remligen Minerva, Freja och Spegeln. Om sådana herkuliska dagsve:ken kan man verkeligen tillsmpa baromens ord i komedien Spelaren, att En kropp af jern behöfs, och knappast den förslår. Man har nyligen mycket börjat undra hvad det är för en Spegel, som man nu så ofta hor Freja och Minerva omtala och citera såsom en auktoritet. Efter åtskilliga ef.erforskmngar har man ändtligen kommit underfund med, att det endast är en gammal uppfluten akterspegel efter det i fjol nedsjunkna skråfvet af den stora smackea Argus, som en tid gjorde lyckhga färder inomskars, men de sednare åren blef så trögseglande, att den icke mera kunde få några frakter. Mimerva råder Dagligt Allehanda allvarligen oeh för allra sista gången, att stryka ett korsa öfver sina synder, och belt och hållet skilja sig ifrån och ogilla Aftonbladets läror. Detta kors skulle förmodligen blifva en ersättning för det strek I räkningen, som Dagligt Allehandas red. gjorde det Minerviska bunkalaget, när den började öppna ögonen och finna den rätta beskaffenheten af det spel, som bunkalaget en tid försökte och till en wviss grad lyckades drifva med Allehanda. Minerva och Spegeln hafva nu för tiden se: deles mycket att göra med att aga den stackars skillingslitteraturen. Denna upptuktelse af skillingslitteraturen i dess helhet kommer likväl endast af en kristlig kärlek till en del deraf, nemligen icke till litteraturen, utan till sktildingarna.