SAT Uk ee 4 are VV VV och Ost, icke förr än eiter strandningen kommit til ssvisniug. Om ock an l I den så mycket mindr bordt missleda P erLO tnanten, som han a flere efhsa lingar rörande lokal-missvisning och äfvei af en dylik, redan år 1524 4å svenska språket utgif ven ar Hi Kaptenen och Riddaren Bäckborg, kunna hem!e anledning, att antingen före afresan till Eng land, eller åtminstone i London förskaffat sig full ständis könnedom härom och observera missvisnin gen på brukliga sättet, gexom 2:ne kompassers pla cerende. den ene om bord. blottställd för den be farade missvisningen, och den andra utom fartyge på ett för all missvisning oberoende ställe. Audr länders söfarande gå nu mera med ångfartyg lång: vögar, och älven Ötser Nordsjöm, utan att låta ryck: sig ur den kosa, de iöresatt sig, utan att stranda hvark on på det ena eller andra landet, och utan at föregifva, Zu alt en os t stark strömsättning och tt komvassens miss ag varit dertill vållande. Härjörutan metsäges kompassens missvisniug af PremierLöjtnsnten Ehnemsrks och hans QvartersChefers utsagor, nemligen att ler resan från Götheborg till Enpglend ångfartvast inträffat vid samma punkt 3 land, der det efter bordt inträffa; och då nu på Mterresan samma kompass och instrumenter begagnats och äiven samma !örhållande, som på bortresan ägt rum med fartygets jern-inventarier och measchineriets upphettade tillstånd, så hade ock lika förhållanden bordt medföra lika resultater, 6:o0 RKReclemente, sjökort och beskrifningar Öiver Nordsjön, begagnade under expeditionen med ångfartyget Odin. PremierLöjtnantien Ehnemark har uppgifvit, att han endest meuhaft 1534 års Reglemente tör tjenstgöringen under sjö-expeditioner: men då detta reglemente icke skall blifvit honom lemnadet till efterföljd, utan blott på försök, så hade han ägt deruti göra de förändringer, han ansett behöfliga, ehuru han anbefallt underbefälet ställa sig detsamma till efterrättelse Härvid förekommer dock, att berörde reglemente, fastän icke sanktioneradt, likväl blifvit vid serskilda tillfällen, såsom vid detta, lemnadt till efterföljd; och då annat reglemente icke fanns om bord, samt PremierLöjtnarten anbefellt underbefälet att följa detsamme2, hede ock PremierLöjtnenten sjelf bordt iakttaga dess föreskrifter. At sjökort hafva om bord icke funnits Geueral-kortet öfver Nordsjön af år 1797, specielerne öfver Hogden och östra delen at Nordsjön, ef år 1834, samt af böcker eller beskrifningar öfver Nordsjön, endast en Dansk bok, kallad: Warsko ock Vejledning till att söge Hogden c., af W. F. Boro: Köpenhamn 1834 hvilket allt skall blifvit härvarsnde Statious-styrnmans-kontor till PremierLöjtnanter aflemnadt. I afseende på den brist, som således visa: sig i nödiga hjelgredor och upplysningar vid Nordsjöns betrrende, har väl PremierLöjtnan!en förmilt, att, då Kronan utrustar ett fartyg, det bör vara så försedt, att Chefen icke behötver anskaffa något. Hiremot får jag erinra, att långt ifrån att Reglementen föreskrifva, det Chef skall från förråden förses med sjökort och navigationsböcker till egen rättelse, är det demres ovilkorliga skyldighet att sjelf förskaffa sig alla kort, specialer och beskriiningar Ofver de farvatten och haf, som det utrusta rtyg skall befara; och förekommer det alltså ganska ouppmärksamt och försumligt, att uten Ehnemark icke innan expeditionevs företagende, i Helsingör under resan eller åtminstone i London, på hvilket sednare ställe de alltid äro sill fiunandes, förskaffat sig de för resan kompassens n erterenhet toges, att nin Pre I diga hjelpredor. Om så skett och deras töreskrifter vit iOljdea, skulle möjligtvis strandningen icke inoch hage derna omtänksamhet varit desto anignare, sem hvsiken PremierLöjtnanten, såsom Chef, eller hans QvartersChefer, i sådan egenskap, gått med fartyg från London till Kattegat och således saknat all egen erfarenhet att stödja sig vid. 7:0o Utkik anbefalld och verkställd kort före strandningshändelsen. PremierLöjtnanten Ehnemarks rapport innenåller, att aftonen den 8:de Augusti sistl, år, innan sol-nedgången, kadetten blifvit sänd på iörtoppen, att hålla ged utkik, och sedan han derifrån nedkommit, utan att hyfva blifvit något varse, hade PremierLöjtnanten sjelf infunnit sig der, för att efterse närmaste land; men då det icke kunnat upptäckas, hade PremierLöjtnanten utgifvit skriftliga urdres för natten, att fortfara med kursen NO. till O. på kompsssen, hålla god utkik, samt att varsko PremierLöjtnanten kl. 12 och 2 pål: natten och sedan det blifvit full dagar. Ransaknin-S gen upplyser vidare, att Rotebåtsmännen Åkerström !! och Lennby, som haft utkik, då fartyget strandade, j2 och varit pusterade på backen derå, samt icke haft! ennan instruktion, än endest att hålla god utkik, straxt efter kl. 1 om natten, då de varskott bränningar förut på 6 famnars afstånd, genom rop sådant tillkinnagitvit; hvarefter fartyget, som fört begge gaffel-seglen och klyfvaren orefvade, genast törnat, först en sång och straxt derpå två a tre gånger, samt att PromierLöjtnanten, på anmärkningen, att utkik varit sett på däck och icke på toppen 3 fartyget, förklarat, att det skulle varit ändamälslöst att placer2 utkik en mörk natt å sistnämnde ställe, hvarifiån föremålen vanligen senere skönjas nattetiden, än från däck. Emot dessa åtgärder och jiörclarenden får jag anmärka, dels att 260 i 1834 års Reglemente bestämdt stadgar, att utkik bör ständigt nattetid finnas på under-rår, kranbalkar och låring,t samt att FertygsChef äger, till förvissande om upp-j2? täckter, dit uppsända sitt öfvereller under-befäl,;jY le, som tjenligest finnas; dels att otvifrelaktigt är :n och af all erfarexhet bestyrkt, att ju mer upphöjd n ståndpunkten för en utkik är, desto mer vidgar sigj!6 synkretsen, så alt han kan se så mycket längre ifrån , m vig och förr än på 6 famnars afsiånd, från fertyget Db upptäcka och varsko land eller bränningar. I följd a! häraf anser jag obestridligt, att fel är begånget gele rom utkikens placerande kort före strandningstillället på -däckjoch så lågt, emot hvad Reglemente föl MÅ