BESS FE Jes Spjee LS YST GCI TFrke is
blick, som påkallade hela min själsnärvaro.
Då de närmat sig på ett afstånd af 20 eller!
d0 steg, begagnade jag tiden att gifva eld på
den främste, innan den andre i oriningen havn
framkomma. Lyckan ville, att jag träffade ho-
nom, och jag såg honom falla död af hasten.
Så snart den andre nalkades mig, kastade jag
mig emot honom med fälld bajonett, under det
jag gaf hans häst ett slag för hufvud:t, och då
cenne häraf stegrade sig, tildelade jag rytta n,
m delst ett annat slag, ett dösligt sår i venstra
sidan. Den tredje, som, utan att träffa, afskju-
tit mot mig sin pistol, var icke mer än 5 steg
derifrån, då han, seende den förra falla af hä
sten, hastigt omvände sin springare och flydde i
fyrsprång, under förfarligt rop af El-mouth!
El-mouth! Då de båda frigjo de hästarne sågo
den tredje jaga bort, följde de efter med ljung-
eldens fart, innan jag hunnit bemäktiga mig en
af dem, och lemnade siva ryttare utstrackta på
marken och ba:ande i sitt blod. Den af dessa,
sem först stupat, tycktes vara omkring femtio
år; han hade ett vördnadsbjudande, ehuru dy-
stert och vidt, utseende. Ett långt grått skägg
gick ner från hakan, och de djupa fårorna i
hans ansigte tillkännagåfvo den oforskräckte kri-
garen och den erfarne sjömanren, Den andre
syntes ännu icke hafva uppnått sitt 28.de år;
han var 1 ungdomens fuila glans och skönhet.
Hans öfverläpp var lätt skuggad af en svat
mustasch, och ansigtsfärgen, likasom hans klä-
dedrägt, förkunnade senen af en förnäm familj
och den i staden uppfostrade. Den hvita tur
banen hade fallit af på sidan om honom; genom
sen fina yllekappan, som öppnat sig litet genom
blodflödet, fick man skåda en präktig, guldbro
derad unde rock och ett par vida röda byxor,
som räckte ner till knäna; och kroppen omslöts
af en perlstickad gördel, i hvilken suts två med
silfver inlagda pistoler. Sem jag icke hade nå-
gon tid att förlora och jag fann mig redan haf-
va svårt nog med att bära mig sjelf och mina
egna effekter, kunde jag icke belasta mig med
d vapen eller kläder, som tillhörde de begg:
döda. Imedlertid tvekade jag ej att forsöka
medfsra den yngres gördel och pistoler, hvilka
sednare kunde blifva mig till gagn under vägen.
Jag fästade dessa säkert under min kappa, och
af fruktan att blifva forföljd af den tredje ryt-
tarn, hvilken sannolikt begifvit sig bort att söka
förstärkning, fortsatte jag åter min vandring
skyndsamt och försigtigt.
För den, som icke fullkongligt känner till des-
sa trgkter, är det nästan omoijligt att der leta
ig fram och att kunna välja ten rätta vägen
midt ibland de håndrade, som på alla sidor
korsa hvarandra mellan klippor och småskog
Också dröjde det icke förrän jag alldeles förlo-
rade spåren efter armen, och såg mig tvungen :
att slumpvis följa den förmodade riktningen åt
Mitidja och hafvet. Det tycktes mig, som, il
fall jag kunde uppnå slättlandet, jag skulle vara :
i säkerhet; men jag betänkte icke, att det varl!
just der, som jag lopp största faran från Bedui- !
nernes sida. Alla mina ansträngningar, för att!
inna öfver bergen, blefvo fruktlösa. Ständ: gt)!
visade sig framför mig pya branter och höjder;
om alla källor voro uttorkade, fann jag intet vat-
en att släcka min b-ännande törst, och mot mid
retten kände jag mig så trott och utmattad, att jag,
itan att oroas öfver defarer, som omgåfve mig,
ler de ännu större, sem väntade mig vid dags- 1
juset, var just i begrepp att kanhända för sista J
ången utsträcka på marken mina vanmäktiga
emmar, då jag i en hast varseblef en öppning
skogen framför mig. Jag skyndade ditåt ochV
pptäckte slutligen, till min stora glädje, straxt
—- omm —-— -—
edom mig Mitidje-slästen, och längre bort ha!
et, omslutet af en slöja af mörker. L
Flere eldar brunno på slätten och tycktes o
ig höra till de våras läger, hvarföre jag, upp- s,
muutrad af denna glädjande visshet, straxt bör
ide nedstiga utför bsrget, i ändamål att åter
äffa hären innan dess afiåg. Betraktadt ifrån 85
öjden hade fältet icke synts mig längre aflög-d
t än ena halftimmas väg; mer huru irrade jeg hå
ig! Jag behöfde en timma för att endast kom- he
a ned utför berget, ty flere än tio gånger m
åste jag göra omvägar, för att undvika en hög j På
ippspets eiler ett djup, som stängde väg.n je2t!
idtligen kommen till slätten , visste jag ej mer,
iken riktaiog jag borde taga, emedan eldar- gå
helt och hållet försvunnit ursigte, sedan jag sö)
nnoat höjderna. Jag tvingades då att blindt sto
ja den väg som tycktes mig den bästa, och !hbo
; dröjde icke att på nytt gå vilse, i hä
Flere timmar irrad jag omkring, utan att j bli
traffa en menrniskoboni ;g eller en böck; tör-!en
o, anst ängmingen och f rtviflan plågad: mig XO