troende han fästade vid budbäraren. . . . Mar skalken var lika mycket förbittrad, sem föro lampad. Imedlertid begaf han sig till kuvgen. Ack, min bästa marskalk ! utropade denn emot honom, — mia bästa marskalk! hvilke olycka, och kunrven J väl förlåta min son Marskalken bugsde sig, utan att svara. Han ädla hjerta var förstämdt. Han såg denna fa miljs hela framtid med forskräcklig sanning af speglad uti den gråhårige kungens tårar, fram. kallade af sonens oskicklighet och vanvett. — Annu ett bevis på eder ädla karakter! fortfor kungen, jag ber Er, besök miu son ! oeh då marskalken dervid gjorda en vägrande rörel. se, tillade den arma gubben: Gör det för mir skull! Jag, som ni synes värdera, önskar det. För Guds skull! gör det som kristen! . .. Marskalkens ändå synbara motvilja för besöket gaf omsider vika för dessa sista ord. Han nedg:ck till Avgouleme, der en liten efterpjes sedan vidtog. Prinsen hade blifvit förbunden, och hans båda händer, liknande tvenne linnedockor, voro i ständig röre!se. Som han hade den ovanan att bita på naglarne, framtaga sin lorgvett, tiita med den och sålunda aflas att vara i ständig rörelse, vållade förbandet bonom den mest fatala förlägenhet. Så snart ban varseblef marskalken, skyndade han emot honom, och, i stället för att vid ett sådant tillfälle possedera någon värdighet, fortfor att såsom alltid spela narr. Småhoppande närmade han sig marskalken, och yttrade under en fortsatt vaggande rörelse och skakande sina händer: He-he! Er värja — den biter bra — Er värja! Ja-ja — den biter bra — he-he! Marskalken var stolt öfver detta möte. Från höjden af sin värdighet, och den han visste väl iakttaga, såg ban ned på den ynkliga prinsen, samt yttrade, med ton af en föraktande förtrytelse: A-ja, min herre! — den biter väl! — men den borde aldrig blifvit blottad annars, än emot Frankrikes fiender ! Åbå! Ja-ja! yttrade Angoulåme, — det är bra — ganska bra! He! — man bör glömma allt det der, som god kristen ! Så slutades denna beryktade scen, så olika refererad; men det nu angifna var verkliga förhållandet.