BR Rn deral-styrelsen kan icke hafva något skäl att vilja göra intrång i deras rättigheter eller utöfningen af desamma. Den uppfyller sin pligt fullkomligt emot dem, då den afhbåller sig ifrån all lagstiftning iör deras speciella fördel, emedan en dylik lagstiftning skulle kränka konstitutionens anda och vara orättvis emot andra interessen; då regeringen icke tager några steg att minska deras gagnlighet, utan styrer sina egna affärer så, att det blir dessa in:ältningars fördel att styrka och fö bättra sin belägenhet, till fördel for samhället i det hela. De hafva icke någon rättighet att yrka på en förening med federalstyrelsen, eller att få begagna statsmedlen för egen fördel. Föremålet för den lagstiftningsåtgärd, som nu är i fråga, är alt för framtiden undvika ett tvunget samband af detta slag, Den föreslår, att i afseende på de väsentliga omständigheterna af statsmedlens uppbörd, förvarande och öfverflyttning, sätta federal-styrelsen i en belägenhet, som befriar densamma från allt beroende af oansvarige individers eller korporationers vilja; att draga dessa medel från den enskilda handelns bruk och att förtro dem åt embetsmän i konstitutionell väg tillsatta och kontrollerade af lag; att undvika otilibörlig inblandning i folkets industri, och förebygga frestelser hos de enskilda till oförsigtiga spekulationer; att gifva stadga åt skattkammarens affärer; att trygga regeringens åtgärder emot oundvikliga förebråelser, härflytande från ett sådant samband emellan staten och bankerna, samt dessa sednare sjelfve från de skadliga verkningarna af en förmodad delaktighet i dsgens politiska strider, hvilka de i avnat fall skola få svårt att undfly. Dessa äro mina åsigter af detta vigtiga ämne, bildade efter noggrann öfverläggning, och med intet annat begär än att komma till ett resultat, som hade största sannolikheten för sig att befordra det allmänna bästa. Dessa åsigter framläggas nu, liksom de forat blifvit det, med oskrymtsd aktning för andras opinioner. Det var knappt att hoppas, att förändringar af sådan vigt, i ett så intressent ämne, skulle kunna ske, utan att framkalla stark konfikt af opiniover; men så länge dessa stridande åsigter hållas befriade från inflytandet af enskilda eller lokalinteressen; så länge de endast hafva till syfte det allmänna bästa, och diskuteras med moderation och redlighet, är denna skiljaktighet i opinioner en fördel och icke en olägenhet. Om en majoritet i Kongressen ser det sllmänna bästa ur en olika synpunkt, och särdeles i fall den skulle vara öfvertygad att dev föreslagna åtgärden icke tillfredsställer folket, så skall jag af Kongressens vishet motse sådana ;örslag i stället, som mera leda till det allmänna bästa, och mera uppfylla folkets önskningar. I hvad fall som helst kan Kongressen med trygghet påräkna min hjertliga medverkan, så långt mina åsigter af grundlagen och känslan af mina pligter tillåta. Det är lätt att inse, att det är af vigt för denna gren af statsbestyret samt för affärerne och lugnet i landet, att hela detta ämne i en eller annan väg blir agjordt och regleradt genom lag, och, om möjligt, under innevarande session. itom de ofvaniöre nämnda planer, vet jag icke, att någon enda blifvit föreslagen, undantagande den att insätta statsmsdlen i bankerna såsom depositum. Denna plan öfverensstämmer till en del med hvad regeringen gjort och kvad för närvarande brukas inaom finansdepartementet, och det har, kanhända med undantag af perioden då den sista deposits-akten var i verksamhet, ailtid varit tillåtet, till och med då en nationalbank tanns, att temporärt begagna statsbanvkerna, på särskilda ställen, för att förvara en del af statsinkomsterna. . Denna makt hos Federalstyrslsen kan fortfara, i fall Kon gressen anser det nyttigt, hvilket generellt system som också antages. Så länge sambandet är frivilligt, behöfva vi måhända icke befara många af de svårigheter och föga af det beroende af bankerna, som måste åtfölja hvarje dylikt samband då det är tvunget och så arrangeradt, att bankerne komma att utgöra en bestämd beståndsdel i styrelse-machineriet. Det står otvifvelaktigt i Kongressens makt att så reglera detta samband, att derigenom förekommes statsmedlens användande till individers nytta eller deras inblandande i enskildas affärer. Fastän detta sam band, sålunda uppställdt, icke skulle komma att s . SPE — fSLAllarmllioca kentrall fn mm— SA