Sälar IUlbSvdia vv BR pA ee stalla de anmärkxingar, hvartill erfarenheten alltid måste leda i afseende på en så ny sak; utan att taga i betraktande, att läroböckers författande för den alldeles obildades undervisning redan i sig sjelf alltid varit ansedt for ett af de svåraste problemer för skriftställaren. Det händer t. ex. ofta under tillämpningen, att just sådana föreskrifter, som åsyfta att åstadkomma tydlighet, och ett alltför noga schematiserande och definieraede af ämnena, kunna för den enfaldige leda till förvillelse, och det är hufvudsakligen några anmärkningar härom, som den ifrågavarande till oss insända recensionen innehåller. Såsom prof derpå vilje derur anföra följade: ,Uti Promemorian angående fälttjenstens öfvande, förekommer redan på första sidan uti ingressens andra hufvudstycke, följande tirad: ,Den största ordning iakttages, i afseende på hållning och militärisk noggrannhet (månne det förra är någon nödvändig sak under en fälttjenst-öfomg), hvilkas fordringar mycket väl pmedgifva både nödig verksamhet och en beprömvärd skicklighet. — Slarf är icke fintlignhet, och sjelfsvåld är ingalunda duglighetens pkännemärke. (Det sista kan vara nyttigt nog såsom en moral, men är för öfrigt lika obepstridligt, som att odygd ingalunda är dygd, voch synes således måhända hafva varit öfverflödigt att nämna). pVidare heter det, pag. 26, 55: ,Under öfpnings läger är nyttigt att ofta visitera bevakningen, äfven utifrån mät, för att förvissa sig om, vatt vedetterna känna det formella af sina skylpdigheter; men då man står i fiendens närvhet, bör detta slags visitation undvikas, helst man genom att examinera vedetten, kan tillpräckligt utröna, huruvida han känner sina skyldigheter eller 1cke, samt förstår att dem lämppa till den ställning, i hvilken han sig för tillnfället befinner. Det blir visse:ligen en lofvärd försigtighet af pexaminatorerne, att i fiendens närhet icke vara ,så kinkiga — utifrån, helst man bör förmoda, patt en sådan examen — utifrån — icke skulle pblifva så mördande för de svarande, som fastmera för de frågande, och följaktligen för deras pkoncepter — inifrån; men denna toöreskrift, likapsom flere andra, hvilka tyckas följa alldeles af! sig sjelfva, ehuru riktiga de kunna vara, bi,draga endast att öka arbetets volym, och minnets onöd:ga belastande med dylika saker, gör det följaktligen svårere att väl ihågkomma det verkligen nödvändiga.n I 294:de f, pag. 110, förekommer en strof, som förtjenar anföras, för den vidtomfattande tydlighet, som den åsyftar alt tillvägabrinaga: nVedetterna öfvas att lemma korta och bestämda rapporter, t. ex.: a) Omkring (antalet) man fiendtligt fotfolk (rytteri) synas på (afståndet). De komma hitvåt (draga sig tillbaka), åt vår högra flygel (åt pvår venstra flygel), inom (framom) fiendtliga pkedjan., b) Mycket dam synes på vägen (slätten) på o(afståndet) och tyckes flytta sig bortåt (hitåt), åt vår högra flygel) (åt vår venstra flygel).n c) Ett (flera) befäl synes vid fiendtliga kedjan, mot vår högra (venstra) flygel (center),, m, m. ända till g). Den soldat, som icke efter detta lär sig att rapportera, huru skall han väl anses? Detta rapport:formulär har kommit Rec. på den tankan, om icke i vår tid, då så många andra löpa med rapporter. någon chef för den högre polisen kunde, till vinnande af god reda på sakerna , uppställa dylika åt sica tjensteandar, t. ex. : a) I (provinsen) (staden) (huset) har en man (namnet, titeln) i förtrohgt sällskap (hvilket), sagt (yttrandet). ;b) Herr (namnet) ämnar att (saken), men afstår derifrån för (summan). Xc. c. Rec. säger, att han framställt detta, icke för att förlöjliga, utan såsom ledande till den slutsatsen, ati dessa många parentheser hos en ens faldig soldat kunna leda till villervalla; och vi hafva meddelat utdragen egentligen i anledning af det omdöme, som åtföljer den i Minerva upptagna berättelsen, att ifrågavarande skrifter utmärka sig för klarhet; on egenskap, hvilken icke bör nekas dem, men som ofta synes drifven till ytterlighet, på sätt nyssvämnde exempel te —— a ke —O——— mm MMMM—— I