synes oss kunna dervid anmärkas, är den me veller mindre godtyckliga pröfningsrätt i dess vämnen, som är bibehållen för B-rgskollegiur — och hvars nödvändighet vi åtminstone ick förmå inse.n Uti N:o 102 för d. 4 Maj 2. sid. 1. spalt Om man mu, efter sålunda inhemtad kinnedon vaf förslagets hufvudsakligare delar, öfverväge innehållet opartiskt och dervid tillika tager ybetraktaude, hvilka svårigheter man haft at pundvika, for att på reformvägen och uta maktspråk, hvarken ifrån Ständernas sida i af seende på beskattningen, eller Regeringens sida med hänseende till sjelfva privilegii-systemet phinna det vigtiga ändamålety — — — så tvek vi icke längre att uttala den öfvertygelse, v om förslagets anda och syftning sjelfve fattat den neml. att det synes oss vara principenlig uttänkt och, såvidt vi förstå, äfven planmessig utfördt, då man utgår och med grundadt begrepp om framgång i dylika invecklade och nadministrativa frågor endast lärer kunna utg ifrån den hår alltigenom för ogonen hafda syn,punkten, hvilken vid reformer sällan torde börs eller kunna lemnas ur sigte, att med den gamla ptidens verkliga eller ofta blott inbillade rättigpheter söka förlika den närvarandes mer eller mindre grundade anspråk och skäliga förhopppningar.n Insändaren har icke annat kunnat fatta, än att de omdömen, som här ofvan äro citerade, och hverigenom sjelfva kollegii synpunkt antages såsom den rätta, äro snörrätt stridande emot det godkännande omdöme Allehanda nyligen gifvit öfver Hr Svederi brochyr, hvari just denna synpunkt på det skarpaste fördömes, såsom innebärande halfhet i princip, likasom sjelfva förslaget inkonseqvens och orättvisa i tillämpningen. Det är af denna anledning och då D. Allehanda lofvat att ännu en gång återkomma til Hr Svederi brochyr, som insändaren blygsamt tager sig friheten anhålla om en liten upplysning i detta dunkel genom en förklaring, hilketdera af de båda motsatta omdömena utgör D. Allehandas rätta och verkliga mening. A:t Allehanda-red. icke kan tänka på en gång det ena och det andra, föreställer sig ins. med visshet. Han tror sig sjelf snarare måhända icke rätt förstått eitdera af de motsatta yttranderna, och det är för att derom icke stanna i någon illusion, som han tagit sig f.iheten nedskrifva dessa rader.