Ideab. Hur lifligt gladde sig dessa ömma syskoi
öfver sin återförening!
Sedan generalen fått underrättelse om mir
återkomst, lät han kalla mig, äfvensom Elisa och
hennes bror, i ändamål att af oss sjelfva hör
hela denna beskrifning, :s2 gaf till slut de
löfte åt Elisa, att, om hon Algier återfanr
Alis egodelar, hälften deraf skun. tillfalla ben-
ne, samt åt mig, att han skulle förskaffa mig
hederskorset. Men de hus, som i Algier till-
hört Ali, voro redan hemfallna till kronan och
mot lågt pris försålde till förnäme personer.
Alis enka måste då afstå derifrån och åtnöja sig
med halfva den skatt, som hon visste vara un
dangömd på ett aflägset ställe i hennes förra bo-
ning. I förening med hvad hen foörut ägde,
blef detta tillräckligt att friköpa ur krigstjensten
ej mindre hennes bror, hvilken redan tröttnat
vid rilitärlefnader, än äfven mig, som föredrog
en trogen qvinna och en säker bergnivg fram
för krigets omskiften och den ovissa äran af ett
bederskors.
Få dagar hade varit tillräckliga att göra vårt
fö-hållande mera förtroligt, och kort derefter
gaf mig Elisa, ett stort antal tillbedjare till trots,
sitt kjerta och sin hand. Så snart mina blessyrer
blifva läkta, hvilka första gången illa förbundos och
derföre iter öppnat sig, ämnar jag lemna Algier
med min hustru och hennes bror, för att åter-
gå till Provence och der söka, ej någon högre
lycka, men ett mera angenämt och fredsamt lif.
I ROTERAR ESEER SAR Rn RR