echanden. Utom den fysiska styrka; som de!
örstå att mångdubbla genom en fin strategi,!
ga de äfven den styrka, sora Di ON en Lr Y
vilket är otänkbart hos m.vorma ro kidiis hata
et är otänkbart hos m,ssorna. Aldrig haf-n
a dessa ledt och förle?.t och sludigen vid skif-!
et bedravoit de Pp vilegierade; mentuittom gån-
ser bland tjuge har 4e privilegierades scger
sfver folken varit fräkten af dessas oförstånd
ott låta bruka sig mot sig sjelfva. I
Ingen, som fördomsfriut sett på historien ech
är ärlig nog att uttala sin derur hemiade erfa-
renhet, kan neka, att folk, som segra någon j
gång, äro grymma i första hettan, mea aldrig
dri:va eller drifvas af en lång hämnd. ej hel-
ler af en låg hämnd; sedan de i förbictringens I
första rus sönderslitit de första offren, hafva de
varit fromma och förseanliga; och exempel fin-
nas, att de icke utöfvat någon hämnd. De
privilegierade åter hafva som segrare aldrig för-
låtit, alltid trampat den beseg:ade i stoftet, sön-
dertrampat, krossat honom och icke ens låtit
härmnden stadna vid grafven; förföljelsen har
varit anlagd med fin beräkning och verkställd med
grym glädje. Man må icke framikasta exemplet.
af den äldre franska revolutionen, såsom bevis
på lång och öfverlagd grymbet ef ett segrande
folk; så länge folket hade :revolutionen i sin
hand, var den helt annorlunda beskaffad, an
den hlef sedermera, då ingen kade så ringa del
i ärenderna, som det verkliga folket, då detta
fann sig vara utsatt för ouppbörliga förräderier
af dem, som åter ville rycka till sig makten,
hvilket väckte en cfverdrifven misstänksambet,
och då revokitionen hunnit blifva bearbetad och
ledd af dem, hvilka behöfde apvledningar till
klagomål,
Hvilken är då orsaken till denna skillmaad mel-
lan de privilegierades och folkens sätt att be-
handla em besegrad fiende? Den ligger i med-
vetandet af styrka och i medvetandet af rätt.
De få begripa alltför väl, både att de många
hafva styrkan, i fall den icke paralyseras genom
bedrägesiet eller skrämseln, och att de äfven baf-
va ratten, emedan man väl kan påstå, men al-
drig ens sjelf tro, att folket icke styres för siu
egen skull. Sinnt är, att massan kan ofta haf-
va orätt i den eller den enskilda frågan; men
hon her aldrig orätt i anspråket att styras for
sin egen skull och icke för andras, icke for en
minoritets, d. v. 8. hen har icke orätt i den
stora allmänna tvistefrågan, för hvilken hon
strider.
Denna de stridandes olika belägenhet förkla-
rar olikheten i deras sätt alt nyttja segren. Den
svage, den som vet, att han endast genom list,
genom förevisandet af större styrka, än han verk-
ligen äger, kan bibehålla sitt välde, han är
gym, ty han är rädd; och af tviflet om sin
saks orättvisa drifves han till en misstänksamhet,
som icke tilåter homem att tro sig trygg, utan
att fullkomligt tillintetgöra sin fiende. Detta är
grumden for allt sträckvälde; och dess tillvaro
under en del af franska revolutiomer bevisar
bäst, att det icke var folket, som då styr-
de. I den såkallade republiken Venedig var
skräckregeriog permanent.