boningar; men man bör erinra sig, att Greker alltid sökte skönheten i elegansen och harmonien, samt att han förvåärade prakten och de gigantiska proportionerna åt sina offentliga monumeunter, och man skall ej mer förvånas öfver dessa små hus, som likväl röja hela det grekiska snillet och hela allvaret hos de republikanske innevånarena i Stora Grekland. Det sista hus man afhöljt, som förtjenar att man stannar dervid, är Casa di Fauna, hvars golf består af en bland de rikaste och mest lysande kända mosaiker; den föreställer en strid melian Grekerne och Perserne. Somliga hafva, troligen utan skäl, deri trott sig se sleget vid Arbelas, mellan Alexander och 5arius. I atrium, en stor sal, prydd med praktfulla kolonner, sågo vi en sfinx, på sin sockel af hvit marmor, som tycktes nyss utgången ur konstnärens hand; till den graden voro dess drag rena, friska och bestämda. Pompeji återkallar, ehuru i mindre skala, anblicken af Rom, med hwvilket det nästan kan jemföras, i frågan em präktiga monumenter. När man går igenom dess öde gator, träffar man på hvarje steg tempel, teatrar, stadier, palästrar och triumfbågar. Betrakta denna ofantliga vattenledning, som hemtade vattnet från Sarnes källor, dessa grandiösa cirker, dessa torg, prydda med statyer, dessa altaren, der volkanens lågor inom samma eldmantel omslöt offerprester och offer. Beundra dessa friska och eleganta patriciska palatser med sina hvita kolonnader, sin inre gård, der en stråle af välluktande vatten föll i en bassin af po:fyr eller: parisk marmor; se, om ni kan utan rörelse, dessa stumma boningar, hvilkas alla skatter döden tyckes ha skorat; betrakta dessa gudabilder, qvarstående på sina fotställningar bredvid förfädrens byster; dessa rika fresco-målningar, som penseln först i går tyckes hafva fulländat, så klara och bjerta äro deras färgor! dessa skulpturens underverk, dessa prydliga möbler, dessa trefötter, dessa sängar, som vi slafviskt kopierat — och säg mig sedan, om Rom verkligen särdeles mycket i skönhet öfvergår denna döda och likväl så sköna stad, som man skulle kunna svärja på, att hon endast sofver, och väntar, för att vakna, blott de första gyllene strålarna på sin sköna himmel, det urgamla vittnet till så mycken slocknad glans! Men hvartill tjenar det att söka skildra Pompejis anblick och utseende? Det, som hvarken penna eller grafstickel kan på nytt föda, är denna högtidliga, djupa och iskalla graftystnad, som dvöljes midt ibland boningar, der allt tyckes lefva; det är denna dystra, rökande Vesuv, som höjer sig tvärt på den olyckliga stadens horizout, hotande alt ännu en gång insvepa henne i sin svettduk af lava -— detta, som penna och pensel äro urstånd att skildra, är likväl just det, som utgör Pompejis egentliga karakter. fr Bland de byggnader man sednast uppgräft i staden, har man funnit ett Isis-tempel, hvai de besynnerliga och hemlighetsfulla ceremonier firades, som ingen, vid lifvets förlust, fick upptäcka. Nu kan man likväl utan fera genomvandra den fruktansvärda gudinnans hemiigaste och mest förfärliga gömslen. Man finner der intet annat, än de verktyg, med hvilkas tillbjelp presterne, ehuru sjelfve föga hemmastadde i de fysikaliska vetenskaperna, likväl beherskade denna tids okunniga och vidskepliga folkmassa. Jemt? Isiss ech Anubiss statyer, har man der funnit Baechi, Priapi och Venueris, hvilkas mysterier syntes stå i sammanhang med Isiss, hvad sem till någon del torde förklara den slöja, hvarunder man vanligen föseställer gudinnan. Den stora mängden af skeletter, som man funnit i detta tempel, tyckes tillkännagifva, att askoch stenregnet öfverreskat gudinnans tillbedjare midt under någon högtidlig förrättning. Ett af dessa skeletter höll ännu ett skrin, fullt med gald, som det tycktes ha velat frälsa undan förstöringen. Allt i denna de dödas stad har en egen anblick. Man skule kunna säga, att det var en inslumrad verld, som afbidade solens återuppstigande. Vid hvarje steg finner man bodar, som köpmännen för en timma sedan tyckas ha lemnat. Här utbreda oljehandlare sina vackra amfora, der äro porslinsbodar, der slagtarbodar; värdshusen igenkännas af sinnebilder, målade på öfvertrycket af portarna. I en af desen