stackars menniskor, för att riktigt bli observ:-!S rade, vår store okände har i sina aRecensions-m blommor, — troligen tillhörande litteraturens h Flora Lapponica och dugliga till väggstoppniugq — äfven ihågkommit undertecknad. Han harly lagt sitt stämningsmemorial i munnen på gardes-ti löjtnanten Carl SS... och kunde, i fall det endast är fråga om ett löst gläfs, lika riktigt haf va lagt det i muonen på herr löjtnantens pudel. u Och likt ett sådant förefaller mig hans makt-d språk, att Promenaderna inom Fädernestlan-! det innehålla blott grofheter. Denna bokens ;? synder, ifrån dem som väga pund till dem som l4 vaga scrupel, voro af andra och bättre vännerip releverade långt förr än den okände började ta-X la, och han borde sjelf hafva mårkt, att: hanj ie recenserar — hvartill fordras mera än mun-, inen — utan blott gnager på benen af föregåc r J ende recersioner; eller, om dstta talar bättre, att han rider bakpå, ja allra längst bak af he7 la recensentraden. Bland dessa stränga lagski-; I pare, recensenterna — dem den okände icke tål för sin död då det galler hans eget skinn — 1! vet jag dock ingen som sagt om min bok hvad i grefve Waldemar (eller andra stämman i klagoI visan) säger: att hon är sömngifvande. Men I hvarje mennisks, om också grefve, har sia svals ga sida, och troligen hade skadan varit måttlig: nog om grefve Waldemar somnat innan han vi-!; sade sig för velden. Den store okände, som är far både åt gardeslöjtnanten och grefven, må: med de huda sönernas tillbjelp, så länge Försynen behagar, känna i luften, hvartill han; nästan tyckes hafva en eget sione, kanske rätt; behöfligt när man företager sig att sortera viti: terhetens getter och får —; en bevisning är hav dock skyldig mig: att min ofvannämnde! bok iogenting annat är, än en lögn — och smäd-skrift öfver den verld hvaruti vi lefva, både: han och jag. Till dess detta kompliment af) hans rättvisa utfaller, vågar jag tro, att några sanningar innehållas i den boken, om de ock äro mörka som voro de födda om natten. Ait det ej är med sådana mörkrets barn, man gör : ;sin lycka, vet jag; och ändå är det icke san-; a : inningarna Jag angrar. iså ett moraliskt, ty är icke en författares mo-! raliska art att anse som ett bimmelsstreck, ett: klimat för de estetiska vexterna? Derfore att 1jag så tror, har jag förmått mig att belasta tidI Ioclusive i ett estetiskt umdöme ligger ju ock q I ; ningspublikens tålamodspåse med detta svar på ! I tal, som icke kan vara för densamma af något annat intresse än hvarje enskildhet är såsom ett: extrakt af det hela. Den okände har sagt, att inbrönvinsreservoiren är aldeles i författarens (ill p:omenraderna) smak,. Hör ett dyhkt yttrande : j ull hans finesser, så balancera de temligen bra mina grofheter, Les beaux esprits se renconlirent. Han har gått en liten genväg för att: döma ofver min författarekarakter: han har. Ifördömt den. Det förundrar mig icke. Den I I vittra kritiken har också sin sqvallertimme, och, äl jsedan den enslige vandraren hört alla ädl:re röster tystoa med den sjunkande dagen — arbhe-j jtets prisvärda tid — får han i skumrasket höra! hur grodan qväker. Ju större det blad blir! som den okände kan fylla med lögner ooh grofheter — ur promenaderna (och alla lögner äro: grefheter) — desto större blir hans trofe. Såsom reservoir för sin egen Camena har han ic-! ke behof deraf, så mycket har jag sett af den damen. På sistone, hkasom sockerbiten efter pillerna, kommer den okände med sin hartass, för att framkrafsa vissa perlor, som lära, förmodligen j. par hszard, finnas i min olyeksbok. Det är! dock en glädje att råka ut for sådana connoisIseurer! Eljest händer så ofta att perlor kastas för svic, såsom en mycket förnäm her:e sade till min salig far, när dennre, tillbjuden en titel TDNet kunde deraf synas som hede jag behöft 2:ne lär den, att det brhöfts så lång tid för denna — kanske till och med en hoftitel — vägrande betackade sig för den stora nåden. (Denna? grofhet är blott en citation.) Nu vet jag derjemte hver jag skall taga mig en perla ofvanpå de varma fiskar, jag fått af en okänd hand. Vv O dmjukeligen af Hin Unge. i Författare till Promenader inom Fäderneslandet. ( i P S. Fännernas tyckningsår är 1835.! t år till författandet af deana replik. Men saken S