som ej är bagare till professionen, likväl bakar bröd åt en annan af dennes eget mjöl, utan att någofidera får det infal!et att härom vända sig till Majestätet. Hvad frihet erhöll Engström? Friheten att, sedan han vandrat alla instans:rna egenom, få utöfva sitt yrke, sedan han visat sig hafva presterat hvad författningarne äska. Han erhöll således rättigheten att bifva behandlad efter lag Och qvinnan, som fick tillåtelse att sälja limpor, synes egentligen ej hafva att fröjda sig åt något annat än att genom tre resolutioner — ty hon måste äfven lösa OfverståthållareEmbetets resolution — erhålla, hvad hon lika väl kunnat erhålla genom em Officiella bladet hade derföre måhända riktigast angifvit qvaliteten af sin berättelse, om den deröfver skritvit symptomer af näringstvång. Det finnes ett sätt att införa tvångslagar genom en art häfd. Detta verkställes på det sätt, att otvifvelaktiga rättigheter sättas i fråga, och göras till föremål för ansökningar och utslag. Härigenom bildar man småningom undantag:;lagar, dem de vanliga auktoriteterna icke tilltro sig böra tillämpa, utan som komma att utgöra ett slags regalia. Så har t. ex. rättighets meddelande till hembageri eiler förbakning af annans mjöl efter hand blifvit ansedt som ett regale, så att, medan magistraterne kunna meddela rättighet till vida vigtigare näringars utöfvande, anses de ej kompetenta att meddela rått till en mindre vigtig. Det är på detta sätt näringslagstiftningen, som fordom tillhörde kommunerna, öfverrgått till regerimgen, och detta system kan utvecklas derhän, att man icke må skära sig en tandpetare utan att förut begära nådig tillåtelse. Det är ock denna förvandling af våra näringslagar, från allmänna till så kallade leges in casu, som vi främst ville framställa till borgareståndets uppmärksamhet, och som föranlåtit oss att yrka, det lagen rörande så kallad borgerlig näring må utgöra en del al vår allmänna civillag och tillämpas af våra allmänna domstolar, så att den så kallade borgerliga märingen må äga samma lagliga skydd som jordbruksnäringen, men icke utgöra ett monopolium för några vissa förvaltande verk. se — Ae