till Mitidja, der vi slogo läger vid foten af det)
mindre berget Atlas. Dagen derpå bestego vi:
halfva Atlas, uan andra hinder an dem, som :
detta nästan otillgängliga bergs hålor och brå-
djup förorsakade Ankomne till midten af ber-
get, hvarest det höga Medeah ligger, mottogos
vi med bösskott från flera hundrade beduiner;
men vi förskingrade dessa utan svårighet och
inträngde i staden, som redan förlorat större
delen af sin befolkning och alla vapenföra per-
soner. Anförarne for dessa kringstrykande hor-
der, som ända dittills vägrat att underkasta sig,
blefvo af generalen uppmanade att skicka til
honom några sändebud, med förklarande aflyd-
nad och skattskyldighet, vid äfveutyr, att se
deras boningar skötlas och alla deras ägode-
lar bortföras. Några hörsammade och under-
kastade sig, men då större delen framhärdade
i sina fiendtliga afsigter mot oss, lemnade vi
Medeah den 1 Juli, för att uppbränna och för-
härja de tio stammars skördar och läger, som
trotsat uppmaningen. Efter fullbordande häraf,
återtågade vi med en ganska ringa förlust till
Medeah, derifrån vi följande morgon begåfvo
oss tillbaka till Alzier. General Berthezene hade
iakttagit den försigtigheten, att uppställa två
bataljoner echelonsvis, den ena på v gen vid
Tenca och den andra nära Agans landtställe,
för att betäcka återtåget. Fyrtio stammar hade
förenat sig och besatt spetsen af berget, men
de försökte förgäfves att hindra vår marsch.
Vi måste gå igenona. ett lingt pass, der man
under hela tre timmar icke kunde framkomma
annorlunda än en och en. På denna plats,
den fienderna valt för att kunna med kraft an-
gripa oss, kunde inga rörelser verkställas och
fältkanonerna, som måste framskaffas på mul-
åseornas rygg, voro alldeles obrukbara, emedan
vägen var så trång, att kanonvagnen omöjligen
fick der rum. I skygd för våra kulor, bakom
klippor och skog, som begränsade vägen på
båda sidor, föriöljde beduinerna oss med en
oafbruten eld från derss nära två gånger längre
skjutgevär än våra och som träffade på vida lan .re
håll. Vår eftertrupp led isynnoerhet. Kaptenen,
som anförde den, dödades; hans folk, hop
trängdt och förvildadt af fienden, råkade för en
stund i oordning, som meddelade sig åt angrän-
sande bataljon; men snart utvidgade sig vägen
och tillät oss att återtaga offensiven.
Vi befunno oss nu på en af klippor och
småskog omgifven hålväg, der det biet möjligt
att marschera i kolonner och använda våra ka-
noner. — Ingen fiende syntes mer till, och vi
trodde derföre att alla återvändt til sina bo-
ningar och läto oss fortsätta vår väg i ro.
Imedlertid hade, för säkerhetens skull, smärre
fördelmngar af tiraljörer blifvit utskickade til
höjderna och i skogen på båda sidorna ci vä-
gen, och jeg erhöll befallning att draga mig till
venster med tolf voltigörer af mitt kompani,
för att på något afstånd följa armåcn. Vi in
togo vår ställning bakom och tågade under o-
troliga mödor på en stenig och brännande mark,
midtigenom klippor, stenbrott och en liten skog
af törnen, aloe och csctus, under en glödande
middagssol, alltid följande hufvudkorpsen på ett
visst afstånd. Efter en timmas oerhörda an
strängningar, i ett ögonblick då hären försvann
ur min åsyn bakom en mur af klippor, och
mina tiraljörer borttappat mig i en nästan hop-
vuxen skog af oliveträd, angreps jag oförmo-
dadt och på en gång af tolf eller femton be-
duiner, och efter en kort strid, hvarunder jag
förgäfves påkallat de mina, sträcktes jag, traff.d
af flera sabelhugg, liflös till marken. Fienderne
hade troligen afhuggit mitt hufvud, om de icke
att de kunnat misstänka hvad som händt mig.
Flera timmar hade jag legat sanslös och ba-
sinning var solen nyss uppstigen ofvan hori-
sonten. Ytterst försvagad genom blodförlusten m
och den smärta, mina blessyrer orsakade, plå-
sad af den mest brännande törst, omgifven af)kl
lender, som traktade efter blod och hämd,! Ar
efann jag mig i en belägenhet, den hvar och i hv
n lätt kan föreställa sig. Imedlertiid förlorade !ne
ag icke helt och hållet hoppet. Lyckligtvis ler
ade fienderna, under sin b-ådskande flykt, lå )föl
t mig behålla mina vapen och kläder. En afl)-g
em hade försökt att medtaga mitt gevär, men
ace sedermera kastat det efter sig några s!cegi)å
erifzin. Alin första omsorg var att sönderri:va: ste
litt linne, för att dermed förbinda mina sår, I y
vilka till all lycka icke skadat någon lem jran
I
laddade jag mitt gevår och begaf m:
da största vlåsor. till x