hade lemnat nationaltidningen, icke var, att pen-
npinger till aflöningen saknades, utan den, ati
arbetarne uraktlåtit sina skyldigheter och att de
blifvit fråa andra håll tubbade att försumma
sig, hvilket Afionbladet förmenas nbäst kännan.
Denna oblyga uppgift föranleder oss upplysa, at!
det just varit lastitutety Grull, som under de
vackraste löften lockat flere arbetare att flyt-
ta ifrån andra boktryckerier i olaga tid. tådan
ver äfven händelsen med en sättare på L. J.
Hjei.2s officin, som oaktadt flere föreställningar
ati nins:iiutely sannolikt ej sku:le räcka mer än
en vecka, nödvändigt ville ditflytta och jemvöl
fick det, sedan han skaffat annan sättare i sitt
ställe, samt sedan icke återkommit. Denne är
för öfrigt en ganska ordentlig ung man, som nil-
tid utmärkt sig för flit och ett hedrande upp-
förande. En annan sättare från samma oflicin
tubbades till nationaltidningen ett par gånger u-
tan tillstånd af principalen.
Det är således klokast, att Hr Gruhl, som
sjelf skaffat sig arbetare inpromtu från andra
ryckerisr, hvarken skyller sin ofärd på narbe-
tarnes bris ande morslitet eller några hemiiga
afsigter från anura håll, utan uppriktig: erkän-
ner de verkliga orsakerne, nemhgen ett otill-
räckl:gt stilförråd , brist på manusivipt och
brist på förlagskapital. Hvarföre skulle Hi
Gruhl eljest behöft från flere håll lagsökas? Pet
feta sättet alt rätifärdiga sig, tyckes ock vara,
sti envänmda något af det guld och de juveter
han ännu säger sig ägai reserv, alt dermed godt
sora prenumeranterne deras utgifna penningar,
ller om sådant ej kan ske, att ins itutet sälter
ig 1 sitt omtalta etipage, och reser ull en an-
an marknad.