äga, möjligen gifva anledning att förmoda, att
sjelfsa de handlingar af konungamakten, som
mest hafva opinionen emot sig, kunna vara en
följd af denna högre visdom, hvars planer man
ifrån en lägre ståndpunkt har misskänt. Detta
och mycket annat kan endast framtiden upp-
lysa och derom kunna endast efcterkommande
tala med frimodighet och utan förbehåll. Et
roli me tangere, en hemlighetsfu!l sloja höljer
för framtiden många af de vägar, hvarigenom
tanken framträder i beslut och handling. — —
Ait pifva en i det h:la senn och trovärdig
framstälining af ena mans lif, som har befuanit
sig i så många förh landen, deltagit i och sjelf
gjort så mycket, blir, till och med sedan vår
konung lyktat sin jordiska bana, icke någon
latt sax, och för närvarande är det visserhyen
alldeles outförbart.
Neu Norske Referentea anmäler härefter, så-
som exempel pir den ofullständighet hvarmed
vissa saker blifvit behandlade, berättelsen om
riksdagen i Örebro och tryckfrihetens inskränk-
ning, om Kronprinsenas bullzin i Holstein, om
Kareleriraktaten, om Dubens och Vegesachs be-
nådning, men allramest frzmställningen af Carl
Johans regering med hänseende sill Norge.j Bodö-
saken, de tio propositionerna, hvaraf några så
länge visat sig såsom gengångare, lagret på Etter-
stad, de Svenska krigsskeppen i Christianias
hamn, cirku!äret af den 7 Maj 1828, det o-
uppfyllda löftet om ersättning till de trakter
som ockuperats af de Svenska trupperna, un-
dertryckandet af Norges nationella symboler,
instruktionen åt Grefve Platen, de många or
populära embetsutnämninga: na, det sednaste or-
dinära Storthingets upplösuing, o. s. Vv. äro om I
ständigheter, som visserligen till en del omtalas
i en missbilligande ton, men utom den anmärk-
ningen, att Norrmännen sökte, (i anledzing af:
de 10 propositionerne) att stilla sin smärta med:
den framma tron, att någre konservative huf-
vudmän för den Svenska adeln voro deras e-j
gentliga upphof, öfverglattas, säger Rec. dock
till slut det hela med följande yttrande:!
pDenna menings strid beröfvade dock a
litet Carl Johan det Norska folkets kärlek,
som hans obenägenhet att inlåta sig på
pen reform af det Svenska folkets omg
har betagit honom dettas. Uessa omständig-
heter förminskade blott antalet af en högtraf-
Pvyande enihusissms osanna öfverdriftern — i
j
I
bondeupploppet heter det: Bakom de nirma-
re motiverna härtill, som lågo i de tunga upp:
offringar dam natioralbankens tvungna upprät-
tande fordrade, trodde man sig vanligen upp-
daga en aflägsnare, genom machimationer fram-
kallad syftniog att störta konsttutionen. Här-
om vet man dock intet fu!lkomligt tillförlitligt (2)
Poch sammanhängnde, och de som veta
det, finna sin räkning i att tiga. Hvad man
trodde sig veta, bidrog alt utså misstro-
endets frö i den ännu knappt afsvalnade
askan efter kriget. Af det här citesade kan
man sluta både till det facila eller undvi-j
kande sätt, hvarpå Författaren behandlar ser-
skilda märkligare tilldragelser i vår unionshisto-
ria, och till den tona han förer, vär han somi
mest tager mansmod och hjerta till sig. Der-
emot kan man icke häraf sluta till det mnågot,
tama (iamme) smicker för en 11 års gosse, la
som ligger i det yttrandet om Prins Carl, att han är
en lefvands bild af sin farfader, eller till en 7
strof, sådan som denna: Den sista gången ko-
nung Carl Johan besökte Norge, var år 1835, js:
då han tillika besåg och gaf sitt nemn åt den j:
pya vägen mellkn Trondhiems stift och Jemt- I
laud, ett af de stoltaste minnesmärken från Carl ;
Johars regering.n e
,Van behofver icke vara republikanskt sin-js
nad, för att stötas allt törmycket öfver ett gen- t
gångarväsen från monarkiens äldre dagar, sem :
härtör allt till Regenten (änskönt det är en följd ,
af nationens svett och tunga uppoffingar) ellerjs
för att ej knnna hylla en sådan ton och en sådan
loyautet., — — — i : .
,Medan vi, forifar recensenten, finna be-
rättelser nog om slag och segrar, gifves det l
mycket annat i Carl Johans lefnad, hvarom vi
gerna och hellre hade önskat att erhålla kun--
skap, men hvarom så godt som ingenting med- lå
delas. Det förtäljes oss åtskilliga gånger, att):
General Bernadotte var en ifrig republikan, men .
vi göras bekanta med få etler inga facta, som,
- - FÖ 1 a SE a Lt
