ett äpple, en symbol, i kraft hvaraf våra mo ;derna apotekare velat bevisa pillernas höga ål , der; vidare finner man en vinhandlare och el! mängd thermopoler, som tyckas hafva svarat e mot våra kaffehus, och der man sålde förfriskningar af alla slag. Flera af dessa boninga ;voro upptyllda med skeletter, hvilket synes visa, att Pompejis innevånare hunnit till en ganska framskriden civilisation. Det ser ut, som om den katastrof, hvilker I begrafde Pompeji, föregåtts af flere fruktansvärIda varningar, hvyarpå den verkliga staden ej ga akt, emedan hon, bekymmerslös och ebetänksam, var försänkt i nöjenas hvirfvel och berusad af den doftande Falerniska drufvans saft Sexton år före utbrottet, under Neros regering, förstörde häftiga jordbäfningar en mängd tempel och uppsväljde flere byar. Men Pompeji hade icke tid att tänka på volkanen; det hörde, likasom Nespel, på de harmoniska tenerra a! Neros flöjt, hvilken Neapolitanarne på sina cirker öfverhöljde med hurrarop och lagerckransar; och när den kejserlige flöjtspelaren slutat sitt gudomliga solo, återuppbyggde man templen och byarna, man högg andra statyer, man trotsade volkanen, som denra gång utan föregående varning, jemte de lättsinniga beundsarena af den krönte histrionen, uppslukade två städer och en mängd byar, hvilka ännu buro spåren efter det första utbrottet. Huru förklara denna apathi, denna kalla lik nöjdhet hos den itahenska folkmängden , som återuppbygger sina städer på samma ställen, der deras förfäder sofva under askan, och der volkanen utan uppehåll ryter och hotar? Huru förstå denna kallblodighet, denna bekymmerslöshet om faran, som drifver Neapolitanaren alt vistas och bosätta sig på de punkter, der askan och den knappt kelaade lavan öfverändakästat palatser, kojor och villor? Det är visserligen icke stoicism oeh förakt för faran, som leder den tröge åbon af Vosuvii granskap; vanan, tanklösketen ech förtro2ndet: till den helige Januarius, desse ärej de garantier, under hvilkas borgen inmevånarra i Portici sofva lugnt öfver den afgruad, som under deras fötter hvälfver andra lavavågor, ämnade att kanhända en anxan dag försegla cn sy, omällig graf. Vi frågade en ef uppsyningsmännen öfver arbetet, huru lång tid, efier hans tanka, kunde erfordras, att afhölja hela staden? I den skala arbetet. nu bedrifves,, svarade han behöfvas dertill föga mindre än två sekler.n Och om man derpå använde talrikare syslolösa armar, om man dertill anslog alla de skatter, som man, icke kan undgå att hvarje dag finna, tror ni icke, att Neapel då snart skulle bli en mötesplats för hela Europa, nyfiket betraktande en stad, uppväckt ur sin grif:, och att de resande, som detta skådespel ditlockar, icke redan genom sina depenser godtgöra de hittills nedlagda kostnaderna?, Neapolitanaren smålog, men svarade med köld: Konung Ferdinand hade inställt arbetena vid sin återkomst till landet, endast emedan Murat pådrifvit dem med värma och noggrannhet. Var detta enda skäl:t? Han hade icke eller annat skäl, när han lät örstöra en ganska nyttig landsväg, som Murat påbörjat vid Neapel. Det var ett fransyskt arbete, och sådant var för honom en tillräckig anledning att överge det. Ordningan var nu hos oss att dra på axlar Na. Nedan för Portici finner man en besynnerlig staty, hvars ställning hos oss förorsakade månsa gissningar. Efter flera frågor sade man 0ss, att hon föreställde den helige Januarius, stående på post mot volkanen, åt hvilken han sträcker armen, liksom för att säga åt den brinnande lavans vågor, hvad Gud sade till det uppretade hafvet: du får ej gå längre! Dagbladet innehåller för i dag under rubriken Till salu finnes, följande pikanta annons: Blåa boken,