innefattar en art af klander, och jag bör således icke lemxsa det alldeles obesvaradt. Hvarken genom Tjenstgöringsreg!ementet eller någon annan förlattning är tjenstgörande majoran tillerkänd någon rättighet ett permittera. Den rätt, jag i detta afsesnde såsom regementschef äger, hade jag för ett tilfälle, och enskilt för Herr Kaptenen Arrhenius, öfverlåtit åt tjenstgörande majoren, och denna ötfverlåtelse ägde jag ostridigt att återkalla, med samma sätt som jag lemnat den. Det öfvsrklagade förbudot för tjeastgörande majoren innetattar just denna återkallelse och ingenting annat, dervid någon allmännare tillämpning icke kunde komma i fråga, då öfverlitelsen :cke gällde någon annan än kemälte kapten. Den honom särskilt gifna föreskriften att vistas inom kompsniet och icke begilva sig derifrån, annorlunda än med de ilkor, mine före:edde ordres innehåll2, är blott en erinran om hans skyldighet enligt Tjenstgöringsreglementet, och principen för denna föreskrift är ingalunda undantagsvis tillämpad enskilt på iierr Kaptenen Ar;henius, utan gål!er all mänt; men på mitt snsvar för tjenstgöringen har jag, med beragnande af mis permitterivgsrätt, för andra officerare, hos hvilka jag icke befarads något missbruk deraf, gifvit muntligt tillstånd att på kortare tid begifva siz till deras station, ech detta innefattar inga!unda nåson afvikelse från principen, helst jag i föreskriften till Herr Kaptenen Arrhenius uttryckligen erinrat om den utväg, som älven han ägde att erhålla permission, fastän med det tillägg, att den borde lemnas skriftligen, och genom detta tillägg har jag icke öfverskridit min rätt, då jag, såsom arsvarig för iöljderna, måtte äga stt bestämma formen för permissions meddelande, efter sem jag finner behofvet påkalla mer eller mindre varsamhet, till följd af chefens åliggande, enligt 3 kap. 51 5. 4 och 2 mem. i ts 1:sta del, att ansvara för i Tjenstguringsreg!emente regementets tjenstbarhet, att befordra sina underhafvandes rätt och bästa, att inom sitt regementa underhåila en sann hederskänsla. tillsörlis aktning för krigsståndet och en verksam båg tör dess pligter. Jag kan slutligen, i samanhang härmed, icko undgå ett anmärka den sanningslösa framställning, som Herr Kapten Arrhenius uti dess till Höglofl. Kongl. Krigs-Hofrätten den 18 sistl. Juni afgifne sluipåstå-. ende i målet, tillåtit sig, i det han benämnt de an-. gående hans permittering utfärdade ordres regementsordres, och likaledes föaegilvii, att den från tjenstgörende majoren af mig återtagna rättigheten att permittera Herr Kaptenen, blifvit utsatt på regementsordres. Af i afskrift hosföljande intyg från nuvarande Tjenstgörande Meöjoren vid regementet, Herr Majoren och Riddaren Silfversvärd, och utdrag utur Majorsexpeditionens ordresjournal, täcktes Höglofl. Kongl. KrigsHofrätten inhemta, att mina till tjenstgörande maioren vid regementet, under den 1 Sept. 835, utfärdade ordres, angående Herr Kaptenen Arrhenii flyttning inom kompaniets stånd och permittering, icke blifvit expedierade till andra än fAerr Kaptenen själf, dess kompanichef, Kaptenen Baron Åkerhjelm och herrar regementsofficerare vid regementet, samt att mina, under den 8 Okt. 1836, utiärdade, likaledas till tjenstgörande majoren ställde, ordres, angående återtagande af permitteringsrätten, blifvit. meddelade endast till Herr Kaptenen Arrhenius, och. alltså ingendera blifvit allmänneligen kungjorde i regementet eller satte på regementsordres. Om, som jag hoppas, genom denna förklaring är ådagalagdt, att den Herr Kaptenen Arrhenius ålagde extra -judiciella bestraffningen, så vil hvad formen beträftar, som i sjelfv2 saken, varit fullkomligt lagenlig; att det klandrade underdåniga försleget till återbesättande af en ledig kompanichetsbeställning, icke varit af den beskaffenhet, att befordran för Herr Kapten Arrhenius dervid kunnat komma i fråga, och således de i detta afseende yrkade isktagelserna icke bordt åga rum, samt att mina för:sknfter om Herr Kapten Arrhenii vistande inom det kempani, der han var anställd, och om hans peimittering, varit fullkomligt öfverensstämmande med Tjenstgörings-Reglementet och de mig såsom regementschef tillkommande rättigheter, så ken jag icke I vifla att ju KrigsFiskilsEmbetets ansverstalan i sin; helhet, ogillas; men efter en hitills klanderfritt genomgången 36 årig tjensteoch embetsmannabana, skulle det djupt smärta mig, om jag derest Höglofl. Kongl. KrigsHo!Rätten skulle finna skäl att instämma uti de af KrigsFiskalsEmbetet yttrade åsigter, kunde; Bg y E I få an!edsing tro, att jsg under denna temmeligen långveriga tjenstetid, haft oriktiga begrepp om di-) sciplin, ordning och lydna4 inom krigsståndet. Skara L:a Bjurum den 21 Nev. 1837. A. C. von Platen, GeneralAdjutant, Chet för Westgötha Kongl. Regemente. i Att föres!ående afskrift är lika lydande med af Hr: GeneralAdjutanten jm m, Frihorre von :Platen till Höglofl. Kongl. KrigsHofRätten afgifven förklaring ) öfver KrigsFiskalsEmbetets memorial den 25 näst. Sept. intygas af P. von Essen, IV. Anrepp, l Löjtnnt vid Westgötha Löjtnant vid Westgötha I Kongl. Regemente. Kongl. Regemente.