MISTRESS SIDDONS.
Komedi i 2 Ååter.s Från Franskan.
Det är tre år seden Aribur Nelvil, till alla
unga mäns fö tviflan i hela Oxford, mottog
den sköna Georginas hand. En älskvärd, blom-
strande maka , som tillber en och gräddar de
dehkataste munkar till:eds åt en, då man et-
ter vansn ulttröttad af förmid: agens göromäl
skall komma hem ull det dukade middagsbor-
det , en liten , liten bytung, en af dessa blå-
ögda enpglar i kolt, som kallar en för pappa
och med de näpnaste, rosenröda fingrar ritver
en i ögonen och på näsan, dertill en aktad och
oberoende ställning, en brandfö:säkrad stads-
egendom med nödiga uthus,: ett vackert ho
och qvitterade rskningar, item trogna vänner,
goda grannar och o. m. s. svara mig, hvad
skulle man mer behöfva för att verkligen miss-
taga denna snöda verld för ett paradis? sir Ar-
thur Nelvil eger allt detta, han borde vara den
belåtnaste menniska på jorden, men han är
det icke, han gör sig sjelf och andra olyckli-
ga ; han borde sitta hemma om qväl:arna och
smekas och språka med sin unga fru, och Jå
ta den lilla Mary gu:ga på hans fot, hsn bor-
de med förtjusning omfatta hvarje tillfälie att
få vara vid de sinas sida, men sir Arthur
har sina rum för sig i en annan ända at vå-
ningen , och han komme: ibland icke hem på
hela nätterna. Den stackars Georgima gråter
derunder hitra tårar; hela verlden märker dem,
utom bhenaes man.
d
Det är en prof.ssor Mathisson vid Oxfordska
universitet, en gammal väs på samma gång till
sir Arthur och Georginas familj, som egentli
gen lär ha tillvägsbrogt detta parti; skulle
man ha hört dylikt? ena gråskallig filosofie
professor ! fet var att förutse . hvad det sku!-
le taga för 12g, när Amor cch en filosofie pro
fessor !ade sina hufvuden tillsammsen ! Her
Mathisson bar förmodligen räsonerat med sin
unga vän på samma sätt som en viss annan
filosofie professor berättes ha gjort i en dy-
ik angelägenhet : Man måste gilta sig. Ak
tenskapet är någonting för realiserandet afsam-
hällets ide oundginghgt nödvändigt. Familje
Lhfvet ör första och primitiva vilkoret för all
stat. Du är tjugutvå år, min kära Arthur,
du Immträder i maunaålden, då du icke m:ra
hör dig ensam till. Det är dessutom epoken
för liselserna , frestelserna , förföreiserna ; hur
mången har icke gått 1 qvaf i deras stormande
svall? det husliga lifvet är den hamn, der alle-
na du år tryggad för desamma, Du skall
ta dig.
Och sir Artbur har sålunda, som vi veta ,i
ingått i det äkta ståndet. Men ban har förha-
stat Sg. Det ges vissa öfverspända, er