des hufvud, och hvad det kostat att utstyra och
om möjligt poussera derna riksoskuld , som
skulle göras delaktig af och befordra styrelsens
och hofvets inversta tankar och syften och än-
dock aldrig anses hafva smakat frukten på kun:
skapens träd, utan passera för sjelfva men-
löshbeten midt ibland dessa lede frestare, dessa
tidningsredaktörer, som voro i ständig rörelse
med sina nät. Hvem känuer icke äfven den
otacksamhet regeringens omsorger för nämnde
blad iönt, i allmänhetens gäspningar och R:k-
sens Ständers Revisorers anmärkningar, och hu-
ru nöden ofta stigit så högt, att man befarat att
statens eget skötebarn biand tidningar skulle om-
komma af bara brist på prenumeranter och stats
anslag? Föreställningen om denna nöd tycks haf-
va s-llet sig till brochyrförfattarens nyss beskrif-
na tankar och förmå:t honom att fatta pennan
för att se till, hvad Statstidvingen kunde skör-
da af de goda tidningarnes skrik mot den li-
berala pressen och förnämligast af fraktionernas
inem denna press inbördes tvister. Att man vid
ett sådant försök äfven kunde få tlliaulle att fäl-
da ett och annaat godt ord till styrelsens och styrelse
Sysiemets förmån, faller af sig sjelf. Detta om
anledningarne till brochyro; efter författarns mo-
tiver söka vi icke. De äro utan tvifvel i:
hans ställning goda, och man kan icke miss-
könua, att förf. i afseende på Statstidningen tän-
ker på samma sätt som en klok advokat, el-
der att han väl vill försvara bufvodmannens sak,
men icke hufvudmannen sjelf, eler som förf.!
med andras ord säger: den fega Statstidningen.:
— Men det är tid att ändtligen öppna dörrarne.
för denna brochyr, att den, ef så många!
och så stora anledningar kommen i verlden ,
icke allt för länge må föorsmägta i tambnren.
Från hjessan till fotabjel!et indelad i fem huf-
vudsiycken , förmodligen eiter antalet af Alle-
haudas artiklar, framställer den inträdande först;
den frågan: om det med något sken af rim-
Zighet kan påstås, att styrelsen valt till sinai
0: ganer tidningarne Granskarn , Stockholms;
tidning, Argus IV, Axplockaren m. fl. el-
ler sådane författare, som en Kotihlieb , Huld-
Öberg m. fl., när man haft sådane män att väl-
ja på, som eu Geijer, Järta och Agardh, och
om det varit möjligt att tveka mellan Geijer!
och Kothlicb, mellan Järta och Huldberg?.
Hvem kan också antaga en såden tvekan, utan
att anse styrelsen vara af samma ull, som Pet-:
ter Småländaing, hvilken, af St Petrus inviterad ;
till en stor föte i himmelen, föredrogatt resa till
markosden i Wernamo? Frågan är blott om ;
Styrelsen, då den försmått att disponera så sto
ra krafter, som en Geijers, Järtas och Agardhs,
och förmodligen med fleras, gjort mer än att
helt simpelt följa skaldens ord: Gör dig en lag
af nöd n! Åtminstone säger författarn sjelf:
pvänder man (på regerin.ens vägnar) sig till nå-
gon af de äldre mera ansedda Litteratorerna, så
mötes man af flera förevänningar än måltids-
bjudaren i söndagsevaugeliet. te hafva väl ej
alla köpt jordagods eller oxar eller tsgit sig hu-
-strur, men de hafva köpt (bevars!) eller fått sys-
lor eiler tagit sig kommissioner Antingen räk
nas nu Geijer, Järia och Agardh icke till väldre
mera arsedda litteratörer, eller ock har man
icke vändt sig till dem eller— men måhända
tillåter icke förf. att det som säges sidan 15 ci-
teras till vederlägsning af det som säges sidan
4. Ån tidningar sådane som Samarea, Upsala
Korrespondenten , Journsalen , Minerva och Göt
heborgs Dagblad, än män sådane som Hr:e Lind-
gren, eller Askelöf, hva för ignorerar forf. dem,
Hvarfore nämnas icke de likaväl vid namn som
en Huldberg och Ruthlieb! Hvar skola de pla-
cerss? Aro de eller äro de icke bland dem som
styrelsen valt till sina organer? Hvacaf kommer
det då, att Granskarens urtgifvare erhållit, efter
eget erkännande, så många års understöd och
nådebevis af en hög frikostighet , fastän de o
lyckligtvis icke bottvat? Eller får Minervas ut-
givare icke mer skrapa vördnadsfull fot i
konseljens främs:a ledawots H. E gr. Rosen-
blads kabinett? Eller är det verkligen visst, att
Argus IV ickBbutgafs för ved rbörandes räkning,
och att redaktörn af Journalen , blett för sitt
eget synne:liga nöje skull, kostat tid och pengar
på en tidning , som med förlof sagt och utan
allt underkännande af redaktörens egna goda e-
genskaper, på det-sista åren ägt nästan inga lä-
sare? Åre dessa och hela den öfriga svärmen
hädanefter dömda att farevara aARh bhasshba AR