Article Image
sådan orsak; och måhända förlängde den höge monarkens efterträder:kas uppstigande på thronen dea paus, hvannti sorgen försäckt dem, och i hvilken de syntes fortfara så länge, att någonting obeskrifligen ljuft måste hafva verkat å dem. Eller måhända kom det sig deraf, att då Whigs icke på nära ett sekel suttit vid den kungliga nådens bord; de tilläfventyrs haft en så stark aptit, förorsakad af den långa återhållsamheten, att de icke kunde förmå sig att taga någon notis af ett så obetydligt ämne som Canadas välgång och lugn, eller huruvida verldensfred icke heldre borde sättas på spel, än de störas i sitt lugm? (skratt). I afs ende på de dokumenter rörande Canada, hvilka blifvit lagda på husets bord, ville talaren icke påstå att de voro serdeles ägnade att höja husets föreställning om statssekreterarens för kolonie-na kapacitet, statsmannavishet och ståndaktighet. Talaren ville icke påstå, alt man ju ej i dessa dokumenter skulle finna många exempel på ha stig och snabb ofversigt af ämnet, att man ej der skulle stöta på prof af mycken öfverläggning, uppskof, vigtiga förslag och mogaa reflexioner; men olyckan ville att allt detta förekom i orätt tid och på orätt ställe. Således finge man se uppskof i det ögonblick handling borde komma i råga, hastig öfverblick tagen af sa kerna, då mogen öfverlåggaing varit det rätta. Der fiones ingen brist på skyndsamhet då fråga ar att uppmana till beslut, hvilka äro tillräckliga att sätta bela landet i låga — der finnes ingen brist på uppskof, då dessa beslut skola bringas till verkställighet (skratt). Man uppskjuter då någonting uppmanar till skyndsam handling — man tvekar aldrig förr än då minsta tvekan, äfven för ett ögonblick, kan bringa hela -Canada i fara — man ser en håg för lugn och o verksamhet då allt uppskof och vacklande är högst farligt — man lägger händerna i kors då de kraftigaste åtgärder erfordras och borde tillgripas, så vida man önskar lyckas i sina förehafvanden. Om jag granskar allt hvad jag sett af vår egen tids historia eller går tillbaka till de förflutoa tidehvarfvens, så är jag icke i stånd att uppleta ett mera 1 ör gomea fallande bsvis för sanningen af den gamle svenska rikskanslereo Oxensjeraas y!trande till sin son: Lär dig, min son, huru ringa visdom erfordrås för att styra verliden.n Talaren vore icke bland deras anta!, som satte stort värde på en koloni, sådan som Canada; han ansåg den icke vara värd någonting, och han trodde att det vore bäst med ens skilja den ifrån England, då skillsmessan kunde ske utan uppvffring sf några frihetsgrundsatser eller af Englands mrational-ära, Haa hoppades att en gång, då saken icke mera utgjorde en hederstråga, då all bitterhet å ömse sidor lagt sig, skulle man öppna ögonen och inse, att deana besittning icke är af något värde, att den kostar vida mera att bibehålla, än som svarar mot dess sfkastning i en ellsr annan väg, och att förlusten af Canada, om den sker på fredligt sött och utan vanära, i sjelfva verket är n vinning. Kolonien har kostat England en half million om året, oberäknadt kestnaderne för de präktiga kanslerna; och 2 å 3 millioner hafsa blifvit använda på åtskilliga andra sätt och till befästningsr, der talaren hoppadas icke komma att begagnas. Engl!and vore dessutom nödsakadt att mot en tullaf 55 sh. taga det dåliga vi-ke, som kom från Canada i stället för det från Östersjöländerne, hvilket kunde fås för mycket bättre pris, och hvars införande skulle vara en stor välgerniog för folket i England. Talaren vore derföre at den tanka, att man borde bereda sig på en vänlig skilsmessa från Canada, och låta detta land jemte de andra engelska kolonierna i Nord amerika bilda en union af tillräcklig varaktighet och styrka, för att kunna hålla j2mvigten emot Förenta staternas kolossala välde (hör, hör!) Men vid uppgörandet af en sådan skilsmessa bords man lögga sig vianing om, att den skedde i all vänskaplighet och så, att det goda förståndet bibehöils emsllan de båda länderna. Hela Canada ropar på ett valdt lagstiftande råd, och det är förgäfves bjuda till att vägra det. Häftiga argumenter hafva blifvit begagoade i kolonien emot det nuvarande systemet, och dessa argumenter föranledde talaren att appellera till Huset. Huru har väl lagstiftande rådet i Canada handlat? Jo, det har vägrat att gifva sitt samtycke till någon bill alls, som House

20 februari 1838, sida 2

Thumbnail