tslaget.
Vågra ord i anledning of den nu slutade
korrespondensen emellan Friherre C. H.
Anckarsvärd och Hr J. C. Askelöf.
En del af våra läsare torde känna och erin-
a sig, hurusom utgifvaren af Svenska Miner-
va Hr J. C. Askelöf, i anlednivg af en i Af-
onbladet för den 20 April 1837 will honora
iktad artikel af Friberre C. H. Aukarsvärd, fram-
vallad af några reflexioner i Sv. Minerva öfver ;
n middag hos Friherru på Carlslund den 28
Janusri och några dervid druckna skålar, upp
vaktat Hr Fribertn med en följd af icke rin-
dre än nit:cn bref, började den 21 April och
slutade den 30 December, alla undertecknade
J. C. Askelöf. Denna korrespondens, som så-
unda endast fortsatts från Hr Askelöfs sida, bör
måhända icke helt och hålle: förbigås med tyst-
nad, emedan den icke rör några enskilda förhål-
landen mellan korrespondenterna, utan är ett
tillfalle, som Hr Askelöf begagnat aw gifva luft
åt sitt eget och det välkända byråkrativa kot-
teriets hat emot Friherre Ankarsvärd, och det
mouvemang, som han bidragit att åstadkomma i
det allmänna tänkesättet. Hr Askelöf söker så-
lunda att under ett slags revy af Friherrns of-
fentliga bana, från densamma bortskrapa hvarje
glanspunkt och nedsmutsa hvad hen ej förmår
bortskrapa; han bjuder tll att visa, det Frih:n
ingenting uträttat under sitt offentliga lif; men
som fakta och bevis äro omständigheter, hvar-
vid flr Askelöf ogerza uppehåiler sig, så fäster
han sig isynnerbet vid hvad Friherrn åsyftat,
hvilka planer till egen uppkomst han anses haft
i sigte, hvilka hemliga mo!liver som styrt hans
handlingssätt, hvilka krokvägar hen skall hafva
gålt — ty för sådanas uppletande har Hr Aske-
löf ett högt uppdrifvet väderkorn — för att hin -
na till sitt mål, samt frossar verkligen 1föreställ-
ningen om huru Friherre Ankarsvärd sålunda
står inom samma krets af obekantskap med allt
stort och ädelt, som den, inom hvilken Miner-
vas utgifvare dageligen rörer sig och hafver sin
varelse. Vi vilja icke förderfva denna Miner-
vas njutning, den enda immateriella, hvaraf
hon synes vara mäktig; vi ärna icke uppträda
som Friherre Ankarsvärds försvarare emot alla
de anfall för hvilka han varit föremål; helst det
uader hela Hr Askelöfs offeniliga lif, merändels
ansetts såsom en relief att hafva blifvit ett fö-
remål för hans utfall. Vi skola endast tillåta
oss några få anmärkningar, hvartill den lyckli-
gen öfverståndna brefvexlingen lemnear enledning,
Äfven vi beklaga uppriktigt, att Hr Friherre
Anckarsvärd icke realiserat alla de förheppnin-
gar, som han en tid gaf nationen anleduing au
fästa vidhonom; vi beklaga, att han öfvergaf
den politiska verkningsbanan, just då allmänna
tänkesättet började mera klarna, i frågan om
ställningen af våra konstitutionella formers bety-
delse, och att han gjorde detta på ett sätt,
som gaf anledning till åtskilliga tydningar af
moltiverna. Vi hafva tillförene yttrat oss i detta
ämne, och torde således icke kunna beskyllas
för någon partiskhet för Friherre A., om vi a
andra sidau icke tro, att man bör helt och
hållet förgäta hvad han . gjort, för hvad ban
uraktlåtit. Vårt land är ytterst fattigt på män,
som egna sig åt statsmannayrket, och ännu mer
på dem, som med någon ihärdighet och kon-
seqvens uppträda emot makten, utan att svika
