Det går omkring för den unga mannens huf. vud, tusen känslor jaga hvarandra i hans bröst Han ville kasta sig för den älskades fot, har ville, han vet icke hvad han ville. Då möte bonom en lugn, sorgligt alfvarsam blick ur Hor tenses sköna öga, och han stammar med sakta vördnadsfull röst: Jag reser!n Men äfven detta har sina prosaiska svårigheter, när allt kommer närmare omkring. Hen Riquebourg har just gjort upp en mycket vacker plan, att tillegna sig sin brorsson för siti kontor och gifta honom med Elise; — den der vikomten har han i alla fall från första ögonblicket icke rätt gerna sett som friare i huset. Det är först såsom utbyte mot Hortenses löfte att yppa för sin man namnet på hans rival, herr R:auebourg sent omsider förmår sig att lemna sitt bifall först till Elises förening med vikomten, i afseende på hvilken han verkligen fioner sina misstankar ogrundade, och för det andra till Georges afresa till Havanna, i stället för en bokhållare, som just annars står på resande fot. Georges tar då ett ömt farväl, och störtar ut med srofvet af den näsduk, hvilken Hortense fuktat med afskedets hit ra tårar. Man hör kort derpå en vagn verkligen rulla ut af gården. aNå, Hortense! Du har fått din vilja fram; nu din hemlighet. Hans nama! och hvar är han? . . 2 Nu är han rest!, Pjesen hörer till de bättre af detta moderna fransyska enaktskram, som, Gud vet hvarföre, kallas komedi. Elise och vikomten utgöra e gentligen en episod och kuade, med någon obetydlig förändring i anläggningen, ganska väl varit borta, hvarigenom intresset skulle blifvit mera koncentreradt kring pjesens idt och stycket vunnit mera helhet. Dem sista ofvan anydda scenen mellan Hortense och Georges är rerkligen effektfull. Mamsell Högqvist, Herrar Svensson och Stjernström utföra hufvudrollerna med berömlig ensemble. Fru Hjortsberg, såsom Elise, och Herr Hyckert, vikomten, äro, som sagdt är, bifigurer; och kan om dem således föga vara att säga. Hr H. är, såsom mer än en gång blifvit anmärkt, aldrig passande för rolen af elegant. Hvarken hans toilett eller hållning äro här den fina fransyska vikomteps.