värde och beläste män, stodo vid templets por
och trängtade och längtade, och anagze och mana-
de, och flistrade förbistrade; och der stå de
ärvu. Den siste Fosoristen är besjungen; Jo-
vial har gjort en visa om detn Fosferisterne,
de gennwina, de oblandade, äro snart utdöde;
de äro utätne af sina oäkta söner, Dilettanter-
na, som pu tagit öfverhand, och för hvilka Hr
von Beskow står i spetsen, understödd af några
adjutanter (Rydqvist, Nicander, Böttiger m. tl.,
putan att sins emellaa iakttaga någon ordningp)
ech med ögon:n p,ställda på framtiden. Imed-
lerud äro de dock tacksamme — eller kanske
rättare: försigtige — rog för att låta sina fäders
caput representativum all yttre ära vederfaras.
(Slutet följer.)