till Mitidja, der vi slogo läger vid foten af det) mindre berget Atlas. Dagen derpå bestego vi: halfva Atlas, uan andra hinder an dem, som : detta nästan otillgängliga bergs hålor och brådjup förorsakade Ankomne till midten af berget, hvarest det höga Medeah ligger, mottogos vi med bösskott från flera hundrade beduiner; men vi förskingrade dessa utan svårighet och inträngde i staden, som redan förlorat större delen af sin befolkning och alla vapenföra personer. Anförarne for dessa kringstrykande horder, som ända dittills vägrat att underkasta sig, blefvo af generalen uppmanade att skicka til honom några sändebud, med förklarande aflydnad och skattskyldighet, vid äfveutyr, att se deras boningar skötlas och alla deras ägodelar bortföras. Några hörsammade och underkastade sig, men då större delen framhärdade i sina fiendtliga afsigter mot oss, lemnade vi Medeah den 1 Juli, för att uppbränna och förhärja de tio stammars skördar och läger, som trotsat uppmaningen. Efter fullbordande häraf, återtågade vi med en ganska ringa förlust till Medeah, derifrån vi följande morgon begåfvo oss tillbaka till Alzier. General Berthezene hade iakttagit den försigtigheten, att uppställa två bataljoner echelonsvis, den ena på v gen vid Tenca och den andra nära Agans landtställe, för att betäcka återtåget. Fyrtio stammar hade förenat sig och besatt spetsen af berget, men de försökte förgäfves att hindra vår marsch. Vi måste gå igenona. ett lingt pass, der man under hela tre timmar icke kunde framkomma annorlunda än en och en. På denna plats, den fienderna valt för att kunna med kraft angripa oss, kunde inga rörelser verkställas och fältkanonerna, som måste framskaffas på mulåseornas rygg, voro alldeles obrukbara, emedan vägen var så trång, att kanonvagnen omöjligen fick der rum. I skygd för våra kulor, bakom klippor och skog, som begränsade vägen på båda sidor, föriöljde beduinerna oss med en oafbruten eld från derss nära två gånger längre skjutgevär än våra och som träffade på vida lan .re håll. Vår eftertrupp led isynnoerhet. Kaptenen, som anförde den, dödades; hans folk, hop trängdt och förvildadt af fienden, råkade för en stund i oordning, som meddelade sig åt angränsande bataljon; men snart utvidgade sig vägen och tillät oss att återtaga offensiven. Vi befunno oss nu på en af klippor och småskog omgifven hålväg, der det biet möjligt att marschera i kolonner och använda våra kanoner. — Ingen fiende syntes mer till, och vi trodde derföre att alla återvändt til sina boningar och läto oss fortsätta vår väg i ro. Imedlertid hade, för säkerhetens skull, smärre fördelmngar af tiraljörer blifvit utskickade til höjderna och i skogen på båda sidorna ci vägen, och jeg erhöll befallning att draga mig till venster med tolf voltigörer af mitt kompani, för att på något afstånd följa armåcn. Vi in togo vår ställning bakom och tågade under otroliga mödor på en stenig och brännande mark, midtigenom klippor, stenbrott och en liten skog af törnen, aloe och csctus, under en glödande middagssol, alltid följande hufvudkorpsen på ett visst afstånd. Efter en timmas oerhörda an strängningar, i ett ögonblick då hären försvann ur min åsyn bakom en mur af klippor, och mina tiraljörer borttappat mig i en nästan hopvuxen skog af oliveträd, angreps jag oförmodadt och på en gång af tolf eller femton beduiner, och efter en kort strid, hvarunder jag förgäfves påkallat de mina, sträcktes jag, traff.d af flera sabelhugg, liflös till marken. Fienderne hade troligen afhuggit mitt hufvud, om de icke att de kunnat misstänka hvad som händt mig. Flera timmar hade jag legat sanslös och basinning var solen nyss uppstigen ofvan horisonten. Ytterst försvagad genom blodförlusten m och den smärta, mina blessyrer orsakade, plåsad af den mest brännande törst, omgifven af)kl lender, som traktade efter blod och hämd,! Ar efann jag mig i en belägenhet, den hvar och i hv n lätt kan föreställa sig. Imedlertiid förlorade !ne ag icke helt och hållet hoppet. Lyckligtvis ler ade fienderna, under sin b-ådskande flykt, lå )föl t mig behålla mina vapen och kläder. En afl)-g em hade försökt att medtaga mitt gevär, men ace sedermera kastat det efter sig några s!cegi)å erifzin. Alin första omsorg var att sönderri:va: ste litt linne, för att dermed förbinda mina sår, I y vilka till all lycka icke skadat någon lem jran I laddade jag mitt gevår och begaf m: da största vlåsor. till x