SAT Uk ee 4 are VV VV
och Ost, icke förr än eiter strandningen kommit til
ssvisniug. Om ock an
l I den så mycket mindr
bordt missleda P erLO tnanten, som han a
flere efhsa lingar rörande lokal-missvisning och äfvei
af en dylik, redan år 1524 4å svenska språket utgif
ven ar Hi Kaptenen och Riddaren Bäckborg, kunna
hem!e anledning, att antingen före afresan till Eng
land, eller åtminstone i London förskaffat sig full
ständis könnedom härom och observera missvisnin
gen på brukliga sättet, gexom 2:ne kompassers pla
cerende. den ene om bord. blottställd för den be
farade missvisningen, och den andra utom fartyge
på ett för all missvisning oberoende ställe. Audr
länders söfarande gå nu mera med ångfartyg lång:
vögar, och älven Ötser Nordsjöm, utan att låta ryck:
sig ur den kosa, de iöresatt sig, utan att stranda
hvark on på det ena eller andra landet, och utan at
föregifva, Zu alt en os t stark strömsättning och
tt komvassens miss ag varit dertill vållande.
Härjörutan metsäges kompassens missvisniug af Pre-
mierLöjtnsnten Ehnemsrks och hans QvartersChefers
utsagor, nemligen att ler resan från Götheborg
till Enpglend ångfartvast inträffat vid samma punkt 3
land, der det efter bordt inträffa; och då nu
på Mterresan samma kompass och instrumenter bega-
gnats och äiven samma !örhållande, som på bortresan
ägt rum med fartygets jern-inventarier och measchine-
riets upphettade tillstånd, så hade ock lika förhål-
landen bordt medföra lika resultater,
6:o0 RKReclemente, sjökort och beskrif-
ningar Öiver Nordsjön, begagnade under
expeditionen med ångfartyget Odin. Pre-
mierLöjtnantien Ehnemark har uppgifvit, att han en-
dest meuhaft 1534 års Reglemente tör tjenstgöringen
under sjö-expeditioner: men då detta reglemente ic-
ke skall blifvit honom lemnadet till efterföljd, utan blott
på försök, så hade han ägt deruti göra de förän-
dringer, han ansett behöfliga, ehuru han anbefallt un-
derbefälet ställa sig detsamma till efterrättelse Här-
vid förekommer dock, att berörde reglemente, fastän
icke sanktioneradt, likväl blifvit vid serskilda tillfäl-
len, såsom vid detta, lemnadt till efterföljd; och då
annat reglemente icke fanns om bord, samt Premier-
Löjtnarten anbefellt underbefälet att följa detsam-
me2, hede ock PremierLöjtnenten sjelf bordt iakttaga
dess föreskrifter. At sjökort hafva om bord icke
funnits Geueral-kortet öfver Nordsjön af år 1797,
specielerne öfver Hogden och östra delen at Nord-
sjön, ef år 1834, samt af böcker eller beskrifningar
öfver Nordsjön, endast en Dansk bok, kallad: War-
sko ock Vejledning till att söge Hogden c., af W.
F. Boro: Köpenhamn 1834 hvilket allt skall blifvit
härvarsnde Statious-styrnmans-kontor till Premier-
Löjtnanter aflemnadt. I afseende på den brist, som
således visa: sig i nödiga hjelgredor och upplysnin-
gar vid Nordsjöns betrrende, har väl PremierLöjt-
nan!en förmilt, att, då Kronan utrustar ett fartyg,
det bör vara så försedt, att Chefen icke behötver
anskaffa något. Hiremot får jag erinra, att långt
ifrån att Reglementen föreskrifva, det Chef skall
från förråden förses med sjökort och navigations-
böcker till egen rättelse, är det demres ovilkorliga
skyldighet att sjelf förskaffa sig alla kort, specialer
och beskriiningar Ofver de farvatten och haf, som
det utrusta rtyg skall befara; och förekommer
det alltså ganska ouppmärksamt och försumligt, att
uten Ehnemark icke innan expeditio-
nevs företagende, i Helsingör under resan eller åt-
minstone i London, på hvilket sednare ställe de all-
tid äro sill fiunandes, förskaffat sig de för resan
kompassens n
erterenhet
toges, att
nin
Pre I
diga hjelpredor. Om så skett och deras töreskrifter
vit iOljdea, skulle möjligtvis strandningen icke in-
och hage derna omtänksamhet varit desto an-
ignare, sem hvsiken PremierLöjtnanten, såsom
Chef, eller hans QvartersChefer, i sådan egenskap,
gått med fartyg från London till Kattegat och såle-
des saknat all egen erfarenhet att stödja sig vid.
7:0o Utkik anbefalld och verkställd kort
före strandningshändelsen. PremierLöjtnanten
Ehnemarks rapport innenåller, att aftonen den 8:de
Augusti sistl, år, innan sol-nedgången, kadetten blif-
vit sänd på iörtoppen, att hålla ged utkik, och se-
dan han derifrån nedkommit, utan att hyfva blifvit
något varse, hade PremierLöjtnanten sjelf infunnit
sig der, för att efterse närmaste land; men då det
icke kunnat upptäckas, hade PremierLöjtnanten ut-
gifvit skriftliga urdres för natten, att fortfara med
kursen NO. till O. på kompsssen, hålla god utkik,
samt att varsko PremierLöjtnanten kl. 12 och 2 pål:
natten och sedan det blifvit full dagar. Ransaknin-S
gen upplyser vidare, att Rotebåtsmännen Åkerström !!
och Lennby, som haft utkik, då fartyget strandade, j2
och varit pusterade på backen derå, samt icke haft!
ennan instruktion, än endest att hålla god utkik,
straxt efter kl. 1 om natten, då de varskott brän-
ningar förut på 6 famnars afstånd, genom rop så-
dant tillkinnagitvit; hvarefter fartyget, som fört beg-
ge gaffel-seglen och klyfvaren orefvade, genast tör-
nat, först en sång och straxt derpå två a tre gån-
ger, samt att PromierLöjtnanten, på anmärkningen, att
utkik varit sett på däck och icke på toppen 3 far-
tyget, förklarat, att det skulle varit ändamälslöst att
placer2 utkik en mörk natt å sistnämnde ställe,
hvarifiån föremålen vanligen senere skönjas natteti-
den, än från däck. Emot dessa åtgärder och jiör-
clarenden får jag anmärka, dels att 260 i 1834 års
Reglemente bestämdt stadgar, att utkik bör ständigt
nattetid finnas på under-rår, kranbalkar och låring,t
samt att FertygsChef äger, till förvissande om upp-j2?
täckter, dit uppsända sitt öfver- eller under-befäl,;jY
le, som tjenligest finnas; dels att otvifrelaktigt är :n
och af all erfarexhet bestyrkt, att ju mer upphöjd n
ståndpunkten för en utkik är, desto mer vidgar sigj!6
synkretsen, så alt han kan se så mycket längre ifrån , m
vig och förr än på 6 famnars afsiånd, från fertyget Db
upptäcka och varsko land eller bränningar. I följd a!
häraf anser jag obestridligt, att fel är begånget ge- le
rom utkikens placerande kort före strandningstill-
ället på -däckjoch så lågt, emot hvad Reglemente föl
MÅ