I För några dagar sedan tillsändes Red. med
I posten en artikel, innefattande reflexioner i au-
I ledning af Krigsfi kalsembetets slutpåståsode uti
I målet sngående ångfartyget Odins strandning
vid Jutland, och äsyftande dels att visa den
domstols ibpkompetens, som skall afgöra måilet,
dels i allmänhet att försvara Hr PremierLojtnan-
I ten Ehnemark. Artikeln är för detta äada-
: mål cke ills beräknad , emedan den både är
moderat i framställningssättet och författaren med
fördel begagnat sig till Hr E:s förmin af ett
I par svagare punkier i Hr Krigsfiskalens utlå-
itende. Vi anse oss derföre böra lemna denna
demonstration en plats i bladet, till den verkan
Iden må kunna rcedföra. Imedlertid kuona,
(såsom insändaren sjelf rätteligen erinrar, icke de
i biomständigheter, hvilka han här vidrört, hafva
bet hufvudsakliga inflytandet på sakens utgång,
lemedan denna egen ligen måste hestämmas der-
laf, huruvida Kapten Ehaemark satt dena
Itjenligaste kursen, och haft sina räkningar
om bord i den ordning som vederbordt. Det
är öfver dessa båda punkter som Krigsfiskals-
i erabeiets utlåtande syve: oss inochållr åtskilliga
j väsendi liga anmärkningar, hvilka man äsnu ej
sett veder. agds. Härmed vilje vi visserligen ie-
ke kasta något bestämdt omdöme i vågskålen i
lan så granclaga sak — bevare oss Gud deri-
Ifrån; ja! vi amage till och med såsom någon-
I ting tilläfveotyrs möjligt att Kapten Ehnemark
till hela olyckan icke haft så mycken skuld som
kaa löggas på tumnageln; men tll en början
står dock den omstäsdigheten fast, att ett i full
ordning varande ångfartyg ui klart och vackert
väder satt på strand å en af de raest befarna
kuster i verlden. Detta corpus delicti tillika
med det oe:hörda uvppseende, som saken väckt
både mom och utom landet, gifva åtminstone,
man måste bekänna det, en så stark presum-i
tion emot PremierLöjtnanten Ehoemark , just r
det aseendet att hans alltför stora psåkerhet,, fö-
alt nyttja ins:s uttryck, varit orsakeu till olyc-
kan, att det här måste åligga honom att bevisa
sin oskuld, så framt han icke skall dömas i en
sak, der statens förlust lika mycket som all-
männa omdömet fordrar, att väl ingenting å ena
Isidan skall beslutas af partibat men å den an-
jdra också ingenting etter konsiderationer, Ne
quid detrimenti capiat res publica.
Till AtonbladsRedaktionen.
Då Aftonbladet, mera utförligt än någon annan
Tidning, upptagit hvad som passerat under behand-
lingen at målet angående Xongl. Ångfartyget Odins
strandning, och sedan d. 5 Dec. meddelat otit trars-
sumt af Krigsfiskalsembetets slutpåstående mot Pre-
misrlöjtnanten Ehnemark, hvilket skall lemna en så
interessant Öfversigt af saken, torde man tå förvän-
ta, att Red. benäget äfven vill uppoffra ett rum i
sitt bled för några anmärkningar och reflexi. ner, som
hos insändaren tramkallats vid genomläsandet af det-
ta sista, i sitt slag ganska märkvärdiga dokument.
Behandlingen af detta mål har nu redan upptagit
en twdrymd af något öfver ett år, och dess slutliga
afgörande torde numera vara att förvänta i en icke
alitför sflägsen framtid, Hr Krigsfiskalens slutpåstå-
exrde, hvilket bör 2nses utgöra sjelfva essensen af
detta långvariga handterande, måste också derföre å-
I draga sig all uppmärksamhet, med samma det, i sin
ordning, kommes likasom för att återupplifva minnet
af sjelfva händelsen, Hvar och en, som mera all-
varligt och med intresse betänker hela preceduren i
denna sak, föranledes deraf tro.igem till ganska ku-
riösa reflexioner, allt efter en hvars förmåga att in-
se ech bedöma den Hvad som dock för alla må-
ste visa sig såsom högst obegripliga och säll-
samma forhillanden, äro dessa lagskipningsformer,
hvarigenom det kan blifva möjligt att draga en så
beskaffad sak under pröfning och behamdling af per-
soner, hvilka, om icke af en särdeles händelse, e-
möjligen kunna äga ens ett aflägset, än mindre re-