MAMSELL ARFNANLERS KONSERT
i Lördags var ganska talrikt besökt. Salonge
tycktes oss till goda tre fjerdedelar full, Om
fortepianot såsom konsertinstrument är, åtmin-
stone i vårt omdöme, ett sådant, hvarpå en högt
uppdrifven virtuositet äger relativt foga värde, så
är det likväl i alla fall det, hvarmed man nu
för tiden kanske gör den största lyckan. Och
detta af det mnaturiga skäl, att snart sagdt
hvar annan, hvar tredje person sjelf är di-
lettant på detta instrument, och att således
öfver hufvud den stora allmänheten deraf finner
sig intresserad framfor utaf andra instrumenter.
Mamsll Arenander är onekligen en af de mest
intressanta bland denna mängd af talanger, som
fortepianot äfven hos oss för närvarande äger
att uppvisa. Hennes touche är dehkat, hen-
nes sul icke storartad, men täek och be-
haglig, och om man någon gång skul-
le kunna ha att erinra mot felande aplomb och
rhythm, utmärker sig deremot hennes föredrag
genom mycken säkerhet i anslaget, redighet i
passagen och en ovanlig elasticitet i handen.
Den unga konsertgifverskan belönades för hvart
och ett af de trennme stycken, hon exeqverade,
med allmänna och stormande applådissemanger.
En bland våra gedignaste och mest erkända
talanger på violin bland de i affichernas termi-
nologi så kallade musikälskare, Hr Häradshöf-
dingen Agrell, hade åtagit sig att till konserten
bidraga med utförandet af några variationer af
Mayseder. Skada att en märkbar indisposition
i sj-lfva instrumentet till en del förtog effekten
af Hr A:s annars, som vanligt, sannt artistiska
och intagande spel.
Hr Gehrman utförde en fantasi på några
Sveuska melodier, en qvick och spirituell kom-
position, förmodligen satt af honom sjelf. Herr
G:s eviga beaux jours hafva blifvit till ett ord-
språk; men vi hafva ändå knappast hört honom
äga en dylik i så utomordentiig och påfallande
mån som denna aften. Det är icke hos Hr G.
några med ett par tagelstrån ur en hopspunnen
sena framgnidna ljud, det är en blåst af toner,
som faddrar öfver violoncellens strängar, och
det skulle, om man blundade, förekomma åhö-
raren som en melo i af tusen blandade ande-
röster. En verkligen kolossal bifallsyttring med
både munnar, händer och fötter följde på hans
kousertnummer.
I stället för den i programmet lofvade kören,
hvilken uteblef, framträdde Herr Bock och exe-
qverade med vanlig virtuositet, energi osh ver-
ve en potpourri på melodier ur Friskytten.
Tvenne ouverturer, en ganska vacker af Hum-
mel och en annan af Mehul till operan La
chasse de j:nne Heury, ett ypperligt musika-
liskt jagstycke, hvars längd man icke märker
för dess skönhet, öppnada hvar sin afdelning af
konserten.