en tid, då Friherre Anckarsvärd kunde räknas
för en bland dessa män, och om det icke är
underligt, att maktens hyr-lakejer för denrva
omständighet söka nedsmutsa honom, så böra
andra likväl icke derföre helt och hållet förgäta,
stt utvecklingen af vårt offentliga lif och af
yttranderätten står till honom mer in till de
fleste medborgare i förbindelse.
När uppträdde Hr Friberren egentligen såsom
oppositionsman? Vid 1818 års riksdag. Man
torde behaga påminna sg, att detta nu är 20
år sedan. Om den. allmänna politiska bildningen
nu för tiden icke serdeles långt framskridit, om
mycken oreda och mörker ännu råda i begrep-
pen öfver våra konstitutionella och administra-
tiva förhållanden, om denna oreda till och med
träffas hos många riksdagsmän, så frågar man:
hur stod det väl då till för tjugu är sedan?
Vill man hafva ett svar derpå, så kan man,
utan att göra sig besvär med att genomläsa riks-
dagshandlingarne, endast slå upp det Utskotts-
betinkande, som hade sig uppdraget att före-
slå grunderna för en allmän reglering af statens
emhet:n och tjenster, och hvari just denne Er
Askelöf, som nu yttrat sig så bredmynt mot
Frih. A., om vi ej missminna oss, var sekre-
terare. Efter några allmänna reflexioner öfver
det närvarandes olimplighet, nöjer det sig med
att helt peremtoriskt fastställa, det man borde
införa ministrar. Huru sådant skul!e ske, hu-
ru administrationen skulle ordnas, huru det nya
skulle sammanjemkas med det gamla, om alla
sådana småsaker brydde man ej sin hjerna;
man hade skrifvit en afbandling, man produ-
cerade sitt opus operatum genom tryckpressen,
och dermed hade man gjort allt hvad man be-
höfde, — tilläggom: allt, hvad man förmådde
göra. Att, under den allmänna bristen på poli-
tisk bildning inom landet och hos dess offent-
liga man, Friherre Anckarsvärd icke hade fram-
skridit längre deri än andra, torde kunna ur-
säktas honom, äfvensom att han, lik många fle-
ra, som, läsit åtskilligt af främmande länders
skrifter och tal öfver ämnen i stats-läran, eme-
dan många sådana funnos att tillgå, hvaremot
förrådet derpå hos- oss var ganska knappt, mnå-
got bildade sitt föreställnings- och uttryckssätt
efter dessa länders former. Frih. A. har i det:a
fall åtminstone en förtjenst, den, att han sjelf
ofta öppet bekänt och beklagat den brist på
filosofisk bildning, som hindrade honom att gö-
ra det gagn, han önskade; och bildar i detta
fall en vecker motsats till den dryga anspråks-
fullhet, som alltid utmärkt Hr Askelöf, hvilken
under betäckning af några skolastiska fraser,
döljer en långt större ytlighet i allt praktiskt.
Friherre Anckarsvärd var imedlertid — och
detta är hvad man alltid bör hålla honom räk-
ning för — den, som under det nu varande
stadium af Sverges konstitutionella bana, derpå
först införde oppositionen till lif och betydelse,
i det hänseendet, att han bidrog till ,menlöshe-
tens skingrande. Hade en sådan opposition
funnits tvenne riksdagar förut, så skulle vårt
samhällstillstånd numåhända i många hänseen-
den vara annorlunda. Indragningsmakten skulle
då ganska säkert icke existerat, en hel hop an-
dra materialier för den nu varande regimens hi-
storia ifrån riksdagarna 1812 och 1815 saknats,
i hvad som hade sammanhang med qvittandet af
vår utländska gald och de främmande subsidie-
medlen, o. s. v. Vi vilja visst icke påstå, att
Friherre Anckarsvärd ensam skulle förmått ut-
rätta detta; men i nationens sunda förstånd
fanns så mycken inneboende motstånds-anda
emot dessa åtgärder, att det blott behöfts, att
len stark stämma höjt sig deremot och vågat vi-
sa, huru det verkligen förhöll sig med en del
af dessa saker, för att fästa en helt annan upp-
märksamhet derpå och utveckla en opinion, som
kanske skulle varit mäktig att afstyta besluten.
En oppositions inflytande ligger för öfrigt icke
alltid deruti, att hen förmår genomdrifva sina
åsigter; när sådant inträffar, är det signalen till
en hvälfning inom styrelse-systemet och styrelse-
personalen. Dess vigt och nytta, likasom tid-
ningarnas, kan äfven någon gång vara negatif,
derigenom att hon öppnar foikets ögon till en
annan gång eller förekommer ännu godtyckliga-
re handlingar från Regeringens sida,
Vi ärna ej följa Friherre A:s riksdagsman-
na-bana, eller rättfärdiga honom för de felsteg,
han derpå kan hafva låtit komma sig till last;
men den oväldige torde likväl erkänna, att
Jar mk LO LÄRA LL. PR 20 2 LAT
RER RRRR— RR RER RR ERF LRE---—-RRER—--—-— ERE RR——ERRRR—NRE—LEL
