MISTRESS SIDDONS. Komedi i 2 Ååter.s Från Franskan. Det är tre år seden Aribur Nelvil, till alla unga mäns fö tviflan i hela Oxford, mottog den sköna Georginas hand. En älskvärd, blomstrande maka , som tillber en och gräddar de dehkataste munkar till:eds åt en, då man etter vansn ulttröttad af förmid: agens göromäl skall komma hem ull det dukade middagsbordet , en liten , liten bytung, en af dessa blåögda enpglar i kolt, som kallar en för pappa och med de näpnaste, rosenröda fingrar ritver en i ögonen och på näsan, dertill en aktad och oberoende ställning, en brandfö:säkrad stadsegendom med nödiga uthus,: ett vackert ho och qvitterade rskningar, item trogna vänner, goda grannar och o. m. s. svara mig, hvad skulle man mer behöfva för att verkligen misstaga denna snöda verld för ett paradis? sir Arthur Nelvil eger allt detta, han borde vara den belåtnaste menniska på jorden, men han är det icke, han gör sig sjelf och andra olyckliga ; han borde sitta hemma om qväl:arna och smekas och språka med sin unga fru, och Jå ta den lilla Mary gu:ga på hans fot, hsn borde med förtjusning omfatta hvarje tillfälie att få vara vid de sinas sida, men sir Arthur har sina rum för sig i en annan ända at våningen , och han komme: ibland icke hem på hela nätterna. Den stackars Georgima gråter derunder hitra tårar; hela verlden märker dem, utom bhenaes man. d Det är en prof.ssor Mathisson vid Oxfordska universitet, en gammal väs på samma gång till sir Arthur och Georginas familj, som egentli gen lär ha tillvägsbrogt detta parti; skulle man ha hört dylikt? ena gråskallig filosofie professor ! fet var att förutse . hvad det sku!le taga för 12g, när Amor cch en filosofie pro fessor !ade sina hufvuden tillsammsen ! Her Mathisson bar förmodligen räsonerat med sin unga vän på samma sätt som en viss annan filosofie professor berättes ha gjort i en dyik angelägenhet : Man måste gilta sig. Ak tenskapet är någonting för realiserandet afsamhällets ide oundginghgt nödvändigt. Familje Lhfvet ör första och primitiva vilkoret för all stat. Du är tjugutvå år, min kära Arthur, du Immträder i maunaålden, då du icke m:ra hör dig ensam till. Det är dessutom epoken för liselserna , frestelserna , förföreiserna ; hur mången har icke gått 1 qvaf i deras stormande svall? det husliga lifvet är den hamn, der allena du år tryggad för desamma, Du skall ta dig. Och sir Artbur har sålunda, som vi veta ,i ingått i det äkta ståndet. Men ban har förhastat Sg. Det ges vissa öfverspända, er