ett äpple, en symbol, i kraft hvaraf våra mo
;derna apotekare velat bevisa pillernas höga ål
, der; vidare finner man en vinhandlare och el!
mängd thermopoler, som tyckas hafva svarat e
mot våra kaffehus, och der man sålde förfrisk-
ningar af alla slag. Flera af dessa boninga
;voro upptyllda med skeletter, hvilket synes vi-
sa, att Pompejis innevånare hunnit till en gan-
ska framskriden civilisation.
Det ser ut, som om den katastrof, hvilker
I begrafde Pompeji, föregåtts af flere fruktansvär-
Ida varningar, hvyarpå den verkliga staden ej ga
akt, emedan hon, bekymmerslös och ebetänk-
sam, var försänkt i nöjenas hvirfvel och beru-
sad af den doftande Falerniska drufvans saft
Sexton år före utbrottet, under Neros regering,
förstörde häftiga jordbäfningar en mängd tempel
och uppsväljde flere byar. Men Pompeji hade
icke tid att tänka på volkanen; det hörde, li-
kasom Nespel, på de harmoniska tenerra a!
Neros flöjt, hvilken Neapolitanarne på sina cir-
ker öfverhöljde med hurrarop och lagerckransar;
och när den kejserlige flöjtspelaren slutat sitt
gudomliga solo, återuppbyggde man templen
och byarna, man högg andra statyer, man trot-
sade volkanen, som denra gång utan föregåen-
de varning, jemte de lättsinniga beundsarena af
den krönte histrionen, uppslukade två städer
och en mängd byar, hvilka ännu buro spåren
efter det första utbrottet.
Huru förklara denna apathi, denna kalla lik
nöjdhet hos den itahenska folkmängden , som
återuppbygger sina städer på samma ställen, der
deras förfäder sofva under askan, och der vol-
kanen utan uppehåll ryter och hotar? Huru
förstå denna kallblodighet, denna bekymmers-
löshet om faran, som drifver Neapolitanaren alt
vistas och bosätta sig på de punkter, der askan
och den knappt kelaade lavan öfverändakästat
palatser, kojor och villor? Det är visserligen
icke stoicism oeh förakt för faran, som leder
den tröge åbon af Vosuvii granskap; vanan,
tanklösketen ech förtro2ndet: till den helige Ja-
nuarius, desse ärej de garantier, under hvilkas
borgen inmevånarra i Portici sofva lugnt öfver
den afgruad, som under deras fötter hvälfver an-
dra lavavågor, ämnade att kanhända en anxan
dag försegla cn sy, omällig graf.
Vi frågade en ef uppsyningsmännen öfver
arbetet, huru lång tid, efier hans tanka, kunde
erfordras, att afhölja hela staden? I den skala
arbetet. nu bedrifves,, svarade han behöfvas
dertill föga mindre än två sekler.n
Och om man derpå använde talrikare
syslolösa armar, om man dertill anslog alla de
skatter, som man, icke kan undgå att hvarje
dag finna, tror ni icke, att Neapel då snart
skulle bli en mötesplats för hela Europa, nyfi-
ket betraktande en stad, uppväckt ur sin grif:, och
att de resande, som detta skådespel ditlockar,
icke redan genom sina depenser godtgöra de
hittills nedlagda kostnaderna?,
Neapolitanaren smålog, men svarade med köld:
Konung Ferdinand hade inställt arbetena vid
sin återkomst till landet, endast emedan Murat
pådrifvit dem med värma och noggrannhet.
Var detta enda skäl:t?
Han hade icke eller annat skäl, när han lät
örstöra en ganska nyttig landsväg, som Murat
påbörjat vid Neapel. Det var ett fransyskt
arbete, och sådant var för honom en tillräck-
ig anledning att överge det.
Ordningan var nu hos oss att dra på axlar
Na.
Nedan för Portici finner man en besynnerlig
staty, hvars ställning hos oss förorsakade mån-
sa gissningar. Efter flera frågor sade man 0ss,
att hon föreställde den helige Januarius, stående
på post mot volkanen, åt hvilken han sträcker
armen, liksom för att säga åt den brinnande
lavans vågor, hvad Gud sade till det uppreta-
de hafvet: du får ej gå längre!
Dagbladet innehåller för i dag under rubri-
ken Till salu finnes, följande pikanta annons:
Blåa boken,