A0HJ8 Begvt PIE SJ pr ww
fivner sig i ett normalt (förmodligen ordnadt
systematiskt) tillstånd, och således icke kan följa
nagot nvisst system, utom i tvenne grenar afl
styrelsens verksamhet,, nemligen ,ledningen afl
landets yttre politik och ledningen af dess han-
dels- och industriförhållanden — hvilka alltså,
Gudi klagadt, icke lära befinna sig i det nor-
malaste tillstånd! Inom alla andra grenar —
vi hoppas att läsaren och förf. fullkomligt för-
stå hvarandra — ,bestämmes regeringen af yt-
tre omständigheter, mottager hon impulsen från
landets allmänna eller lokala behof och med-
borgarnes mångfaldiga olika förhållanden
tll heone. Nå, Gud ske lof, så har vår re-
gering då andtligen intet system. Man kunde
om deamna upptäckt verkligen säga, som inspek-
torn om förslaget att bräuna upp ladan: så har
jag också alltid tyckt. Lefve ,maximernan ),
ställningar och förhållanden,! De höra alla till
det beskedliga slägte, som låter tala vid sig!
och kunna tummas. Det skall för ex. vid till-
fälle göra yttranderätten godt att slippa den sy-
stematiska stränghet, som hittat så många ma-
jestätsbrott och tillställt så många tryckfrihets-!
aktioner och indragningar. Att vi nödvändigt
skola hafva ett system för den yttre politiken,
vilje vi, efter det tycks göra författaren etti
nöje, gerna iredgifva, och villigt från detta sy-)
stem härleda skillnaden i våra diplomaters för-;
hållanden vid Alexandersfesten och Gustaf Adolfs-
festeb; men att regeringen äfven skall betungas
med ett system för handel och industri, dertill
inse vi icke något skäl. Vore det t. ex. ej be
qvämare, att, när en person supplicerar om.
tullfribet på några tusen tunnor spannmål, man
också en smula konsidererade ställningar och
förhållanden? Men vi vilja tala allvarsamt, d. Vv.
s. vi vilja låta förf. tala till punkt. Man be-
hagar glömma,, säger förf., att nio tiondedelar
af regeringsärenderne äro sådane, som ieke kun-
na afgöras efter något systemn, och att, hvad
angår den återstående tiondedelen af regerings-
ärenderna och de deribland, som kunna behand
las efte: en förut uppfattad plan eller system,
så äro de af beskaffenhet, att de sjelfve aldra-
bäst förklara det system eller den plan, hvartill
de höra Ja, hvad kan man icke glömma i
sällskap med en förf., som äger en så diplo-
matisk flux de paroles. Låt se nu: styrelsen
skall icke, kan icke följa något system; styrelsen
kan följa system, nemligen i yttre politik, och i
handels- och industriförhållanden ; nio tiondede-
lar af regeringsärenderna äro sådana, vid hvilka
intet system kan af styrelsen följas; af den åter-
stående tiendedelen, i hvilken alltså system kan
följas, är likväl blott en del, ponera hälften,
eller en tjugondedel, sådan, att system deri kan
följas, och för denna lilla tjugondedel behöf-
ver regeringen ej förklara sitt system! Nå det är
visst: den som icke kan äta sig mätt, slickar
sig icke mätt.
Vi hazarderade genast efter presentationen af
förf:s första hufvuddel den förmodan att förf. hörde
till bjeltarne, och knappt hafva vi observerat 2
sidor af hans andra, innan vi finna denna spå-
dom till keomplett evidens deducerad och o-
vedersägligen konstaterad, att författaren är en
Carl XII, ett riktigt jernhufvud, som icke ger
sig ro, förr än han kommer i strid med hela
verlden, med logiken, med styrelsens honetta
ambition) och med statskonstens enklaste och
bestämdaste grundsatser. Vi förbigå alldeles
logikernas beskärmelser öfver, ett normalt till
stånd, som icke tillåter någon norm, något
system, och om en storhet af den oerhörda be
skaffenhet, att de ?:o:delarna kunna uppsluka
hälften af den 10:de, utan att bli större, och
den 10:de dela hälften med sig åt de 9, utan
att bli mindre; men hvad skall styrelsen säga
— en styrelse, hvars alla medlemmar, hvem
tviflar derpå, äro färdige att med tu finger å
bok besvärja sin föresats att som en man stå el-
ler falla med det antagna systemet? Till denna
swyrelse säger förf., att den är något pessivt,
något som väntar impulsen till rörelse eller verk-
samhet f:ån de allmänna behofven och det all-
männa tänkesättet, det ville säga, i fall dessa
ord kommit ur oppositionens mun, att styrelsen
skall vara ett rö, som böjde sig för hvarje opi-
nionens vindflikt, en sensitiva, som slokade
med bladen när den tangerades afallmänna tän-
kesättet, man dessemellan stode och bara vän-
tade på gödning och vatten, då likväl hvar och
en mäste hafva gjort den reftexionen, att prio-