lemna ett i något afseende afgöramde bedomande. Der
sällsamma assurance, hvarnwd anmärkningarne oct
påståenderne mot Premierlöjtnanten Ehnemarks for-
tarande, älven i de minsta detajer frsmföre:;, för-
anleder, om möjligt, till änvu större förundrer hos
alla dem, som fö: må någorlunda följa i Herr Krigs-
fiskalens kölsatten ech kunna gifva akt på hans ma.
növer. Deremot hos den stora mingd, som sakna
förmåga att bedöma dessa förhållanden, eller då
som tör sin Övertygels räkna mera på vissheten a
hv2d å embetets vägnar och i tryck blifvit tram.
stäldt, måste en sådan säker ton utan tvifvel impo-
nera, samt undanrödja alla misstankar och allt tvifre
om riktighe:en deraf. Och den goda allmänheten, :
sitt stila lugn på fast grusd, främmande för och
föga sympatiserande med det stermiga lif, de mödor
och faror, som på de öfverallt nära omgifvande vatt-
nen dasligen utstås, håler lörmedligen för det ms-
sta också till godo med dem undervisning den så-
lunda tår, — med vissa undantag möjligen, som,
närmare begrungande sakens natur, naturligen fråga
sig: huru vet han det?,
Vi andra sjösän, som tro ess icke heller bort-
glömt vårm sjöcoutume, kunna icke annat än be-
strida rikticheten af mangr bland Hr Krigsfiskalens
påståenden mat Premierlojtnanten Ehnemark; och då
det här icke kan vara fråga om :äaljeri, utan om skär-
skådande at en rätt allvars:ra sak, är också natur-
ligt, att en Ömskan och begärlighet uppstått att med -
dela, i hvilka hufvudsakliga afseenden dessa erfaren-
heter, cch dessa ,sjöcoutumers med Hr K-igsliska-
lens belinsa sig strid ga.
Kri.sliskalsembetet har t. ex för princip att pla-
cera sina utkikar, i nattens mörker, ju högre upp
desto battre. Vi fisna oss af vår. erfarenaet och
sjöceutume styrkte och föranlåtne att fortfarande, li-
kasom i alla tider, i sådant fall behålla dem nere på
dick och relingen, eller så lågt man kam! med fä-
stadt afseende tör öfrigt på fri utsigt, Grunden
härför igenlinnes ock blamd de alldagligen e.tarna och
mest enkla -f optikens lagar. Man kan, nemligen
från en mörk ståndpunkt väl skåda ia i ett upplyst
rum och skönja mellanliggande föremål, men ieke
tvärtom. Likaså kan man närmare vid jordens yta
tpptäcka föremål, som befinna sig emellan horizon-
ten, eller den merändes ljusare himlaramnden, ech den
ståndpunkt man innehar, då fråa en upphöjdare plats
desamma föremålen förflyttas nedanföre denna Ijus--
rand och försvinna bland det öfriga mörkret på den
mellanliggande ytan. Sjelfva den citerade G:n i 1834
års icke godkända och ej heller sanktionerade regle-
msante antyder just denna princip: då om dagen ut-
kik skall finnas på topparna och nattetid nedflyttas.
på underrär, kravbalkar och däck ete, hvilket för
öfrigt måste lämasas till särskilda certer far!:yg, men
hvarom närmare upplysningar här icke lira kunna fin-
na ett rum. Men, som sagdt är, Krig-fiskalsembe-
tet har nu sin egen erfarenhet och ,sjöcoutumer. ,
Måtte likväl ingen fara för detsamma uppstå, i följd
af för högt eller för lägt placerade utkikar, under:
framdelee möjligen förekommande kryssningar i mör-
kret! — Desea utkikar rappellera, bland andra kar-
dinalfrågor, — vittnands om lika mycken försyn och
moderation, s m sakkännedon och sjösoutume —
den af tir Aktor vid krigsrätten framställda: Om
nattkikare fanns ombord, — i hvilket fall han lärer
ansett, att något mörker icke bordt hindra landets
tidigare upptickande.
Hr Krigsfiskalen anser, att den verkställda distans-
mätvingen, efter beråkning af pistonslagens antal un-;
der ett visst tidstörlopp, icke lärer kunna antag:s
såsom säker grund för någon sjöräkning. Insända- i
ren oeh all: de sakkunnige persomer, hvilkas omdö-;
me han haft tillfalle att höra, är deremot at den öf-
vertygelse, att detta beräkningssätt, om också icke 7
i alla omständigheter fullkomligen tilltorlitligt, likväl,
tills nåson bättre metod uppfinnes, alltid bör vara
det långt mera för ett ångtsriyg än salig Rosvalls
eller den i alla tider brukade Ioggen, i anseende till
den våldsamma rörelse och starka strömsättning, som
alltid uppkomma i dess körvatten, genom skoflarna
och hjulen; hvilket fir Krigsfiskalen torde haft ttll-
fälle att sjelf observera, under någon företagen ång-
båtsfärd.
Godhetsfullt öfverseende med den mindre rådig-
het cch kraft. som vid en så svår belägenhet tages
för gifvet att hafva egt rum, ehuru de på stället när-
varande tillkännagifvit deras omdöme i en alldeles
motsatt mening, uppgör Hr Krigsfiskalen hvsriehanda
förslag, hems tällningsvis (förmodligen då också
i mening att här förblitva utom protokollet) för ång-
fartyget Odirs räddning efter strandningen, och fö-
reståäller sig bland annat, att försök bordt göras med
bommar, spiror, rår eller annat lämpligt, att afsätta
fartyget från grundet och underhjelpa dess lossande
derifrån. Verkligen, om Hr Krigsliskalen undrat,
hvar:öre Premierlöjtnanten Ehnemark med sin be-
sättning icke helt simpelt begifvit sig ned i vattnet,
för at. skjuta ut fartyget tillbal:a i Nordsjön, skulle
detta knappast mera kunnat yppa hans så ringa er-
farenhet och bekantskap med sådara förhållanden,
hvilket annars, man erinrar sig alltför väl det, icke
är att undrs på. Begge dessa försök vare dock lika
orimliga och fraktlösa, En roddbåt eller mirdre
fartyg kan man, åt sig sjelf lemnad och under gyn-
nande omständigheter, sätta utaf, då man dermed
råkat på grund; men aldrig har väl ännu ett fartyg,
sådant Odin var, blifvit medelst stakande rubbadt
från en bank eler ett grund, der det med någon
fart kommit på Dessutom förutsätter det, att bom-
mar, spiror och så beskaffade rundhult funnits om-
borp, hvilket Insändaren är öfvertygad icke var fal-
let, emedan han ej kan inse rågot hufvudsakligt än-
damål för dessa alltid belamrande pjeser, — om icke
hädanefter de komma att anses mödvändige för det
ändamål, Hr Krigsliskalen uppgifvit. Om man för
öfrigt tänker sig in i dessa omständigheter: på ku-
sten, midt i natten, i tilltagande kultje och sjöbryt-
ning, och med de tillgåmgar, som voro för handen
och i allmänhet på ett ångfartyg flnnas, så inser man
134t af hullat wvärda dacca alla nrasiektear och fören
I JT 2rB MOM OO AA BV ÖM sm MÅ ms ms HR