och arbetarnes rop. Jag sökte då att finna mig i mitt öde oc! att med tålamod afbida braudens slut. Deref. ter föll det mig in, att man kanske skulle hör mig, om jag ropade genom tappröret. Det va en öppning, så stor, att mar kunde träda u armen derigenom. Detta hål var vid bottnen Jag föll derföre på knä på gruset, för att närma min mun till öppningen. Mina händer vo: ro försedda med stora vantar, hvilka voro all deles våta, så att det var först när jag närmade min kind till metallen, som jag gjorde er nedslående upptäckt: kopparn var nemligen så varm, alt jag icke kunde vidröra den! Jag kan ännu icke utan rysmng tänka på min far liga belägenhet 1 denna stund. Jag steg hastig upp, och gjorde otroliga bemödanden för ati klättra eller hoppa ut ur kittelo. Jag skulie hafva kunmat försöka att sterma himmelen! Jag ropade, jag tjöt: till hjelp! Men lågornas hväsande svarade ensamt på mitt rop. Jag satte mig på grushögen i den tankan, att jag skulle bokstafligen bli proberad i en kopparugn, mer än sju gånger eldad. Jag lade handen på min pancva; hon var fuktad af en kall svett. Jag d:og upp urmin ficka den hilla thermometern, hvilken jag begagnat för att gradera min patients bad; han utvisade 40 gr. Celsii! Jag förde kulan intill kopparn; qvicksilfret uppsteg med en sådan hastighet, att jag genast drog den tillbaka af fruktan, att rö-et skule springa. Nu förblef jag någon stund orörlig ; derefter började jag gråta. Mitt mod ofve:gaf mig, jag tillstår det, vid tankan på det lidande som forestod mig, om metallen, som omgaf mig, steg ända till glödhetta, hvilket jag hade allt skäl att befara. Denna svaghet, om man så vill kalla den, förmådde mig likväl att i bönen söka den styrka, som fattades mig. Jag bad således Gud stärka mig i de hårda prötningar, som han fann för godt att låta mig genomgå. Jag bad honom om den nåden, att icke låta mig falla i förtviflan, och min bön var ej utan nytta. Jag kände mig lugnare och starkare. Jag steg upp och vågade se faran i ansigtet. Thermometern stod på 45 grader, men jag visste, att Fordicess och Bankes rön visat, att den ledande fibern kan under en viss tid uthärda en dubbelt starkare hetta, utan att dekomponeras. En stråle af hopp upplifvade mig, när jag påminde mig de talrika exempel, som mina egna studier gitvit mig. Jag erinrade mig Larochefoucaults unga flicka, som inkrupit i en ugn, der thermometern visat 142 gr. Enligt Sonnerats berättelse, finnas fiskar lefvande i de varma källorna på Manilla, hvilka hålla 65 grader. Jag sökte påminna mig namnen på de växter, som samma foörfatiare sett på ön Lucon, och hvilkas rötter doppa sig i en bäck, hvars medeltemperatur är 79 gr. Slutligen bjöd jag till att tro, det kitteln icke var upphettad annat än af den öfra elden, samt att, då denna aftog i intensitet, kunde jag vänta att metallen snart skulle svalna. Men ack, thermometern, som beständigt steg, förskingrade snart detta svaga hopp! Jag företog mig då att beräkna, till hvilken temperatur-grad metallen skulle kunna sti-a, innan luften, som omgaf mig, hann till 120, hvilken jag ansåg möjlig att uthärda, utan att dö. Men mitt hufvud forvirrades något, och jag kunde icke med trygghet fullfölja . vidlyftigare kalkyler. Dessa bemödanden tje nade imedlertid att upprätthålla min själsnärvaro ; jag kunde till och med göra observationer, och författa nedanstående memorandum, ett slags vetenskapligt testamente, skrifvet i åsyn af en död, hkaså säker som förfärlig. Jag lemnar det åt läsaren i det fragmentariska skick, som det författades i kitteln. Jag är doktor M? på gatan Om man finner detta papper, må mean då gå till distilleringskitteln i den nya byggnaden, der jag dör, uppbränd,; i brist på en stege.n E KL. half 4 om natten: Fort! fort! (Jag hadel. xx redan skrifvit tvenne sådana lappar, som jag kastat ut genem öppningen öfver mitt hutvad, i det jag lindade dem omkring en tegelstensbit, men de föllo förmodligen i elden). Man skall finna mitt testamente i en låda till ; venster i min chiffonier. Georg N må taga vård , om minz2 papper och uppbränna dem, som röra af-li fären med S5 ... Mina våta kläder frambringa 1 ett slags ånga omkring mig. Thermometern 52 2. It Kl. 12, 34 minuter. Luften är qväfvande. Jagls är alldeles våt af svett.... Jag skall skrifva sålän-! ge jag förmår. Kl i till 4. Thermom. 55 gr. 47 min. på 1. Thermometern 60 gr. ; 50 min, på 4. Thermom. 66 gr. ; Mina kläder äro torra som fnöske. De äro hårda!