van ä alla ångfertyg, der sjoörakningar erfordras, an-
git detsamma, och de tillfällen, jag begagnat att ge-
om pejlingar på land undersöka denra method, hafva
a bekrättat dess tillförlitlighet. Den invändving af
igsliskelen, at: man på detta sätt ej kan mäta den
kede hastigheten, som genom seglens ech vindens
raft meddelas fartyget, torde knappt behöfva besva-
as, då det är Ögonskenligt, att hvarje af mechine-
iet oberoende kraft, som ökar fartygets fart, i sam-
na mån älven minskar resistansen mot skoflarna,
v-dan ångkraften således medgifves att i samma för-
åtlande åstadkomma flere revolutioner, och den hö-
see dividenden således lemnar en qvot, soml:
ngifver den ökade tarten. Dessutom företer r1e-
sultatet af de efter denna method på ångtlar-
tyget Odin beräknade distanser under sjelfva åter-
resan från England geundlösheten af denna Krigs-
iskalens förutsättning. Enligt den uti loggboken
itsatta fart, skulle nemligen Odins general-distans
rån afseglings-orten till den tid, då strandningen
nträffade, varit 368, hvaremot afståndet emellan
nämnde ort och strandningsstället endast utgör 361,
och således fartygets räkning före med skillnaden
eller 7, af hvilket hos den så kallade döda räknin-
gen goda förhållande man åtminstone torde finna, att
för liten fart ej bhfvit beräkn:d. Att åter den
na obetydliga differens icke i ringaste mån kunnat,
såsom Krigsfiskalen antyder, vara vållande till o-
lyckshändelsen, kan genom det enklaste planseglings-
problem visas.
4:o. Den om bord å ångfartyget förda
räkningen.
Härvid anföres, det jag uppgitfvit, att fartyget vid!
strandningen varit 36 350. ur sin kurs trån det räk-
nade stället i kortet, samt anmärkes, att min räk-
ning ej varit tillförlitlig, hvarförutan ånyo klandras,
att jag vid resan till England hade tagit min afseg-;
ling 7 tyska mil från Holmen, men deremot för!
återresan satte kursen endast 6 tyska mil fiån sam-
ma ställe; hvarförutan anmärkes, att ingen observa-
tion gjorts på döda räkningens otillförlitlighet; slut-
ligen anföres såsom ett bevis, att räkningen betyd-
ligen differerat, Hrr Kommitterades yttrunde, att de
af loggbokens kurser och distanser m. m. kalkylerat
till det resultat, att den skillnad uppstått emellan
kommitterades och den om bord förda räkningen, att;
då fartyget strandade, dess ställe i sjökortet deri-
från var N. 362 W. 27 engelska mils distans, i stäl-
let för uppgifne N, 459 W. 30: engelska mils di-
stans,, hvilket kommitterade ansett hafva upp-
kommit derigenom, att de funnit förenligt med
den säkraste sjöräkning att taga af seglingsstället,
Ordfordness fyrars latitud och longitud i det sjö-
kort, som seglingen begagnades.
Vid jemförelsen emellan den vid KrigsRät:en gjor-
da undersökning af mitt bestick med den granskning
deraf, som af Hrr Kommitterade blifvit verkställd,
förefaller Krigsfiskalens påstående om ,räkningens
otillförlitlighet, samt att den betydligen differerat I
något oförklarlig. Enligt loggboken och skeppets
räkning stod den sistnämnde vid strandningstillfället
i lat, N. 579 54 longit. O. 259 42, då samma be-
stick, enligt KrigsRättens ledamöters kalkyl, bestäm-
des till lat. N. 579 74 long., O. 252 444, och en-
ligt mitt extrakt till lat. N. 57? E! long. O. 259 44!.
Man finner här trenne beräkningar, obetydligt, men
dock sins emellan varierande, och alla grundade p
samma i loggboken uppgifna bestämmelser. Den,
som något känner sättet för dessa beräkningars upp-
örande, vet ock anledningen till dylika obetydliga
olikheters uppkomst, och icke heller fäster sig nå-
gon sjöman dervid, helst han väl känner, att ingen
fiones nog förmäten att vilja påstå, det han på grand
endast af den döda räkningen, kan på punkten be-
stämma sitt bestick. Orsaken till dessa skiljaktig-
heter är nemligen redan förklarad och ligger uti de
olika metoder, samt de mer eller mindre utförliga
tabeller, som vid kalkylen begagnas. Jag måste så-
ledes antaga, att Krigsfiskalen ej häntydt på detta
förhållande då min räkning blifvit kallad otillförlit-
lig, såvida anmärkningen är ämnad till något annat
Sf ändamål, än att med eller utan skäl öka anklagelser-
nas antal. Uti Hrr Köommitterades ofvan anförda
åsigt i detta afseende ligger åter, oaktadt Krigsfiska-
lens bemödande att, genom en oafbruten och orik-
tig citation deraf, göra den så vidt möjligt mot mig
talande, icke någon egentlig anmärkning emot min
räkning. Sedan de nemligen anfört resultatet af
sin granskning, säga de: men detta: har icke
uppkommit genom någon missräkning, utan ge-
nom det att Kommitterade ansett förenligt Äc.
Denna tanke har Krigsfiskalen omsorgsfullt utelem-
nat, och genom att ombyta orden ansett och fun:
nit, gifvit åt slutmeningen den syftning, som skul-
le Kommitterade bestämdt såsom ett fel förklarat,
att icke afseglingsortens tat. och long. togs ur kor-
tet. Deremot synes af den verkliga ordställningen i
Hrr Kommitterades betänkande, att denna deras tan-
ka blifvit underställningsvis. såsom hvarje annan
opinions-fråga, framställd. Såden är den ock i verk-
liga förhållandet, beroende uteslutande på det stör-
re eller mindre förtroende, jag hyser till det kort,
jag begagnar, eller de underrättelser, jag genom böc-
ker, anteckningar, egna eller andras observationer på
stället i detta afseende inhemtat. I vanliga fall ver-
ka ock dessa förhållanden så obetydligt, som af det
- närvarande synes, och, såsom förut är nämndt, kan
det vara mycken fråga underkastadt, hvilken af de
båda metoderna kommer sanningen närmast.
KT om (
-
-
— 23 äV Na
Ar vw Mi så mm få
a
Att fästa för mycken lit till den döda räkningen,
lär något, som visserligen icko af en sjöman kan gil-
las, och j2g hoppas, att äfven i detta fall kunna
Tådapalägga, att jag icke öfverskridit försigtighetens
,