka dess värsta förtryckare, prohibitionerne.
Sjöfart kan ej trifvas utan handel och denna ej
utan frihet.
Fordom ansågs Sverige för en stor sjöfaran-
de nation; vi hade då äfven en respektabel sjö-
makt. — Ingenting, utom vär egen försum-
melse, har vållat dess närvarande förfall.
Ånru är tid att rätta begångne misstag; måtte
vi blott ej droja dermed för länge. Politiken
och statshushållningen ropa lika högt på vår
sjunkande hande!sflottas upphjelpande -— Eng-
land använder 250,000 sjömän, — Sverige blott
5000. — I förhållande till vår folkmängd och
öfrige resurser borde vi likväl emplojera minst
25,000 sjömän vid handelsflottan.
Om sjöfartem blir ansedd såsom en nyttig in-
dustrigren, såsom en häfstång för allmänna rö-
relsen och följaktligen uppmuntras, ej genom
rättigheten att fjettra andra näriugar, utan genom
skydd mot deras förtryck, genom bortt:gande af
onödige entråver, genom inrättande af bildnings-
anstalter för uvge sjömän och af asyler för de
gamle, så torde vi hastigt nog vinna detta mål.
Vi böra uppmana hvarje fosterlandsvän,
att vara oss behjelplig i detta verkligen na-
tionella företag, måhända det vigtigaste som i
vår tid förekommit. Måtte vederbörande lemna
häråt blott en ringa del af den uppmärksamhet,
som de egnat åt öfverflyttande af åtskilliga ut-
ländska näringar, sch de skola snart med till-
fredsställelse se, haru en naturlig, fullzemligt
inhemsk industri kan utvecklas utan konstlade
medel, hufvudsakligen genom Jlossande af de
band, som företrådares misstag pålagt den.
Sjömanna-sällskapernes bemödanden för den
goda saken äro berömliga, men förmå ingenting
utan styrelsens kraftiga biträde.
Bland regeringens ledamöter finnas säkert fle-
ra, som genast förmå fatta sakens vigt och be-
hofvet af snara åtgärder.
Preussen, som blott äger några få hamnar
och en inskränkt kust, har betydligt ökat cin
handelsflotta; dess vackra instituter för skepps-
byggare och sjömän bevittna, att regeringen in
sett sjöfartens fördelar; Danmark med sina
små resurser och utan exportartiklar bygger fli-
tigt fartyg och förser oss, som det säges, med
skeppsbyggmästare; Frankrike synes lägga myc-
ken vigt på sin handelsflottas förökande; Sve-
rige deremot, som borde kunnat förse far-
tyg åt hela Europa, och som äger medel
att uttränga alla andra nationer från frakt-
handeln, har försummat dessa fördelar till den
grad, att vi, under det djupaste fredslugn, låtit
vår handelsflotta minskas en fjerdedel under de
sista 10 åren. .
——A—
(Insändt.) -
Svar på de i Elfte Aftonbladet för den 13
sistlidne Januari intagne Frågor till
T aocklake. men icannerhet 1830 ars Bike