innefattar en art af klander, och jag bör således icke
lemxsa det alldeles obesvaradt.
Hvarken genom Tjenstgöringsreg!ementet eller nå-
gon annan förlattning är tjenstgörande majoran till-
erkänd någon rättighet ett permittera. Den rätt, jag
i detta afsesnde såsom regementschef äger, hade jag
för ett tilfälle, och enskilt för Herr Kaptenen Arrhe-
nius, öfverlåtit åt tjenstgörande majoren, och denna
ötfverlåtelse ägde jag ostridigt att återkalla, med sam-
ma sätt som jag lemnat den. Det öfvsrklagade för-
budot för tjeastgörande majoren innetattar just denna
återkallelse och ingenting annat, dervid någon all-
männare tillämpning icke kunde komma i fråga, då
öfverlitelsen :cke gällde någon annan än kemälte kap-
ten. Den honom särskilt gifna föreskriften att vistas
inom kompsniet och icke begilva sig derifrån, annor-
lunda än med de ilkor, mine före:edde ordres in-
nehåll2, är blott en erinran om hans skyldighet en-
ligt Tjenstgöringsreglementet, och principen för den-
na föreskrift är ingalunda undantagsvis tillämpad en-
skilt på iierr Kaptenen Ar;henius, utan gål!er all
mänt; men på mitt snsvar för tjenstgöringen har jag,
med beragnande af mis permitterivgsrätt, för andra
officerare, hos hvilka jag icke befarads något miss-
bruk deraf, gifvit muntligt tillstånd att på kortare
tid begifva siz till deras station, ech detta innefattar
inga!unda nåson afvikelse från principen, helst jag i
föreskriften till Herr Kaptenen Arrhenius uttryckligen
erinrat om den utväg, som älven han ägde att erhål-
la permission, fastän med det tillägg, att den borde
lemnas skriftligen, och genom detta tillägg har
jag icke öfverskridit min rätt, då jag, såsom arsvarig
för iöljderna, måtte äga stt bestämma formen för
permissions meddelande, efter sem jag finner behof-
vet påkalla mer eller mindre varsamhet, till följd af
chefens åliggande, enligt 3 kap. 51 5. 4 och 2 mem.
i ts 1:sta del, att ansvara för
i Tjenstguringsreg!emente
regementets tjenstbarhet, att befordra sina underhaf-
vandes rätt och bästa, att inom sitt regementa un-
derhåila en sann hederskänsla. tillsörlis aktning för
krigsståndet och en verksam båg tör dess pligter.
Jag kan slutligen, i samanhang härmed, icko und-
gå ett anmärka den sanningslösa framställning, som
Herr Kapten Arrhenius uti dess till Höglofl. Kongl.
Krigs-Hofrätten den 18 sistl. Juni afgifne sluipåstå-.
ende i målet, tillåtit sig, i det han benämnt de an-.
gående hans permittering utfärdade ordres regements-
ordres, och likaledes föaegilvii, att den från tjenst-
görende majoren af mig återtagna rättigheten att per-
mittera Herr Kaptenen, blifvit utsatt på regements-
ordres. Af i afskrift hosföljande intyg från nuva-
rande Tjenstgörande Meöjoren vid regementet, Herr
Majoren och Riddaren Silfversvärd, och utdrag utur
Majorsexpeditionens ordresjournal, täcktes Höglofl.
Kongl. KrigsHofrätten inhemta, att mina till tjenst-
görande maioren vid regementet, under den 1 Sept.
835, utfärdade ordres, angående Herr Kaptenen Ar-
rhenii flyttning inom kompaniets stånd och permitte-
ring, icke blifvit expedierade till andra än fAerr Kap-
tenen själf, dess kompanichef, Kaptenen Baron Åker-
hjelm och herrar regementsofficerare vid regementet,
samt att mina, under den 8 Okt. 1836, utiärdade,
likaledas till tjenstgörande majoren ställde, ordres,
angående återtagande af permitteringsrätten, blifvit.
meddelade endast till Herr Kaptenen Arrhenius, och.
alltså ingendera blifvit allmänneligen kungjorde i re-
gementet eller satte på regementsordres.
Om, som jag hoppas, genom denna förklaring är
ådagalagdt, att den Herr Kaptenen Arrhenius ålagde
extra -judiciella bestraffningen, så vil hvad formen
beträftar, som i sjelfv2 saken, varit fullkomligt lag-
enlig; att det klandrade underdåniga försleget till å-
terbesättande af en ledig kompanichetsbeställning, ic-
ke varit af den beskaffenhet, att befordran för Herr
Kapten Arrhenius dervid kunnat komma i fråga, och
således de i detta afseende yrkade isktagelserna ic-
ke bordt åga rum, samt att mina för:sknfter om
Herr Kapten Arrhenii vistande inom det kempani,
der han var anställd, och om hans peimittering, va-
rit fullkomligt öfverensstämmande med Tjenstgö-
rings-Reglementet och de mig såsom regements-
chef tillkommande rättigheter, så ken jag icke I
vifla att ju KrigsFiskilsEmbetets ansverstalan i sin;
helhet, ogillas; men efter en hitills klanderfritt ge-
nomgången 36 årig tjenste- och embetsmannabana,
skulle det djupt smärta mig, om jag derest Höglofl.
Kongl. KrigsHo!Rätten skulle finna skäl att instämma
uti de af KrigsFiskalsEmbetet yttrade åsigter, kunde;
Bg y E I
få an!edsing tro, att jsg under denna temmeligen
långveriga tjenstetid, haft oriktiga begrepp om di-)
sciplin, ordning och lydna4 inom krigsståndet.
Skara L:a Bjurum den 21 Nev. 1837.
A. C. von Platen,
GeneralAdjutant, Chet för West-
götha Kongl. Regemente. i
Att föres!ående afskrift är lika lydande med af Hr:
GeneralAdjutanten jm m, Frihorre von :Platen till
Höglofl. Kongl. KrigsHofRätten afgifven förklaring )
öfver KrigsFiskalsEmbetets memorial den 25 näst.
Sept. intygas af
P. von Essen, IV. Anrepp, l
Löjtnnt vid Westgötha Löjtnant vid Westgötha I
Kongl. Regemente. Kongl. Regemente.