uaderkasta sig detta maktens förmynderskap öf-
ver deras tid och användandet af deias pen-
nioger. Äga då icke, säger han, desse Her-
rar, hvilka Regeringen nådigst satt till allmän
hetens förmyndare i denna del, och som erhål
lit u eslutande ratt att bestämma, bu:n mycket
som må utportioneras åt publiken af denna den
ädlaste uch mest lefvande af konstens njutnia-
gr: sångens och scexens, — äga de då, desse
Herrar, icke den ringeste pligt eller förbindelse
att göra afseende på den allmänrheis önskningar,
som står under fuchiela af derzs monopolium,
äfven när dessa onskningars enhållighet uttrye-
ker sig vid fle-a förnyade tillfällen på det ojäf-
aktigss e sätt? I sanning, menar ins. en så
criant embetsmanna-despotism inom konstens
område har man icke sett och skulle icke kun-
na få se på något annat ställe i verlden än bland
de flegmaiska och i alla möjliga hänseenden till
fromt tålamod väl dresserade Svenskarna, elle;
på något annat ställe, än der en TeaterDirektion
kan säga: Ah! strunt om folket går på spek-
taklet eller icke. En teater måste finnas, och
om men bara kan hålla i sig ati förbjuda en
skilda teatrar, så är statskassan och nationer
nog tvungen att beala, hvad ej allmänheten vill2
En annan insänd artikel år från några musik-
älskare,, sem i en mera beveklig ton vördsan:
anhålla och hoppas, att Direktionen, hvars ni
för scenens bestånd hittills visat sig så outtrött-
ligt, och som i öfrigt icke sparar någon mödeö
att gå allmänhetens önskningar till mötes, så
långt Direktionens krafter och insigter medgif-
va, äfven måtte i frågan om M:ll Widerbergs
engagement ställa till rätta det lilla missförstånd,
som uppstått. Desse musikälskare uppmana,
andra sidan, äfven M:ll Widerberg att icke
längre vägra antaga hvad Direktion:n sednast
bjudit henne, och lofva, då skillnaden mellan
detta anbud och hvad hon begärt är så obe-
tydlig, som man sett af tidningarna, att, enlig!
träffad öfverenskommelse, ersätta henne resten,
i hvilket afseende de säga sig äfven hafva be-
slutat, att hos henne enskildt göra en framställ-
ning härom.
För egen del hafva vi redan förut yttrat våre
tankar i detta ämne och redan nästan öfvergif
vit hoppet, att någonting derutionan möjliger
kunde verka på Kgl. Teater-direktionen; mer
vi bafve i alla fall ansett för en phgt att ickt
undauhålla uttrycket af andras tänkesätt frår
offenthgheten, och tilläga endast den önskan.
att sådant nu måtte mera än förut vara i stånc
att någonting uträtta.