Hvem var väl nu lyckligare än Broder Aske-
löf! Också skyndade han att redan i sitt Tis-
dagsnummer förkunna för verlden detta under,
som icke var mindre än skilnaden emellan esse
och non esse, hvars upptäckt gjort en annan
notabilitet edödlig. Att inse, på hvad sätt
upptäckten närmast borde tillämpas, var nu ett
ögonblicks verk. ,Borde väl,, säger han, nå-
gon vetenskapsman, någon verkligen bildad
,menriska, och tramför allt, borde väl någon
prest kunna tillåta sig att, — efter en sådan
upptäckt — genom en prenumerations afgift
understödja Aftonbladet? Vi Broder Aske-
löf svara twyggt nej vll denna fråga.n
Naturligtvis kan ingen misstänka, att denna
uppmaning härrör ,af någon näringsafund,
veller lust att uttränga Aftonbladet — det
ser hvar menniska. Den göres endast, för att
i stället för en så ond tidning, som detta blad,
få idel goda, mycket goda, tidningar; ty man
kan vara ofvertygad, att ingenting så mycket
ligger en så menniskoälskande breder om hjer-
tat, som en god press.
Det är för att bidraga till detta ändamål,
som vi härigenom benäget ansett oss böra lem-
na en vidsträcktsre publicitet åt den vackra
uppfinningen, så mycket mer lyckönsksnde vår
broder dertill, som det lilla askelöfvet Svenska
Minerva mu några månader varit eerhördt ma-
gert, och lidit af tvinsoten, allt sedan ett par
af de gubbar, hvarmed man kunde ,umgås
vördnadsfullt, icke längre äro i ti:lfälle att lem-
na några notiser från samhällets höjder, och
sålunda hålla brodren, någorlunda a la hau-
teur des cireenstances, eller gifva föda åt en
och annan af dessa kombinationer, som tillhö-
ra dagens små kabinetts-iatriger, hvarföre löf-
wets hufvudsakliga verksamhet fåt! inskränka sig
derhän, att taga skötebarnet och den presume-
rade efterträderskan Freja under armarne. Des-
sa öma omsorger för sin uppfostran lönar den
lilla också med att ständigt lofsjunga löf-
vet såsom ,den mest eberoende af alla tid-
ningar medan ugglan och hennes unge e-
mellanåt gemensamt öfva sina lungor mot Af-
tenbladet, såsom prsludier till det stora bi-
hanget.v Detta sednare lärer nu snart, vill
Gud, ifrån ett anmat håll vara i antågande, för
att gifva oss sjelfva dråpslaget. Hu!