Vv, 29551 MEUeBet alala vv iI-tlnnDar vCtCUa, IIOTP att, enlig: fattigvårds-direkt:onernas disposition, utdelas hlznd huvudstadens fattiga inom semtliga territorial-förmlingarna. MEMOIR ÖFVER DEN FÖRLIDNA VECKAN. De sista dagarna hafva inom hufvudstadens föraäma kretsar varit utmärkta genom de mest lysande tillställningar. Tisäsgens slädparti, Oosdagens kajikbackåkniag, Lördagens fåte i Ryska ministerhot let, se der mågra ämnven för oförgätliga blad i den nuvarande fashionabla, parymerade och välborna verldens krönikor! De sköna damer, hvilka dessa, ack, alltför flyktiga ögonblick utgjorde så många förträffliga unga mäns förtviflam, skola ännu om trettio, fyratio år, då de, lägesedan ur dansen, hvila em giktfull högförnämhet i den elastiska kanapeen, med fötterna inbäddade i pösande kuddar, med förtjusning påminna sig och för lyssnande döttrar småleende beskrifva denna artificiella sommar, denma midt i vintern improviserade blom-. sterverld inom grefve Potockis trösklar, eller de myskerade salongerna i hörnet vid Munkbron, der de en gång lätta som sylfer, med rosor i håret och der glesa gasen vårdslöst fraddrande kring de hvita skuldrorna, valsade bert den långa Februsriqvällen vid elektriserande musik af Strauss eller Lannmer. Och någon gammal herre ska!l dervid stryka sina grånade mustascher och falla in: Ja, mim nådiga! den tiden år forbi! Ni dansar inte mec, och jag åker icke mer kälkbacke utför några Ryska berg, som då för tiden ute på Djurgården, ni minns! Det må pi tro, pojkar, — han vänder sig här till de yngre herrarna i sällskapet, — det må nitro, gick till på karlavis! Jsg var, skam till sägandes, busen bland dem alla, och när jag med, min i månglärgad fyrverkerield sprakande nsol-! fjäder öfver hufvudet ilade utför banan, så hurrade folket rundtomkring mig. . . . Ja, det gjorde de. i Hvad mig beträffar, så har jag hvarken om det ena eller det andra att för närvarande be-; rätta mer än hvad hela verlden redan vet förut. Ingen guldbroderad betjent öppnar gudnås för mig dörren till de allerhögstvälbornas societeter, och allt hvad jag fått se af grefve Pstockis furstliga fåte, har varit ett dussin mareschaller, hvaraf röken slog mig i ögonen, då jag händelsevis passerade der förbi om qvällen. i För öfrigt har jag, uppriktigt sagdt, aldrig varit vid mindre lämpligt humör ätt tala om Justbarheter och nöjen. En händelse af den be-; dröfligaste beskaffenhet har kommit att förstöra; mitt goda lynne för långliga tider. Har ni icke hört krigshofrättens utslag i affären mellan ge-: neraladjutanten frih. v. Platen och kapten Arrhe-; nius? Vi måste lemna balsalongen för —skall jag uttala ordet? — för fängelset. Gen.adjut. v. Platen dömd till fyra timmars arrest! Fyra! timmars sarrest! Om förlåtelse, tjugofyra! hör jag någon falla in. l Hvad? . . . Tjugofyra, säger ri? En evighet; af hela tjugofyrs limmar! Skulle det vara möjI:gt? Har ni skådat Hamlet då han uttalar sitt ryktbara: Så länge? Hela tvenne månader sedan! så kan ni till hälf en föreställa er min bestörtning vid denna tidning: Tjugofyra Gm mar. Det är då beslutadt; en generaladjutant dömd att en hel dag och en hel natt förgäfves sucka efter friheten. ; Hvad kapten Arrhenius beträffar, så är visserligen intet att anmärka, om icke, att han lika gerna kunnat dömas till tre års som tre! månaders arrest för sin obefogade :klegan. Hvem bad honom att klaga? Må en gåvg:! den underordnade officeren! lära sig att icke! träda upp emot sin chef! Må han för evigt rista detta valspråk på sin sköld :! obeir et se taire, och stundligen detsamma! för ögonen hafva! Må han besinna, alt msn kan vara lycklig äfven med denna billiga inskränk-! ning af hvad man gemenligen så högt bep isar: under namn at sjeifständighet! Är icke en: officer i alla fall den sällaste bland dödlige redan genom denna uniform, som utgör föremålet för styrelsens ömmaste och oaflåtligaste omsorg? Är han icke ganowm sina mus:acher och sitt pip-: skägg den sjealfskrifna gunstlingen hos det täcka, könet? Är icke vägen företrädesvis för honom; öppen till samhällets alla höjder, så framt han; Fr a a SA KS ES RP Kg