Oförmodadt instörtade hen i hyddan för at
underrätta Elisa (detta är det kristna namnet
som svarar mot det Arabiska namnet Fatme)
att hon blifvit varse på afstånd någonting som
liknade en ryttare i fyrsprång. Men det som
hon, liksom jag i första ögonblicket, tagit för
en ryttare, var icke något annat än den för-
gäfves väntade höfdingens häst, hvilken höjd af
skum och befriad från sin börda, återkom til:
sin herres boning. Jag igenkände djuret på den
blessyr, som jag tillfogat det i hufvudet.
I fall Elisa ännu hade kuanat hysa det rin-
gaste tvifvel om min berättelses trovärdighet,
skuile det hafva tillintetgjorts genom detta lef-
vande och underbara bevis.
Jag beredde mig just tll att öfveriala henne
att fölia mig till hennes landsmän, då hon af
egen drift tillkännagaf, att detta var hennes be-
slut.
Efter hvad jag redan förklarat dig, yttra-
de hon, är det endast min djupa känsla för
och min tacksamhet mot min välgörare ech
man, som kunnat fo må mig att öfvergifva Al
gier för att söka en ullflykt i denna vilda trakt;
i Alis ömhet allena har jag der funnit något
behag, och för ingentivg annat än hans kärlek,
och emedan jsg visste att han ej kunde letva
mig foru an, glömde jag eller rättare tvavg mig
att glömma mitt fädernesland, mina landsmsn
och mina anhoriga. Nu, då jag förlorat ho
nom, har jag ej något vidare att uträtta här;
de band, som fästade mig vid detta folk, äro
sönderslitna, och heldre än att falla i en grym
hednings fångenskap, vill jag återvända till dem,
som äro mina bröder, ej mindre genom tungo-
målet, än religionen och sederma. Lofvar du
att beskydda Alis enka, som vill visa dig vä-
gen, hva på du kan återkomma till de dina?
Adla qvinna!, utropade jag, nedfallande på
mina knän och fattande henues hand för att
kyssa; nicke blott öfver min arm kan du befal-
la, utan öfver hela min undergifna person, så-
dan du här ser den framför dina fötter. Gör
med den hvad du behagar. Säg blott ett ord,
och jag will bestiga det stora Atlas och vandra
ända till Tombuctus landamären, för att bringa
dig käkarne af den hvita elefanten, eller jag wil
stör.a mig ned i oceanens djup att söka efter de
dyrdaraste perlor. Jag är beredd att göra allt hvad
du kan finna för godt att fordra af mig, vo e
det än offret af mitt lif.n
nJag begär ej så mycketn, svarade hon; vjag
hyser ingenting mindre än dylika griller. Det
enda jag önskar, är att du måtte tjena mig som!
brer och att da såsom såden lofvar mig välvilja
och hägn. För öfrigt behöfver du ej oroa dig,
ty vet, att jag, fastän en Beduim, icke är någon
tiggerska.n
Vid dessa ord upplyftade hon en ofantlig;
sten, som var liggande i midten af byddan, ,
döljdes af en halmhög, och fremdrog n iv
påse, full af guld och silfverstycken.
I Algier väntar oss änvpu mer härafy tilla-
de hon.
Genast derefter gaf hon befallning till negrin-
nan att lasta en mulåsna med allt bvad hon äg-
de af något varde. En mängd boskap, som,
vaktad af en arabisk herde, betade i grannska-
pet, drefs framför; negrimnan, sittande på mul-
äsnan, föjde derpå med hundarne, och sedan
jag för större säkerhets skull höljt mig i en gam-
mal mantel, som tillhört Ali, samt hjelpt den
vackra fransyskan upp på den trogna springarn,
svingade jag mig sjelf upp bakom henne, för
att på det sättet anträda resan till Algier.
Det var nära middagen då ett lyckligt öde
lät mig och min karavan uppnå hären, som, för
ätt återhemta sig litet efter de ovanliga fstiger-
na, lägrat sig just på den slätt, der jag föregå-
ende natten sett eldarne lysa. Oflicerarne och
soldatern? blefvo ej litet öfverraskade att se mig
återvända i ett så besynnerligt sällskap, mig,
som de antecknat på listan öfver de döda och!
felande (92 man voro sårade). Men jag sjelt
förvånades ännu mer, då jag, sysselsatt att till-
fredsställa den enträgna nyfikenheten hos minal:
kamrater, som slutit sig omkring mig, såg mini
följeslagarinna med ett rop af glidje kasta sig il
armarne på en ung soldat bland Zouaverna, medl
nvilken hon hade vexlat några ord. Denne sol-
dat var ingen annan än hennes bror, hvilken, j!
likasom hon, såld på slafmarknaden, blfsit af!
sin herre bortförd åt ett annat håll och hos
denne måst göra tjenst såsom trädgårdsmästare. 1i
Trots Ahs alla efterforskningar, hade hans sy IK
ster aldrig kunnat om horom erhålla den min-!:,