BLANDADE ÄMNEN.
Den fattiges Nyårsdag.
Under denna rubrik hafsa vi i några af de
sista numrorna utaf franska tidningen Bon Sens
funnit en artikel, lika ädelt tänkt, som varmt
och vältsligt utford, och vi ha icke kunnat tvif-
la på, att ett eller aonat utdrag derur skulle
ifven af våra läsare mottagas med sympati. Det
är en skildeng, hemtad ur pariserlifvet, men
som utan tvifvel skall senteras sf något hvar,
jemväl hos oss, då den bedröfliga verklighet,
som lemnat den ämne, äger en tyvärr ganska
påtaglig motsvarighet icke mindre härstädes än
allmävhet öfverallt i större och folkrikare siä-
der. Forfattaren har velat teckna ett motstyc-
ke till den bländande taflan af all den lyx och
elegans, som koncentrerar 51g kring den förnä-
na och rika pariserve:ldens nyårsfest, denna
dag som, enligt noggranna kalkyler, vanligen
lärer i de då, liksom hos oss om julaftonen,
vankande presenter omsätta den äfven for en
så stor stad som Paris respektabla summan af
omkring tolf million:r francs. Våra smickrande
och artiga foljetonister, — se der författarens
räsonnemang! — hafva hela tiden från dag ull
dag utbredt sig öfver den magnifika täflaa, som
under föregående månaden äger rum mellan allt
hvad säljsre i Paris heter, öfver detta slösei
med speglar och guld, som butikerna lägga för
en dag, öfver denna oförklarliga företeeise at
så många idel sköna och unga fruntiwmer, som
j vid denna epok liksom genom ett troilslag upp-
träda innanför de af doftsnde blommor dekore-
rade bodskänkarna, för att fresta, förleda och
ruinera den artiga köparen; de hafva för publi-
ken skyndat att uppdraga vägkartor emellan des-
sa otaliga fashionabla bazarer; de hafva knappt
medhunnit att färtälja allt, hvad de haft att för-
kunna om dessa syperba, till nyårspresent pas-
ande, artiklar, dessa sköna albums, dessa lek-
aker och dockor för femhundra francs stycket,
dessa solfjädrar värda tiotusen, dessa buket-
ter af perlor och guldblommor; man har ta-
lat om allt detta både vidt och bredt, och
endast om detta; man har ieke haft vältalig-
het för något annat. Hvem skull2 derunder
kunnat hafva ett öga för eländet, som mei
latad ryEg och i trasor släpade sig mellan
de lysande landåerna och belägrade ingången
till butikerna, der szöhvita, med demantringar
prydda fruntimmersfingrar utbredde för köparen
de dyrbara kasehemi:erna och krämaren sjelf,
grann som en furste, svettades under det träg-