Ae PARAR AR SR od ULL EET cor ter LEE LULLE OB J PERL 3 fyra eller fem på hvarannan följande af Kusinernas författarinna ; Friseglaren , Adolj Findling samt den unge mannensn msmoirer och öfnga skrifter, utgörande tillhopa e.t litet romanbibliotek för sig, större än hvad vi förut hos oss sett produceradt på ett århundrade, så att det långt snarare ser ut, som om läse-bibliotekerna skalle föranledt, än hindrat, inhemska försök i samma väg. Under denna tid är det jemväl, som ,de svenska klassikerne, med framgång utgifvits, och Bellmans skrifter utkommit i två upplagor, och om upplagan af de förra äfven sku!le fördömas, såsom tillhörande skillings-litteraturen, derföre att de utgifvas i häften, och dessa erhållas för tolfskillingsflisan, såsom Göteborgs Dagblad en gång så sinnrikt uttryckte sig, så omfattar den likväl en del af våra erkändt basta poeters skrifter. — Politiken lära I väl de resp. gråtarne icke vilja tagai beräkning; Jannars kunde vi ju äfven derutinnan citera, såsom prof på inhemskt skriftställeri, att de ryktbara brefven från J. C. Askelöf till frih. lAnckarsvärd just nu särskildt utbjudas åt hvar Joch en liebhaber, och förmodligen hafva en strykande afgång; att Ekmarks officin i Strengnäs funnit sin räkning vid att i en tjock volym aftrycka en vacker samling af de goda tidningarnes förnämsta godbitar emot den onda tidsandan och Aftonbladet, m. m. Vi hafva här endast uppräknat ett och annat, som i förbigående fallit oss i minnet, och sålsdes naturligtvis utlemnat mycket, som hade kunnat upptagas med tillhjelp af de sednare årens bibliografi, sisom en mängd topografiska arbeten, författningsoch lagsamlingar i stora volymer, nya editioner af lagboken , juridiska handböcker, predikosamlingar och mycket annat, samt derjemte en konkurrens från stentrycksoch koepparprässarna, utan all jemförelse med något föregående skifte. Långt ifrån således, att den så kallade skillings litteraturen bidragit att undertrycka annan litteratur, visar det sig tvärtom, att den håg till läsning, som densamma i befordrat, gifvit en ökad fart åt bokhandels-företag i alla riktningar och att alla gråtareligsns deklaI mationer om den öfiiga bokhandelns rysliga belägenhet helt simpelt reducera sig till ett skrän laf kalomni, af lika plump beskaffenhet i afseende på det litterära facket, som förhållandet visat sig forut vara med deras rodomontader i det politiska, och af en vämjelighet i uttrycken, som troligen iogen annan än de värdiga Alliansen skulle tillåtit sig. För att kunna, åtminstone med något sken af sannolikhet foregifva att den inhemske litteratören nu befinner sig i en mera vanlottad ställning än förr, i afseende på möjligheten för sina arbetens utgifvande, måste väl dessa gråtare åtminstooe kunna uppgifva: någon speciel kasus med ett arbete af verklig förtjenst och läsbarhet, som icke kunnat finna: törläggare eller blifvit missbjudet. Att en författare här i landet icke, såsom ofta uti Frankrike och England, plägar erhålla tre å fyra tu-j sen riksdaler eller ännu mera i honorarium för en volym, är visserligen en sanning, och orsaken ligger dels i vår ringa befolkning, i jemförelse med npyssnämnde lands, dels också deri,: att det vore omöjligt att härtaga så mycket be talt, äfven för den bästa författares verk, som: dst i Tyskland, Frankrike och ännu mer i England vanliga, för alla nya böeker (i England kostar t. ex. Ernst Malt avers af Bulwer, tryckt i 3:ne delar, 31 shilling sterling, eller 20 Rår i Banko, då öfversättningen deremot i Läsbibliotheket säljes för I Rr 8 sk. Bko. Om det hade fallit ; någon förläggare in, äfven innan skillingslitteraturev började, att taga för en originalroman af samma vida blott hälften af det engelska priset eller: 10 Rdr B:ko, så undra vi väl huru många exemplar skulle blifvit sålda?). Men om äfven här en författare, för en historisk volum om 30 ark, kunnat inom kort af sin förläggare upp-j bära ett honorarium af nära 2000 Bdr B:ko,l fastän arbetet säljes efter fyra skillingar arket,: och detta inträffat just på de sista åren, hvilket vi möjligen kunde vara i tillfälle att bevisa; så lära författarne ändock ej kunna sägas vara så förfärligt vanlotiade jemförelsevis. Hvad är då i sjelfva verket egentliga orsaken till allt det ofvannämnda skriket? ingenting an-! nat, än att läsbegäretv börjar mera än förr ngål paralelt med begäret att äta väl, dricka väl, l sofva väl, roa sig väl;, det vill säga att en el-l: