Hofrätten ställda förklaring öfver advoxatfiskals-embetets memorial i ämnet, utan jemväl de deruti åberopade bevis, jemte serskildt intyg om förhållandet i afseende å svarande parters lösen efter det Kongl. Maj:ts nådiga förklaring, uppå dess Befallningshafvandes underdåriga framställning , hit ankom, med begäran att desse handlingar måtte införas uti samma redaktions tidning, derest sagde artikel i någon tidning finge rum. Enligt erhållet svarsbref hade min kommissionär den 18 i nämnde månad träffat redaktören af Aftonbladet, som genast påmint sig ifrågavarande åtgärd och emottagit handlingarne. Aftonbladets yttrande, vatt ingenting afhörts sedan uppsatsen till Herr Landshöfdingen öfversändes, förrän insändaren några veckor tillbaka infunnit sig, förmodar jag således härröra af misstag eller glömska). Berörde förklaring till Kongl. Hofrätten och de åberopade bevisen vederlägger advokatfiskalsembetets anmärkningar samt den skugga, som artikel-insändaren oskyldigt kastat på mig. Jag har hvarken härförut befarat eller befarar för framtiden annan menlig följd af de emot mig rigtade artiklarnes offentliggörande, än att de tilläfventyrs blifvit läste eller läsas af sådane personer, hvilka sedermera antingen sakna tillfälle eller icke vårda sig att taga kannedom af vederlåggningen samt derigenom kunna hemta någon anledning att fatta en mindre fördelaktig tanke om mig. Uppriktigt önskar jag att lefva i ostörd enmdrägt och sämja med alla menniskor, men ingen kan förmå mig att afvika från min öfvertygelse, embetsed och pligt, genom hvilka tänkesätt nästan hvarje offentlig person någon gång bloittställes för ovilja och orättvist hämdebegar, t. ex. då man deltagit i beslut, stridande mot sakägares olagliga uträkningar och önskningar, eller som röra deras för mord och andra förbrytelser misstänkte anförvandters häktande. Jag tror mig känna både den till namnat ouppgifne insändaren och hans biträde, samt skulle oändligen gerna vilja sätta tro till insändarens försäkran, att han ,icke leddes af personlig fiendskap tll mig; men hars åtgärder visa ögonskenligen motsatsen. Om Herr Landssekreteraren Winter varit begåfvad med något mera köld, så hade han kunnat undgå all farhåga af skuggan för sig och andra TLandssekreterare inom Svea Hofrätts Jurisdietion, ty nyss förän jag läste sednare numren af ifrågavarande Aftonbled, hade jag, efter tillkönnagifvande af min afsigt för Herr Landshöfdingen af Schmidt, uppsatt vederläggningen i den mån första artikeln föranledde. För öfrigt och då en hvar bör, men alla Embetsråän ovillkorligen fionas skyldige, att höra parterne å ömse sidor, innan yttrande fälles; så förekommer det mig högst oväntadt, att jag af bemälde Hr Landssekreterare blifvit stämplad såsom felaktig, emedan jag ännu icke anser mig hafva begått någon felaktighet i förevararande fall, än mindre är derför dömd. Umeå den 21 Okt. 1837. i Magn. Wiih. Cygneus. De ifrågavarande bevisen lyda som följer: På derom gjord begäran, får jag till bevis meddela: att under cen tid af 8 år jag .varit LänsNotarie vid Westerbottens läns lasdskansli, någon sakegare derstädås, som charterat sin förklaring eller för hvilken sökanden åtagit sig att ansvara sigillata, så vidt jag kan erinra mig, aldrig, utan på begäran, behöft lösa expedition, om icke möjligen en och annan gång, då förklaranden gjort påstående om ansvar och ersättning samt målet i följd deraf blifvit förvist till Domstol, äfvensom att då parter uraktlåtit chartera sina ansökningar med bilagor och sjelfve eller genom ombud begärt att för tillfället utbekomma expeditionerne, hafva alltid de största tillhandsvarande chartorna blifvit bogagnade och biläggningsarfvod:t sällan beräknats öfver 2 å 4 sk. om också betalningen efter 2 sk. tycket stigit till högre belopp, hvilket allt med ed kan bestyrkas om så skulle påfordras, Åsele Tingsställe den 4 Jan. 1834. N. J. Forssell. (Sigilly På begäran varder härigenom till bevis meddeladt: Att under den tid, eller från Maj månads början år 1829, som jag tsenstgjort vid Westerbottens Läns lendskensli, halva för förklarande parter uti dit inkomne mål icke utskrifvits exemplar af den meddelta expeditionen, vid andra tillfällen, än 1:o då sådane parter sjelfve eller genom ombyd anhållit att få lösa utslag; 2:0 om förklaranden inlemnat eller insändt sin förklaring, antingen alldeles okarterad, eller TULL bIM IT sn ÖN AR Lava. 20 då svaranden