miljenamn, som oupphörligt ljuda i hans öron, de
statyer och taflor, sem omgifva honom, stumma och
likväl högt ropande bilder — allt med ett ord bidrar
att återföra honom till en sorgsen. förgången tid,
mot hvilken hans leeude filosofi ejl erbjuder något
skydd. Sjelfva hans intagande familjs framtid inger
honom hvarje ögonblick melankoliska betrsktelser.
Ofta har jag sett honom öfvergå från utbrottet af
den lifligaste glädje till denna hemska sorgsenhet,
som böjer hufvudet och hastigt förmörkar anletsdra-
en. Det var vid ett sådant tillfälle han betraktade
sin dotter Mathilda, den skönaste och mest strålan-
de blomma, som himmelen ännu format i Florens
yvinliga blomstergård. Det unga och lifliga barnet
öfverlemnade sig åt hänförelserna af en fest, med
hela sin ålders lycyliga bekymmesslöshet, Finns det
någon forntid eller framtid för en flicka om 46 år,
det vaie sig prinsessa eller borgaredotter? Den när-
varaude stunden ensam ler mot henne med sina re-
telser af musik, toilatt, promenader;ocs baler.
Eu afton, då jag hade den äsan att tsla med prin-
sen i hans galleri, sade han till mig med att uttryck
af melankoli, som rörde mig till tårar: Mau sys-
,selsätter sig ofta med oss i Frankrikes Deputerade--
kammare; man skulle vi ja återge Oss våra medbor-
gerliga rätugheter genom en leg. Man vet, att vi
,framför allt äro vänner at Frensrike, och att vi ic-
pke konspirera mot detsamma, Man önskar se den
dagen inträffa, då styrelsen kunde återskänka o:s
,åt vår fordna hembygd, utan att någon fara deraf
uppkom för det eller någon annan. Nå väl, jag för-
pförsäkrer er, att hvad mig enskildt angår, skulle jag
pkanhända icke begsgna mig af ett sådant ärofullt å-
pterkallande. Hvad skulle jag väl göra i Paris? Un-
nder hvilken titel skulle jag väl der emottagas? Ko-
nungar furstar, marskalker, ha vi allesammans våra
diplomer fiån en och samma källa. Soult är t. ex
ännu Hertig af Dalmatien. Om jag ville gö-
pra ett besök hos Soult, hvilken titel skulle jag väl
antaga i szmtal med honom? Ni inser vil, att det
i vår belägerhet är någonting eget och brydsamt.
Om eu återkellelselag en gång utfärdas, så är det
vendast på mina barns vägnar jag kunde glädja mig
deråt, på mina barns, som icke känna Frankrike,
poch som skulle finna sig så lyckliga af att få se
det, om de också endast finge resa derigenom in-
cognito! Hvad mig vidkommer, har jag med resi-
gnation funnit mig i min landaförvisning.
Jag kan försäkra, att detta hans yttrande är orda-
gramnt; jag upptecknade det i mitt album, när jag
lemnade OÖOrlandiniska palatset; det öfverraskade mig
genom det sunda förstånd och det rörande sätt,
hvarp2 det uttalades. Nu, då ryktet om Prins Je-
romes död spridt sig öfver Europa, hafv: dessw sir
sta ord. som jag hörde af hans mun i Florens, åter-
kommmit i mitt minne. Ack. det är sedan en lång
tid tillbaka endast döden, som i Frankrike bragt oss
nyheter från de landsflyktise!