Det ar oss Icke Ookarl att nnoa, det ViC?komministern Mellia nu ändtligen funnit sig befogad att bryta tystnaden genom sin i onmsdagens Allehanda införda artikel, sedan vi redan iorut flere gånger förgäfves sökt återföra honom till sans och besinning af de pligter, som både allmänna lagen och moralen ålägga publicisten, nemligen att hålla sig vid sanningen: pligter, om hvilka han, i egenskap af prest, af dubbelt skäl ej borde vara okunnig. Men då han uti nämnde artikel tagit sig för att klaga, dels öfver sjelfva dea omständigheten, att hans namn blifvit nämdt såsom redaktör af Freja, dels insinuerat, att vi öfver hufvud skulle, för det vicekommiaistern är prestman, klandrat att han deltagit i en tidnings-redaktion, så tarfva dessa båda omständigheter att närmare vidröras. Det har aldrig med en bokstaf varit insinueradt i detta blad, och strider för öfrigt helt och hållet mot våra åsigter, att vicekomministerns egenskap af prestman skulle på något vis lägga hinder i vägen för hans uppträdande såsom tidningsredaktör. Prestmannen är redan genom sitt kall och till sim bestämmelse publicist, i egenskap af folkets lärare; och för den, som önskar utöfva detta kall, finnes jemväl ett ganska verksamt medel uti tidningarna. Ja! vi gå i detta fall troligen ännu längre, än vicekomministern skulle vilja medgifva, om det vore frågar om andra publicister än honom sjelf. Vi anse det nemligen för vicekomministerns cbestridliga rättighet, lika väl som hvar och en annans, att foretaga till skärskådande hvilken del af Aftonbladets satser som belst; att tillägga dessa satser alla möiliga lyten eller draga huru svåra slutledningar deraf för redaktionen, som behagas; vi anse med ett ord, att det är tryckfrihetens rätt emot oss likasom emot andra, att fälla hvilka omdömea som helst, på grund af framlagda, kända och erkända, bevista eller åtminstone bevisliga premisser och fakta. I fall omdömet då är öfverdrifvet eller vrängdt, så tillrättavisas författaren lätt af allmänna omdömets missbilligande eller af åtlöjet. Men deremot har vicekomministern, lika litet som mnågon annan, rättighet att sjelf uppdikta premisser och fakta, som äro förklenande för och 6eljuga motståndaren, eller att utan bifogande af några bevis tillägga sin nästa grofva moraliska fel uti allmänna beskyllningar. Detta sednare är likväl hvad som oupphörligen skett i Freja emot Aftonbladets förläggare och medarbetarne i redaktionen, och hvarpå läsaren sett några få, men talande, prof citerade i vårt onsdagsblad. Afionbladets förläggare harl likväl icke i oträrgdt mål framdragit vice komministerns person på scenen , oaktadt vice komministern för alla sina bekanta icke gjort någon hemlighet af sitt redaktörskap i Freja; och ehuru den förre redaktören af berörde blad, som lemnade redaktionen ifrån sig i somras, hade förklarat sitt stora ogillande af åtskilliga utan bevis framfördan gemena insinuationer emot Aftonbladet, har likväl dettas förläggare, innan ens vice komministern någonsin nämndes såsom redaktör af Freja, uppfyllt all dea fordran, som grannlagenheten hos män af heder kräfver, då han, genom det i Onsdagsbladet införda brefvet till vice komministern i sistlidne Oktober, ville sätta vice komministern i tillfälle att, om han tilltrodde sig det, fria sig från delaktighet i smädelserna.: : I stället att med ett lika öppet förfarande, såsom det tillhör en man af någon rättskånsla, motsvara detta, som man vågar tro loyala, handlingssått från en person, som hade blifvit så infamt angripen, har vice komministern, likt krypskytten, skylt sig bakom den illiterate ansvarige utgifvären, utan att direkt våga förneka sin deaktighet i faderskapet till de ifrågavarande och flera andra smädelser. På det i Onsdagsbladet aftryckta brefvet ifrån boktryckaren L. J. Hjerta, med uppmaning till vice komministerr att lemna ett bestämdt utlåtande, i hvad mån han ville åtaga sig ansvarigheten eller bevisningsskyldigheten af de ur Freja citerade tillmälen emot förläggaren af Aftonbladet, skickade nemligen vice komministern följand: svar: S. H. T. Hr Kongl. Sekreter L, J. Hierta! För några månader seden förklarade Tit. sjelf ien biljett, att ,några affärer oss emellan icke vidare komma ifråga i anledning af nnågon de sednare dagarnas tilldragelse,, utan att Tit. behagade ens antvrla hyltan 4illdessalsa som Asvftadae I usda