vlertid gjort det. Den herskar ifråa pigkamma
pren till fruns toilett. Den grasserar jemmerli
gen ibland drängar, bodbetjenter, skolpiltar
studenter, yngre embetsmän och gamla gubbar,
— — — Denna läsning gör sin eriksgata om-
krinvg riket: och går till och med steg om stes
med Aftonbladet: vi äro inter canem et Jlu-
pum. Var det då ej nog med det ena?
Men om nu en sådan läsning, en sådan lit-
erir onani lägger hyende under tidens alltför
stora benägenhet för maklighet och lättja, om
den slutligen mördar all tanke-ansträngning,
om den är ett tärande gift för all själsodling,
gör icke då den, sem uppkommit dermed och
alitjemt befrämjar den, sig saker till brott mot
mensklighetens och samhällets majestät? Kan
man icke om en sådan säga: wvendidit hic
auro pairiam ?
Om det lilla ,Askelöfvst hade varit till un-
der det s. k. stypografiska seklet,, så hade man na-
turligtvis på slutet af den olvan citerade ljufliga
artikeln fått den huguaden att läsa: den eller
den dagen af det eller det året, blef med Guds
bjelp denna artikel färdigskrifven. Sådant ha-
de ett så märkvärdigt opus också utan tvifvel
meriterat, ty till hvar tids notabiliteter höra icke
allenast dess klokaste män, utan åfven dess famösa
narrar och rabulister, och svårligen har det ty-
pografiska seklet, i den delen att uppvisa någon,
som kan jemföras med det bunkalag, som nu
grasserar i Minerva och Freja. Om man nem-
ligen litet närmare granskar innehållet af allt det
skrik Minervas, likasom Frejas och Spegelns
artiklar öfver skillings-litteraturen innehålla ,
hvilka icke utgöra annat än ett uppkok på bi-
skop Wingårds utfall, uti det famösa herda-
brefvet, emot den nya tidens all gruadlighet för-
störande riktning i litterärt afseende, eller af
den jemmer, som det Heimiailska tevattens-
kotteriet för några år sedan förde öfver den
verkan, som den periodiska pressens utvidgan-
de skulle medföra till den solidare litteraturens
undergång; så visar det sig genast, att förhål-
landet är alldeles tvärtom emot hvad dessa till- ;
giorda gråtare öfver den goda sakens förfall)
söka pudra i allmänheten. Vi behöfva icke
genomgå den svenska tryckpressens historia:
för de sednaste tjugu åren, för att ådagalägga, !
att dess verksamhet och produktiviteten af in-
hemska författare under denna tid öfverstiger
hvilken föregående period som helst i vårt
land, äfven af ett dubbe!t så långt åratal; ty,
att hågen för bildning eller måttet af kunska-
per i det hela skulle stå i fara att aftaga, under
det behofvet deraf allt mer uppenbarar sig i,
alla riktningar, är en så absurd tanka, att den
ej behöfver vederläggas.
Men vi vilje blott taga till vittne de fyra mm
åren, eller just den vid, ifrån hvilken den så
illa fördömda skillings-litteraturen tagit sin bör-
jan, för att se efter, i hvad mån den medfört
någon skadlig verkan på andra litterära företag,
och huruvida man under dennatid mer än den
föregående haft att klaga ölver brist på original-
arbeten, eller der så ana icke erbjudit sig, stör-
re utländska, på vårt språk öfverflyttade, verk,
hvilka i vidd, grundlighet och vetenskapligt vär-
de kunna jemföra sig med hvad den förra tiden
erbjudit? Först angående den kunskapsgren ,
hvilken snarast kunde anses lida intrång af den
populära skövlitteraturen, nemligen den histori-
ska, hafva icke under denna tid G-yer och
Strinnholm, Ekelund och Fryxell utgifvit flere
af sina arbeten öfver svenska folkets häfder,
har icke Karl XII:s historie af Lundblad ut-
kommit; hafva icke De la Gardieska arkivet om
9 delar och Fryxells handlingar sett dagslju-
set; hafva icke Gyllengranats och Hamiltons mi-
litirhistorier sett dagen just under denna tid,
andra upplagan af Beckers historia, flere tomer
af Schmidts C:o i Kristianstad historiska bi-
bliotek, samt Rottecks och Nösselts arbeten ut-
kommit? När kan ett motsvarande lika stort an-
tal under en lika stor föregående tidrymd upp-!
visas, aldraminst under det typografiska sekletn? ;
I frågan om böcker, som röra landthushållnin-
gen: månne landtbruks-akademiens annaler nå-j
gonsin haft en bättre agång, än under de sista;
fyra, fem åren, oaktadt trenne serskilda ekono-
miska och teknologiska tidskrifter på samma
gåvg utgifvits, hvilka väl alla måste räknas till
original-arbeten? I natural-historien har Sverge
aldrig haft att uppvisa ett sådant praktverk, som