Hvad han så gjorde och ytirade genljudade ol-
ver landet ; det har vunnit måsga rättsinnades In
bifall, och genom sjelfva misstagen föranledt It
forskvingar och undersökningar , som ej blifvitla
utan sin nytta. — Vi förutse en invändning ,
som med en åtmiustone skenbar giltighet kanjr
göras i anledning af hvad vi nu yttrat. Hvad Ir
har, skola utan tvifvel månge invända, hela Ir
denna 1823 års opposition i sjelfva verket ut ja
rättat? Har den framkallat några väsendtliga re-!c
former till folkets fördel i våra inrättningar?
Har den minskat statsutgifterna, tillvägabragt
en mera noggrann hushållning än förut eller för-
ändrat befordrings-systemet? Gör Regeringen
nu ett större afseende än förr, å Ständernas
beslut och önskningar? Nej, det är sannt och
vi måste visserligen medgifva, att dzssa inkast
äro grundade. Men den, som betraktat, hvil-
kea tid det ford:ats i andra länder, med täta-
re sammanträden af representationen, innan all-
männa tänkesättet hunnit bära några frukter i mot-
ståndsväg emot makten, skall också medgifva ,
ast man ännu icke kan beräkna, hvad följ-:
derna af 1823 års riksdag i detta hänseende
kunna ut:ätta på framtiden. Det gifves i alla
konstitutionella länders offentliga lif ett första
stadium, då det mera är fråga om att fästa fol- I
kets uppmärksamhet på att brister finnas och att, :
om vi så få säga, uppväcka den inslumrade an-
dan hos folket, än att leda den till ett bestämdt
mål, hvilket först är tidens verk. Under så-
dana perioder ser man också ofta personer spela ;
den första rollen, som framdeles, när det blir
fråga om det meta positiva, måste lemna rum !
åt andra, hvilka uppvuxit under de yngre ide-
erna och icke äro bundne af en mängd föregå-
ende associstioner, som bäfta vid individen. ;
En sådan plats i vår parlamentariska historia
bar Friberre Anckarsvärd intagit: med enbe-
römvärd uppriktighet har han sjelf erkänt, hu-:
ru långt hans krafter sträckte sig; och om han!
sedermera afgått, bör man väl derföre glömma den
nytta; han tillvägabragt, och att det är honom;
vi i en icke oväsendtlig mån hafve att tacka
för den utbildning, pubheiteten sedermera vun-!
nit? För öfrigt får mar ej föreställa sig, att
det är för det han icke verkat nog i opposi-:
tionsväg, som Minerva och hennes konsorter:
vilja åt hoåom, eler för de inkonseqvenser,
som ligga i habes närmande i sednare tider till
bofvet och Grefve Brahe, för hvilka desse klan-
drare sjelfve krypa på knäna; ack nej, det är,
för det hän icke svek nåtionens sak om natten :
den 1 Mars 1823 eller lät gifva riksdagsmannens
yttranderätt ett dödligt hugg genom uttagande
ur protokollet af den teckning, han gjort af den
fattiga allmogens belägenhet! ;
- — AV
Den som sett den vidlyftiga brefvexlingen af
Herr Askelöf, som sett den föras, icke som en
vanlig tidnings-po!emik rörande offentliga fakta
eller olika meningar ,, utan af en namngifven
person mot en annan namngifven person; som
sett, att den passiva delen varit en af sednare)
tiders mest ansedda notabiliteter i vårt land ,
kan dervid icke undgå att fråga: hvem Ä
då den andre kämpen, som med öppet;
visir ställt sig inom skranket, som skryter af
att hafva kastat sin motståndare ur sadeln, ehu-
ru han i sjelfva verket ej gjordt annat än ut-
spejat några svagare delar af hans rustning och .
der kittlat honom litet med sitt träsvärd; som
kunnat göra detta utan fara, emedan motståndaren
icke brytt sig om att röra sig, för att afvärja an-
fallen, och som slutligen med mycken visshändt-
het kastat smuts på hans harnesk och dervid
applåderar åt sig sjelf, öfvertygad, att hans fi-
ende numera är för alltid slagen? — Hvem är
då, med ett ord, denne J. C. Askelöf? hvad
har då han gjort, denne kämpe, för att styrka
sio behörighet att isträda inom stranket såsom
riddare? Hvilka äro de antecedentia, hvarigenom
han fått rättighet att tilltala sin motståndare i
den ton han gjort? Om han söker förneka Frih.
Ankarsvärd all förtjenst, alla anspråk på sinal:
landsmäns aktning och erkänsla, hvilka äro dål
hans egaa? Den, som inför publiken angrip:r
en annans heder och söker, så till sägandes,
rothugga den, sä:ter naturligtvis sin egen i pant;
oeh det är i sin ordning, att allmänheten bör-
jar undersöka värdet af den erhålna panten. Vi
inbjuda Herr Askelöf att i laga ordning vara
närvarande vid inventeringen och sjelf öfverty-
ga sig om hvad resultat den kan lemna, och vi
clale fär denna undersökning utbedia oss läsa-
j
;
LA AA or mm AM -— ss AU AL