BLANDADE ÄMNEN. Den fattiges Nyårsdag. Under denna rubrik hafsa vi i några af de sista numrorna utaf franska tidningen Bon Sens funnit en artikel, lika ädelt tänkt, som varmt och vältsligt utford, och vi ha icke kunnat tvifla på, att ett eller aonat utdrag derur skulle ifven af våra läsare mottagas med sympati. Det är en skildeng, hemtad ur pariserlifvet, men som utan tvifvel skall senteras sf något hvar, jemväl hos oss, då den bedröfliga verklighet, som lemnat den ämne, äger en tyvärr ganska påtaglig motsvarighet icke mindre härstädes än allmävhet öfverallt i större och folkrikare siäder. Forfattaren har velat teckna ett motstycke till den bländande taflan af all den lyx och elegans, som koncentrerar 51g kring den förnäna och rika pariserve:ldens nyårsfest, denna dag som, enligt noggranna kalkyler, vanligen lärer i de då, liksom hos oss om julaftonen, vankande presenter omsätta den äfven for en så stor stad som Paris respektabla summan af omkring tolf million:r francs. Våra smickrande och artiga foljetonister, — se der författarens räsonnemang! — hafva hela tiden från dag ull dag utbredt sig öfver den magnifika täflaa, som under föregående månaden äger rum mellan allt hvad säljsre i Paris heter, öfver detta slösei med speglar och guld, som butikerna lägga för en dag, öfver denna oförklarliga företeeise at så många idel sköna och unga fruntiwmer, som j vid denna epok liksom genom ett troilslag uppträda innanför de af doftsnde blommor dekorerade bodskänkarna, för att fresta, förleda och ruinera den artiga köparen; de hafva för publiken skyndat att uppdraga vägkartor emellan dessa otaliga fashionabla bazarer; de hafva knappt medhunnit att färtälja allt, hvad de haft att förkunna om dessa syperba, till nyårspresent pasande, artiklar, dessa sköna albums, dessa lekaker och dockor för femhundra francs stycket, dessa solfjädrar värda tiotusen, dessa buketter af perlor och guldblommor; man har talat om allt detta både vidt och bredt, och endast om detta; man har ieke haft vältalighet för något annat. Hvem skull2 derunder kunnat hafva ett öga för eländet, som mei latad ryEg och i trasor släpade sig mellan de lysande landåerna och belägrade ingången till butikerna, der szöhvita, med demantringar prydda fruntimmersfingrar utbredde för köparen de dyrbara kasehemi:erna och krämaren sjelf, grann som en furste, svettades under det träg