rågon, hvem som helst. År 1831 passerade en bill, som helt och hållet lemnade i lagstiftande makieas i nedra Canada händer kontrollen öfver användandet af provinsens inkomster. Denna koncession ansåg talaren för vis; ty i annat fall skulle England hafva blifvit inveckladt i ea svid, på grunder, svåra att försvara. Oszsktadt denna koncession vägrade likväl House of Assembly att votera aflöningen för vissa tjenstemän, på annat vilkor än ati de icke skulle ionehafva andra tjenster. Billen, sålunda belastad med vilkor, förkastades, och lord Stanley, som då var statssekreterare för kolonierna, gillade dess förkastande. Ar 1834 valde JZouse of Assembly ett annat sätt att gå tillväga. Huset fattade 92 beslut, af hvilka några hade afseende på besvär och andra innehöllo tadel af enskilda personer och anfall på styrelsen; men Has ti åtskiljdes utan att alls hafva voterat bud gewea Då affollo många af de mest nitiske försvararoe af Canadas rättigheter ifrån det rådande partiet i House of Assembly. Allisedan 1834 hade de nödvändiga anslagen alltjemnt blifvit vägrade. Icke desto mindre hade engelska regeringen aldrig upphört, att bemöda sig om att afhielpa Canoadensernes besvär. Då Sic Robert Peel var premierminister, utnämnde han lord Amherst icke blott till generalguvernör, utan även till kommissarie för undersökande af Canadensernes besvär. Lord Melbourne utsände lord Gosford i spetsen för en kommission med lika instrukviener; och ing:n kunde neka, att lord Gosford varit lifvad af en uppriktig önskan att stilla missnöjen och afbjelpa besvär. Men House of Assemblys beständiga syftemål hade varit, att sätta regeripgen i forlägenhet; blott en gäng under loppet af åren 1835, 36 och 37 hade Huset bevi!jat aaslag, och då blott för ett halft: år, och uader vilkor, som icke kunde antagas. — Talaren bade vid ett föregående tillfälle yttrat sig i parlamentet, att den åtgärd, Underhu-. set vidtagit, att anslå en del af statsinkomsterne i vedra Canada till utgifterne för styrelsen på stället, icke var någon finansåtgärd, utan en försvarsåtgärd. Han vidhöll ännu samma påstående. I en konstitutionell stat vore det omöjligt, i fall budgeten vägrades år efter år, att styrelse. machineriet skulle kunna biållas i gång. Om Underhuset i England vägrade budgeten för ett enda år, så skulle de förderfligaste följder deraf uppstå. Vägren budgeten, och J desorganiseren a meen. Vägren budgeten, och J skaken statskrediten i dess grundvalar. Vägren budgeten, och J upplösen kopstitutionen. (Bifallsrop från de konservativa bänkarna). Hvad var då att göra, när en dylik vägran kom ifrån ett provincial-pa-lament? Det fauns blott tvenne utvägar att välja emellan — avtivgen måste man bevilja allt hvad den lokala representationen begärde, det måtte vara rätt eller orätt, eller ock vidtaga åtgärder att alhjelpa de olägenheter, en såden vägran nödvändigt måste medföra. Det vore omöjligt att alltjemnt låta domstolar ech alla de andra medlen tör en kolonialstyrelses uppritthållemde blifva satta ur verksamhet; och derfore måste man tillgripa det ena-eller andra af de båda botemedlen. Hvad det förra alternativet angick, så var det alldeles omöjligt, att för et enda ögonblick tänka derpå. House of Assemblys i mnedra Canada första begäran var ett genom val tillsatt såd. Utan att ingå iden abstrakta frågan om lämpligheten af ett genom val tillsatt råd i någon koloni, eller huruvida det vore politiskt att etablera ett sådant på nordamerikanska kontirenten för kolonien nedra Canada, bade de dit skickade kommissarierne förklarat, att verkan af ett sådant råds tillsät-! tånde i nedra Canada skulle blifva, att styrelsen fölle i händerna på det ena eller andra af de båda ytterliga partierna, och att styrelsen, hvil ketdera partiet som: kemme att utöfva den,; skulle möta motstånd af det andra, och borgerhet krig förr eller sednare uppkomma. Talaren trodde, ait ett valdt råd, föreställande House of Assemblys i nedra Canada passioner, häftighet och ytterliga fordringar, skulle af de brittiske invånarne icke anses amnorlunda än såsom en förklaring, att deras intressen icke kunde vänta sig beskydd, och de skulle derföre blifva högst (a ee 1: SE I fe Jönn